Torrevieja ToR

Torsdagskväll, gardinerna fördragna och taklampan och ljusen tända. Klockan är kvart i sju, jag har ätit min middag – kycklingsoppa med stora vita bönor (det sista av det kok som förvarats i frysen). Nu är det bara bröd i frysen, varvar hyfsat gott vitt bröd med Falu Rutbröd till frukost. Mercadonas butiksbakade bröd är bättre än Lidls och Consums, och Al Campos. Har inte hittat någon ”riktig” bagare, och sade visst ifrån häromsistens om den som levererar bröd till min värdinnas väninna…

Den här dagen har varit mycket stillsam. Halvklart, lite kyligt och blåsigt ute fick mig inte att längta efter någon promenad. Så jag har tagit det mycket lugnt, läst, wordfeudat sporadiskt, skrivit lite. Kollat vad jag får i pension det här nya året, en liten höjning. Har inte fått någon respons från massösen Olga. Kroppen behöver massage, det där massageinstitutet som ligger hyfsat nära lägenheten verkar lite väl elegant (och dyrt) för mig. I morgon är en ny dag.

På fredagen gick jag till Al Campo och tog bussen som går därifrån till Torrevieja. Tar ungefär en halvtimme och kostar 1,55 Euro enkel resa. Gick runt i stan, ner till havet, satt lite här och där och kontemplerade, gick mera, och till slut tillbaka till busstationen (samma som flygbussen till Alicante utgår ifrån). Nu är jag hemma i soffan igen, efter totalt 12 000 steg. Hade tänkt ta den lilla bussen tillbaka till La Zenia, men det stod ingen inne så jag gick.

Längs hela vägen mellan Al Campo och Torrevieja är det ”turistbostäder” (min förmodan, inget jag vet). Men det får mig att längta efter Teneriffa och Puerto de la Cruz. Lagom mycket och lagom lite stad. Här finns inte mycket som känns som genuin spansk miljö. Finns förmodligen i Torrevieja, men inte där jag och många andra turister fanns idag.

Det här monumentet stod vid stranden i Torrevieja, tillägnat de som dog i covid 2019 – min klena öveersättning: ”när ni dog var ni ensamma, men ni finns för alltid i vårt minne” – ensamheten i döden i covid var nog ensammare än död annars…

Nästa vecka ska jag ta buss åt andra hållet, får se var jag hamnar då. Har konstaterat att marknadsdag vid playa Flamenca är lördag, inte fredag. Idag var några marknadsstånd öppna längs havet i Torrevieja – men vad jag såg bara turistskräp. Inget jag behövde. Men jag behövde den lilla öl och cortado jag hann med innan bussen avgick hemåt, 3 Euro plus 0,5 euro till farbrorn som tog bort min disk och log tandlöst.

Kanske blir det fish and chips på baren nära i kväll, fast jag misstänker att där är sång och oväsen – eller så blir det potatisbullar härhemma. Formen om ett par timmar får bestämma.

Profilbild för Okänd

About beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Lämna en kommentar