Söndag 7 januari 2024 – sval morgon, 11 grader, halvklart (mera sol än moln), pinjerna svajar i vinden. Ingen promenad förrän fram på dagen, när jag tror mig kunna läsa av vädret. Är fortfarande stel efter den alltför långa vägen längs havet – men det var det värt. Härligt att se havet, klippformationerna och sandstränderna.

Igår lagade jag bacon i air fryer´n, till min pasta carbonara. Gick alldeles utmärkt, och med bara en svag doft av bacon. Klippte skivorna när de var färdigstekta. Jag lär mig. Apparaten får stå framme, brödrosten åkte in i skåpet i stället. Håller mig till Falu rutbröd just nu, känns bättre i magen. Snart slut, men tror att jag minns att jag hittade det på Al Campo, Lidl har det inte, och inte Consum.

Har utökat mina medspelare i wordfeud med min värdinna, som nu är hemma i Sverige igen. Hon leder också…

Har klarat av ultrasvårt sudoku (det supersvåra får vänta lite) och wordle (på sista försöket). Nog med hjärngymnastik för en stund.

För blåsigt idag för promenad. Stannar inne och läser, The Saffron Trail av Rosanna Ley. Välskriven, intressant med mycket om saffrn och Marocko, intrikat persongalleri. Läsvärd. Utläst. Tillbaka till charity shop´en i morgon. Får lust att köpa saffran och använda, i något. Visste till exempel inte att det kunde odlas i England. Mycket jag inte vet om saffran. Men det är ett vackert ord, på franska Safron, min väns hemsida.

Inser att trettonhelgen är viktig i Spanien, parader med mera – och tacksam för allt jag inte vet att ”man måste”. Har aldrig varit intresserad av att åskåda parader som jag inte begriper mig på. Har förstått att detta är helgen när de tre vise männen förmodades komma och finna Jesus-barnet. Jaha. Not my cup of tea.

Har ätit en god lunch, med tomater, gurka, avocado, små tomater – och två goda varmkorvar. De senare syns inte på bild, låg kvar i kastrullen och kokade långsamt med lagerblad och svartpeppar. Känns som om jag är mätt nog för att hoppa över middag idag. Har också löst det supersvåra sudokut (heter det verkligen så?). Och wordfeud är inte aktuellt just nu, de mina har annat för sig. Det har inte jag, idag. Ingen promenad, blåsigt och för all del soligt, men skönt att stanna inne ändå.

Klockan är halv fem på eftermiddagen. Jag har laddat platta, mobil och laptop, ett stök med olika sladdar till alltihop – varför inte en sort?

Minus 18-19 grader i Norrtälje. Skönt att vara annanstans. Skönt att slippa skotta snö, slippa frysa i ett dåligt isolerat hus. Här är också svalt, men inte kallt. Har ingen inomhus-termometer, men fryser inte om jag klär på mig lite. Och stänger via draperi till trappan upp till altanen.

Jag stänger av datorn, men får genast för mig att jag vill skriva något igen. Startar om, och vet inte varför. Vill inte ha den på hela tiden, eftersom batteriet tar slut någon gång… Etcetera.

Något händer på Guardia Civil´s bakgård, en kvinna och två poliser, den manlige polisen gestikulerar, kvinnan går tillbaka till sin bil i hörnet vid stängslet, hämtar en väska. De går in i det stora huset alla tre, mannen först, kvinnan och den kvinnliga polisen därefter. Polisbilen är parkerad nära ingången.

Sätter in tre djupfrysta canelloni med räkor i ugnen, vill ha middag, även om jag inte direkt är utsvulten efter lunchen.

Blåser fortfarande, sol fortfarande.

Blir nog regn tisdag-onsdag som kommer, mobilen säger så. Skönt säger jag, det behövs. Allt är så torrt efter en mycket torr sommar. Och det gör mig inget om Sahara-sanden sköljs bort. När jag gick tillbaka efter havspromenaden häromdagen gick jag också bredvid det som nog var en uttorkad flodbädd. Svårt att inse att så här kan det också vara, när man/jag är van vid Sverige och mera måttliga klimatyttringar. So far.  Minns liknande i Frankrike för flera år sedan. När jag lärde mig att det var förbjudet att gå i naturen som vi i Sverige är vana, ingen allemansrätt där – eller här? Det är nog likadant här, men jag vet inte. Och tänker inte utforska det genom att gå där det inte verkar vara okej.

Nu har polisbilen åkt. Den andra bilen står kvar. Och syrran vinner i wordfeud, igen. Tror jag.

Tio minuter till för de där frysta canelloni, ser lite märkliga ut. Sallad till kanske gör det mindre märkligt. Klockan är snart sex på eftermiddagen, en bra middagstid

Yngste sonen ringer, och vi pratar en stund. Hans hand gör fortfarande lite ont, men han jobbar i morgon.

Testar att äta mina canelloni, aningen märkliga och såsiga. One word, soggy (som jag inte är säkert på betydelsen av, kletigt?). Behöver inte äta upp den andra förpackningen. Får ligga som nödproviant i frysen. Tur att jag inte var så hungrig. Findus crèpes med räkor brukar inte heller vara något att hurra för. Jag tror alltid att något med skaldjur ska vara gott. Har ofta fel.