Kulen, mulen måndag

Måndag, 29 januari 2024 – eftermiddag, efter en dag av tvätt och läsning. Mulet/halvklart, 14 grader. Ingen lust att ta någon promenad idag. Har gjort pannkakssmet till middagen, den får stå till sig lite. Wordfeudar.

Stänger av datorn för att direkt sätta på den igen – varför? Vill inte läsa, inget wordfeudande just för ögonblicket, vad göra? Antagligen därför jag skriver det här nu… Vispar och spär pannkakssmeten lite till. Snacka om att vara rastlös. Har sju böcker liggande på hyllan under soffbordet, plus en på bordet och en i sovrummet – ingen lockar mig. Fyra ligger på sideboardet för avlämning till charity shop´en. I morgon. Klockan är tio i fyra på eftermiddagen.

Tyvärr lockar mig inte heller mitt eget demensmanus, men jag tar det någon dag igen. Skriver något nytt gör jag inte, annat än tjatiga blogginlägg om mat, antal steg per dag och vad en cortado kostar här och där. Och dry Martinis.

Börjar ju i alla fall bli klar över hur bussen går till och från Al Campo, får väl ta den åt andra hållet (playa Flamenca, kanske längre bort) någon dag. Bara jag slipper möta den där arga kvinnliga bussföraren igen. Marknaden har jag besökt nu, behöver inte ta mig dit igen.

Längtar efter att se vanliga hus, med vanliga människor. Inte mer eller mindre (oftast mer) tomma turistbostäder, som alla liknar varandra. Teneriffa, la Caleta – visserligen isolerat och på vischan, men inte så exploaterat som här. Och med fungerande bussförbindelser till exempelvis Puerto. Andra delar av ön lär vara nära ”kollaps” enligt infrastrukturerare, på grund av alla turister och allt som ska behaga dem.

Så vart ska jag ta vägen nästa vinter, om jag fortfarande är förmögen att flytta på mig? Gärna Teneriffa igen, men kanske någon annan del av ön, eller annan del av Puerto. Italien är mig lika obekant som resten av Spanien. Juan les Pins är inte aktuellt igen, resten av Frankrike är alltför okänt. Franskan är lättare än spanskan, men… Storstäder är inget för mig.

Vad vill jag ha? Värme, helst inte enbart via AC inomhus. Slippa snö. Tyvärr tror jag mig inte om att köra bil utomlands, det får räcka med att jag gör det hemma. Därmed är jag beroende av fungerande busstrafik, som på Teneriffa. Det får också gärna vara billigare att leva än hemma, även om jag får betala dubbla hyror.

Inte fel med någon form av kontakt med andra människor – bara inte alltför pensionärstillvänt eller försiggående i lokaler med för mycket ljud – då hör jag ingenting. Långbord t ex fungerar inte. Samtal i mindre grupp kan vara okej.

Tror att jag alltid, också när jag hörde som jag skulle, föredragit att möta människor i mindre grupp. Prata om viktigheter, försöka förstå, ibland lyckas. Ofta inte. Men inte mingla, inte vara på stora tillställningar och göra mig till en annan än den jag är, eller var. Inte leva upp till förväntningar som jag inte ens begriper, inte bete mig som ”man ska”. (Inte för att jag vet hur det går till.)

Kollar tidningsrubriker och blir bara less.

Halv sju har jag ätit mina goda tunnpannkakor och är mätt. Pratar med ena syrran. Den andra syrran lägger just nu ordet ”ut” i wordfeud. Får se vad jag kan göra åt det. Hon leder som vanligt, nu med 72 p. Testar ord, hittar inga som ger många poäng. Hon brukar vinna med ungefär 100 poäng.

Nu är det mörkt bakom mig, polisstationens lampor lyser upp omgivningen. Jag har tänt mina ljus.

Profilbild för Okänd

About beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Lämna en kommentar