Klockan är fyra denna onsdagseftermiddag, den 17 januari 2024. Dagarna går för fort. Körde en tvättmaskin i morse och bytte lakan. Hängde i den ljumma vinden, och tvätten var torr när jag kom hem efter lång promenad. Testar nya vägar, ibland blir de lite väl långa. Idag 5 900 steg, soffan är skön just nu.

Ett par nya böcker, en cortado och ett samtal med ena syrran. Bra start på mina timmar utomhus. Köpte lammkött och tänkte lite vagt göra någon sorts gryta/soppa på purjo, lök, vitlök, ett par potatisar, paprika både röd och grön, champinjoner och tomater som behöver tas om hand, en ”chirivia granel”, var tvungen att gå bakvägen för att komma ihåg att den heter palsternacka på svenska… Men den matlagningen får nog vänta till i morgon, nu är jag för lat. Hittar alltid något att äta i kylen.

Just nu 23 grader och sol ute. Jag stannar inomhus resten av dagen.

När klockan är sex står en kastrull med lamm, etcetera, på spisen. Kanske kör jag tunn pasta till. Buljongen är god, grönsakerna blir förmodligen överkokta – men ”so what”. Lammköttet får jag rensa i tallriken. Jag gillar tydligen att laga mat, utan recept. Ibland blir det bra, ibland inte… Om någon timme vet jag hur det här fungerade. Hittar inte lammkotletter styckade som hemma. Och känner inte igen fiskarna i fiskdisken, men de lockar mig. Någon dag blir det fisk som jag tror fungerar i fisksoppa, med gambas och pulpos. Får försöka fråga mig fram.

Och jag tycker det är kul att hitta rätt knapp på vågen med enbart spanska ord för grönsaker och frukt. Hittills har det gått bra. (Även om jag glömmer de spanska orden lika fort som jag hittar dem på vågen.)

Gick förbi nagelsalongen (ett trångt bås) på Al Campo idag. Har klippt ner mina naglar, så att jag inte ska få för mig att göra något åt dem. Men klippa håret behöver jag, och det kan jag inte fixa på egen hand. Ibland klarar jag att förkorta luggen, men resten…

Min stegräknare talar om för mig att jag sedan starten i december 2021 har gått 1200K steg, bättre än 94% av användarna. Innebär det att jag gått 120 000 steg? Har alltid haft svårt för nollor. Nivå L 15 (vad det nu betyder) är det i alla fall. Och då ska jag komma ihåg att jag inte alls gick därhemma i fjol, mellan april och december, eftersom jag hade ont i knät. Nu har jag inte ont, men det fungerar inte som det ska och jag går ändå. Långsammare. Det var lite roligare när stegräknaren talade om att jag gått till Los Angeles och hem, och liknande.

Nu, när klockan är sju på kvällen och det är svart utanför fönstren, mina ljus är tända – nu har jag ätit en god lammgryta/-soppa eller vad det nu må kallas, med lite tunn pasta till. Så himla gott, och så varmt när jag behövde rensa bort ben från lammköttet. Begriper inte hur de styckar här. Nåja, jag har mat för åtminstone en måltid till, kanske flera. Och jag har tagit hand om det som annars kanske skulle hamnat i soporna. De små tomaterna till exempel. Fish & chips fick vänta ännu någon dag.

Är det matlådor jag gör? Jag som aldrig har gjort sådana förr. När jag var anställd på Arla åt vi varje dag en fantastisk lunch lagad av Ulla Wallmon och hennes personal i köket. Och senare åt jag någonstans, även om det inte var lika minnesvärt. Nu lagar jag min mat själv, och alltid/för det mesta, för mycket. Ungefär som mina föräldrar aldrig vande sig vid att laga mat åt färre än sex personer. Nu har jag två plastburkar i frysen för senare intag. Igen. Inte fel.

En ros mitt i vintern gör mig glad