Vacker solig morgon, fuktigt ute under natten – kondens på ett fönster. 11 grader när klockan är kvart i tio. Sägs bli 18 fram på dagen.

Har äntligen vaskat ökensanden från balkongen. Och torkat fönstret med skrapan. Plus hängt en lakanstvätt. Fikat. Nu är jag klädd för en promenad, åtminstone runt kvarteren i närheten. Det blev 2 800 steg och en stund på balkongen när jag väl var hemma igen.

Dags att kolla om tvätten har torkat. Den var lagom torr att ta in, med tanke på hur fuktigt allt var i morse. Nu ska jag inte gå i någon trappa mera idag.

Jag har talat med Stina, som kunde berätta att hon förmodligen ska operera sitt knä, och att Pella är död. Hennes hund blev drygt femton år. Så ringde Meta, som på eget bevåg har tagit bort sin blodtrycksmedicin, eftersom hon har extremt lågt blodtryck – hon har en läkartid, hoppas hon kan få relevant hjälp. För några månader sedan fick hon en stroke som nog gått tillbaka hyfsat, men hon har ingen ork.

De här samtalen påminde mig om att vi varit vänner i mer än femtio år, och att vår tid nu är dyrbar. Kanske kan vi ses för det årliga födelsedagsfirandet (Stina och Meta fyller båda år den 15 mars) när jag väl är hemma i Sverige igen.

Och här sitter jag och klagar över mitt opålitliga knä, med sol och värme (nu sen eftermiddag 18 grader, i morgon sägs det bli lite varmare än idag), som får mig att ta mig ut och gå som jag orkar. Om jag vore hemma med snö, halka och kyla skulle jag sitta orörlig inomhus, och förmodligen frysa dessutom. För dyrt att värma huset med el. Det är det här också, använder inte någon AC för närvarande och det fungerar bra. Varmt och skönt under täcket om nätterna, och varma kläder på direkt om morgonen, byte senare till det som passar väderlek och utevistelse.

Så, jag är tacksam för det liv jag har, även om jag också är gnällig emellanåt.

Har också fått flera kärkomna gratulationer på Facebook. Det är fint att finnas i människors medvetande.

Annat på Facebook som inte känns så fint är de vänliga frågor jag får från förment pålitliga äldre kvinnor – ”vill du skicka ditt mobilnummer?”. Flera de senaste veckorna. Nej, det vill jag inte – jag får inte besked om varför ni vill ha det, ni är vän med någon eller några av mina vänner. Har respektingivande bakgrund. Och är ute efter något jag inte vill ge. Trist att FB inte stoppar sådant innan det når mottagarna.

Har inte fått flera mygg-, lopp- eller vad det nu är för bett, men det jag har kliar irriterande. En bloggläsare kunde berätta sin skräckhistoria om vägglöss, och hoppades att jag inte råkat ut för sådana. Det hoppas jag med.

Klockan fem har jag redan ätit min middag, lammgryta med tunn pasta, riven ost och sallad. Orkar inte öppna mitt rödvin, det blev en dry Martini i stället, vid sidan av. Nästa resa ska jag ta med mig en bra korkskruv… Korkarna (av plast) och skruven här kräver nästan mera handakraft än jag har. Begränsar konsumtionen. Cavan öppnar jag med den tång jag tog med mig, och spar det som inte dricks upp med den vakuumkork som också följt mig hit.

Igår åt jag en fantastiskt god äppelkaka till efterrätt, köpt på marknaden. Full med alldeles perfekt syrliga och lite bitiga äppelklyftor och minimalt med bakverk, 3 euro. Idag blir det kanske några små pepparkakor som är väldigt lika pepparkakor i Sverige, bara mycket mindre.

Jag har läst ut Martina Cole´s hemska bok The runaway. Bra och otäck. Nu ska jag återgå till Chris Stewart och The Parrot in the Peppertree. Skön kontrast, skildrar livet i en spansk by för sådär tjugo år sedan.

Tittade in på Paddy´s idag, men för mycket folk och för ouppmärksam personal, satt en stund och gick så därifrån. Och C&C har ingen plats utomhus en sån här vacker dag, vill inte gå in i skuggan därinne. Så, det blev fika hemma.

Letar efter något att se, på SVTplay och Netflix – hittar inget som jag vill se. Rapport klockan 16, eldkatastrof i Chile, dödsskjutning i lugnt villaområde i Göteborg. Väder.

Ser en annons på Facebook, någon har under ett antal år gjort stora pengar på sina böcker, publicerade på Amazon och snabbt skrivna. Nu säljer mannen en kurs, som på engelska lär andra att ge ut sina böcker där och få betalt, utan att behöva lägga ut stora summor. Den kursen skulle förmodligen min vän Helen kunna sälja på svenska. Och jag skulle behöva skriva några böcker och ge ut för att få en passiv inkomst framöver.

Varför streta och försöka få sitt manus utgivet i Sverige av ett traditionellt förlag? De stora nobbar okända författare, de små har inga medel för marknadsföring – eller skicklig inläsning av eventuell ljudbok. Hybridförlagen tar bra betalt för att göra boken färdig att ge ut – och sedan är allt upp till författarens kontakter och förmåga att sälja sitt verk.

En vän har deltagit i den här kursen om försäljning på Amazon (också av annat än egenskrivna böcker) – minns att jag fick erbjudande om att hänga på. Det var för dyrt tyckte jag, minns inte vad det skulle kosta. Tror närmare 30 000 kronor.

Gillar tanken på passiva inkomster. Att göra något, skriva eller skapa på annat sätt, och så få intäkter inte bara en gång för alla, utan kontinuerligt genom att produkten fortsätter att säljas. Hittills har jag inte lyckats med detta. Jag skriver, så gott som varje dag – men säljer ingenting. Min bok har sålt färdigt, de ex jag köpte av förlaget och inte har lyckats prångla ut, ligger i kartonger under sängarna i gästrummet därhemma.

Försökte i höstas skänka en klassuppsättning till Roden-gymnasiet i Norrtälje, skickade ett ex av boken, hörde aldrig av någon. Min tanke var att Free Spin skulle kunna fungera som diskussionsunderlag om spelmissbruk och spelberoende – men det var tydligen inte intressant.

Jag delar ut den gratis till den som vill läsa, ska den skickas vill jag ha betalt för porto och postpåse.

Poolen som hör till lägenheten, har känt på vattnet – kallt. Och om jag vill sola så kan jag göra det på min altan, ingen ser mig. (Orkade inte öppna grinden för fotot.)