Handlade dorado (fisk) idag på Consum, av den goa kvinnan som förestår fiskdisken. Hon filéade och fjällade doradon, lade med en bunt persilja i påsen och visade mig vad jag kunde köpa för att göra fisksoppa, om jag ville. Antingen från det djupfrysta sortimentet, eller färskt från fiskdisken. Härlig, trevlig service – och en god middag. Den kvinnan ser sina kunder, ser mig – och det uppskattar jag. Tänk er en kvinna i en fiskdisk, som får mig att le när jag tänker på henne.
Jag stekte champinjoner, purjo, röd paprika och en grönsvart tomat i bitar, blandade ner det i det lilla som var kvar från igår av den tunna pastan, och slutligen hackad persilja, mycket persilja. Fisken stekte jag bara i smör, och åt vid sidan av det andra. Hittade bara ett enda ben. Viño verde (portugisiskt lätt) till. Middag i morgon också. Gott och mättande.
Nu är klockan lite över sex på efter middagen. Jag har stängt fönstret bakom mig, tvätten hänger däruppe på altanen. Disken är diskad, allt undanplockat. Jag har ett glas viño verde på bordet, gillar det här lätta portugisiska vinet. Svårt att hitta här bland alla spanska viner.
Har läst ut ännu en bok från charity shop´en, Tre ligger och väntar på att returneras. Kanske går jag dit i morgon. Och jag tror att jag ska försöka ta mig till marknaden på lördag, nära Playa Flamenca. Fick kontakt via min blogg med Carina som gav bra information om exakt var marknaden försiggår. Hon bor lite längre söderut här (tror jag), och håller med mig om att Costa Blanca inte är sådär särdeles kulturellt… Det är för all del inte jag heller.
Idag blev det en kort promenad, bara 2 500 steg. Nöjd ändå.
Betalar elräkningen för en dryg månad, nästan 700 kronor, dyrare än jag trott. Inser att jag värmer med AC, tvättar och lagar mat… Kyl, frys och varmvattenberedare. Laddar mina internetprylar, laptop, mobil, platta. Duschar ju ibland. Har inte fått någon räkning för vattnet, men tror att den kommer den också. Okej, jag lär mig. Fryser dock inte. Skriver upp allt jag handlar, och betalar – och kanske går jag igenom det någon gång. Bra att skaffa mig en uppfattning om kostnaderna utöver hyran.
Varje min resa är full av lärdomar. Läste nyss reseexperten Knutsson om att packa för resa – inga platskrävande jeans t ex. Jag har två par med mig. Och bara fyra par trosor, hon tvättar dem i schampo mellan varven. Jag har flera. Hon klarar att resa med handbagage, vart hon än ska. Det gör inte jag. Än. Men visst vore det skönt. Inser att jag behöver tänka igenom mera och bättre, innan jag packar.
Har redan glömt vad palsternacka heter på spanska, men minns i alla fall att det heter palsternacka på svenska.
Fredagsmorgonen använder jag till att försöka aktivera mitt Consum-konto, har hälsats välkommen och har ”código de socio-cliente”, försöker få nytt lösenord eftersom jag glömt det jag eventuellt lade in från början. ”Access denied” av säkerhetsskäl. Moment 22. Hänvisas till telefonnummer, som jag inte tänker ringa. Får försöka få tag på någon i butiken som kan prata lite engelska, annars kan de glömma mig som trogen kund.
Mobilen säger att det ska regna lätt nu på förmiddagen, dags att hämta in tvätten. Inget regn än, men halvklart och fuktigt, luftfuktigheten är 77%. Ungefär samma väder över helgen, nästa vecka sol och varmare igen.
Gårdagens middag räcker även idag, liksom vinet.
Vann wordfeud med syrran, eftersom hon gav upp. Hon hade fortfarande mer än 100 p mer än jag. Nu fika. Har ingen riktig lust att gå ut idag, det lär blåsa och varnas för hårt sjöväder – inte för att jag ska ut på havet. Kanske blir det en läsdag idag, har en bok som jag nog tog för omslaget, en kvinna som ”håller om sig”. Boken heter behaving like adults och är skriven av Anna Maxted.
Jag fick uppmaningen ”håll om dig” av den sköterska på Danderyds sjukhus som lämnade över Jans kläder efter hans död. Med noggranna anvisningar om att de skulle förvaras i påsen och ligga i karantän åtminstone två veckor. Skorna blev kvar på sjukhuset. Pandemitid. Minns att hennes ord just då kändes omtänksamma och fulla av erfarenhet. Jag behövde hålla om mig, behöver fortfarande hålla om mig.
Det ringer på dörren och utanför står en liten farbror med anteckningsbok i handen. Han vill att jag ska betala för något som har med ”bambinos” att göra, kanske handikappade eftersom han gör rörelser som om han kör rullstol. Eftersom varken han eller jag kan göra oss förstådda, så nobbar jag. Betalar hellre till Anneli Westers soptippsbarn i Kathmandu, swish +46738462752. Och nu kommer det lätta regnet, glad att tvätten hann in.
