Skrivet den 2 feb 2024 – i morgon fyller jag 82 år. Jag kan nästan inte skriva slutet på den meningen, fattar inte vad siffrorna betyder, men vet vad de innebär. De gör att jag inte vill ta mig ur sängvärmen om morgnarna, och när jag väl sätter ner fötterna på golvet och efter en stund ställer mig upp, så vill kroppen inte gå ut på toan hur kissnödig jag än är. Gör det förstås, men är glad åt min ensamhet den stund det tar mig att komma dit jag ska.

Tittar mig inte i spegeln det första jag gör. Men, när jag tvättar händerna och då även ansiktet, så ser jag mig. Håret står åt alla håll, ögonen är röda, näsan också och jag har fullt med skrynklor i ansiktet. När kom de dit? Inte i natt.

Det tar mig en stund att bestämma mig för att jag är jag.

Ut i köket för att göra frukost. Ibland ett kokt ägg (t ex via husets airfryer), oftast inte. Två smörgåsar, med rökt skinka eller kaviar eller ost eller marmelad, det som passar humör och matlust. Två stora apelsiner pressas, ibland tillsammans med en liten rosagul grape. Löst te i stor kopp, i det där teröret jag fått av en vän, det som följer mig på resor. En liten yoghurt med citron. Ett glas vatten parallellt. Servietter. Mitt frukostbord är dukat. Om jag är tidigt uppe tänder jag ljusen.

Oavsett när jag vaknar så tar min frukost åtminstone en timme, ibland två. Jag har inte bråttom någonstans. Vill kolla mejl, Facebook (trots att jag vet att jag kanske borde skriva det jag ska innan jag släpper in omvärlden), ser efter om några verkar ha läst min blogg. I morse vaknade jag med ett stort frågetecken i huvudet – vem i USA läser/besöker min blogg allt som oftast? Kom fram till att jag förstås kan ställa den frågan i bloggen, än har jag inte gjort det.

En vän ringde för att gratulera på födelsedagen. ”Det låter ensamt det du skriver.” Ja, det är ensamt att vara ensam. En annan vän hävdade en gång att hon inte var ensam, hon var enastående. Gillade den ordleken. Men, jag är inte enastående, och ibland gillar jag att vara ensam. Ofta inte.

Jag har druckit upp min Cava, bytt de utbrunna ljusen mot nya, ätit middagen och diskat. I morgon får jag slänga sopor och tomflaska. I morgon är en ny dag, en dag när jag är äldre än igår – idag har jag glatt mig åt gratulationer av alla de slag. Och gratulerat mig själv till att fortfarande vara vid liv, hyfsat fungerande och emellanåt glad.