Torsdag, 1 februari 2024 – halvklart och 14 grader klockan tio. Har ätit frukost, med nypressade apelsiner, och wordfeudat lite, kollat mejl och blogg. Jag vaknade (för andra gången) halv sju och nästa gång jag vaknade var klockan nära nio.

Idag behöver jag handla och fylla på förråden, får ta min värdinnas ”dramaten” och ta mig till Lidl kanske. Då kan jag samtidigt få en cortado på Take a Break och gå in på charity-butiken och se om de har någon Spanien-karta. Jag vill orientera mig på lite gammaldags vis, över en stillaliggande karta. Kanske tar jag mig till marknaden igen på lördag, för apelsiner och grönsaker.

Tänker fortfarande på minister Forsell och hans uttalande, ”bra beslut”, att dra in biståndet till UNRWA. Han har kalla ögon, det kom jag på i natt. Och det är klart, om någon ”måste” fatta så barbariska beslut så kan nog ögonen inte vara annat än nollställda och kalla.

Jag gick och handlade, 1 800 steg, fyra apelsiner och en grape (räcker till lördag morgon), ingen Spanien-karta, två burkar Schweppe´s Indian tonic för att kanske byta någon dry Martini mot en Gin tonic. Bröd.

En bok följde med mig hem, i stället för den jag lämnade. Har suttit på altanen så länge jag orkade i solen, nu nere i soffan. Klockan är halv fyra. Har pratat med en äldre man som ville ta över mitt bord när jag gick från ”Take a Break” efter min cortado, och med servitrisen där, liksom med tiggaren utanför Lidl och kassörskan. Plus kvinnan i charity shop´en som talade om att de inte hade någon Spanien-karta. Mitt spansk/engelska ordförråd kan inte påstås ha blivit förmerat därmed.

Läser lite i A Parrot in the Pepper Tree av Chris Stewart, han ska just börja skriva de böcker han faktiskt så småningom skrev. Känner igen hur annat får komma före skrivandet, för min del därför att jag inte vet vad jag ska skriva. Han verkar ha vetat, i alla fall någon gång. Och han var yngre när han började försöka skriva. Behövde få till det för sin och familjens försörjning. Jag är gammal, behöver inte längre försörja mig på annat än pensionen (och skrivande i Sverige lönar sig just inte), har kort tid kvar i livet att skriva och gör det ändå inte.

Läser mera än jag skriver. Har bara träffat på en författare (i Sverige) som hävdar att han aldrig läser några böcker – han har kanske ändrat sig nu. Men han skriver, utkommer med böcker i skiftande genrer. Hoppas de säljs.

Talar med yngste sonen som åker ut på landet i morgon, över helgen. Han känner sig sliten, är trött av jobbet på Samhall, men samtidigt väl medveten om att han behöver en arbetsplats. Han behöver människor som finns i hans sammanhang, hans ensamhet skulle bli för stor annars. Gläds åt att han trots allt har chefer som (kanske) förstår honom. Sörjer att jag inte kan bistå, annat än med att prata i telefon med honom…

Gläds också åt att han faktiskt vill prata med mig, att han berättar hur han mår – också när han vet att jag inte kan göra någonting bättre. Att jag kanske morrar lite, och talar om att han måste städa därhemma, och göra sin lilla lägenhet mera trivsam. Han håller med, han vet – och han orkar inte. Jag hoppas han får en fin helg på landet.

Livet krånglar sig vidare – från Gaza, Ukraina, Putin och Trump till det nära, som handlar om familjen. Det som handlar om mig som morsa, och vad våra barn lever för liv nu, och hur det hände att en av våra söner, en de levandes bror, nu är död sedan snart tio år. Vår son. Barn, barnbarn, barnbarnsbarn. Vilket oerhört ansvar, omöjligt ansvar, inte förstått när det togs, aldrig begripet därefter heller. Och tur är väl det, om vi förstode vad det kan innebära att bli/vara förälder skulle nog inte många barn födas.

Livet har krånglat mig hit till Spanien, till en plats jag inte kände till och ett land vars språk jag är tråkigt okunnig i. Även om jag lär ha studerat spanska två år i gymnasiet, för länge sedan. Att vara här får mig att försöka komma fram till var jag vill tillbringa nästa vinter, om etcetera.

Det är många frågetecken som är omöjliga att räta ut, idag. Men jag vill fortfarande ha värme och sol, jag vill gärna hyra hyfsat billigt, med hiss, så att mina ben/knän inte ger upp. Behöver inte vara lika stort som nu (tre sovrum med fem sovplatser, altan och balkong, två plan), men gärna ett sovrum, kök och vardagsrum. Bra internet. Kanske i Puerto de la Cruz på Teneriffa, nära den fina poolanläggningen som jag just nu inte kommer ihåg namnet på.

Eller – Grekland, Portugal, Italien? Vem kan ge mig tips om bra boenden, med de förutsättningar jag försöker få uppfyllda? Jag kan inte betala hur mycket som helst, max 700 Euro per månad, gärna mindre. Vill hyra fyra eller fem månader, från november/december till och med mars. Och helst inte där det vimlar av andra gamla människor, men heller inte där de unga väsnas och lever livet…

Mitt soffbord just nu