Vet, jag har bloggat baklänges redan idag. Men, mina fingrar vill använda tangenterna och skapa ord – tveksamt varför. På spisen står gårdagens ratatouille med gambas på svag värmning, det som var kvar. I soffan sitter jag med en dry Martini, efter att inte ha gjort ett dyft idag, inte ens gått mina 2 000 steg. Tvättat håret, duschat, suttit i solen på altanen och i skuggan på balkongen några timmar, läst ut Appassionata av Jill Cooper. Det gick.

Påbörjat läsningen av en Joanne Harris, The Lollipop shoes. Ni vet hon med chokladmakandet. Bestämt mig för att jag behöver köpa både ljus och kaviar i morgon (och lite annat), om jag någonstans hittar Svennes kaviar. Har gjort slut på den som fanns här när jag kom…

Två ljus är tända, de enda jag hade kvar. I morgon får jag köpa nya på Consum, det är bara där jag hittat ljus till rimligt pris, inte lika bra som hemma, men okej. På Al Campo kostar ljusen 1 euro per styck, och är inte bättre än Consums (något) billigare.

Det blev Al campo ändå idag torsdag. Bland annat för de cañaille cocida som fiskdisken där hade. Små vackra snäckor, snurriga som kinesiska pagoder, med innehåll som påminner om sniglar – jag gjorde en dip med majonnäs, Crème fraîche, finhackad vitlök och persilja plus hot madras curry paste. Smakade mycket gott det hela, som eftermiddagstapas till drinken. Behöver kanske ingen middag därefter.

Ljuvligt väder, klockan tre var det 20 grader. Jag sitter fortfarande på balkongen, himlen är halvklar och det är så skönt. Har gott nära 6 000 steg idag, en kompensation för gårdagens lättja.

Priset för en cortado på Al C har gått upp, från 1,4 till 1,8 Euro – ett tecken på att antalet turister ökat?

Tänker på paret jag såg senare, på Take a Break. Mitt första fördomsfulla intryck var ”vacker spansk (?) man, möjligen lite sliten kvinna med slingor i håret, såg henne bara bakifrån. Kvinnan åt långsamt det hon åt, mannen hade redan fått en ”doggy bag”. Så hade hon ätit färdigt, de reste sig. Han hade betalat. Hon gick till toaletten och han lade tillbaka hennes jacka som han hållit parat. När hon kom fick hon sin jacka, jag såg hennes ansikte – hon såg äldre och sjukare ut än jag. ”Min” servitris kom och gav henne en varm kyss på vardera kinden, alla log, och de gick. Tror mina fördomar fick sig en smocka (vilka de än var). Nu såg jag ömhet och omsorg, kärlek kanske. Jag gladde mig.

Nu har jag ätit resterna av gårdagens middag, och dessförinnan de spanska snäckorna. Gott alltihop, jag är mätt och jag är belåten. Undrar dock hur cañailles uttalas. Nåja, nu vet jag hur de ser ut. Kollade också i fiskdisken något som såg svart och konstigt ut, försökte få en förklaring, men begrep inte. Tror inte jag behöver försöka mig på dem. Inser att jag verkligen gillar fiskdiskar så mycket mera än köttdito, även om jag också tycker om kött.

Fredag i morgon, det får bli potatisklyftor i airfryer´n och entrecôte med någon sorts bearnaisesås (förmodligen min värdinnas sista Blå band-påse). Sallad, kanske avocado och sådana där grönrödsvarta stora tomater. Eller ostronskivling till köttet, enligt tips från matkunniga Helen.

Natten mot fredag bjöd på efterlängtat regn. Svalare är det också, och halvklart, kanske mera regn på gång. Igår gick jag nära 6 000 steg, idag blir det nog bara ner med soppåsen. Jag har böcker att läsa, kanske ord att skriva. Har talat i telefon med vår sondotter, som ska prata med bästa kompisen och med kusinen om att komma och hälsa på. Kanske alla tre samtidigt, eller uppdelat – hur som så är de välkomna. Det finns plats.

Fick en vink från en vän om att inte göra egen bearnaise med råa spanska ägg, risk för salmonella. Tacksam för omtanken, tror det kan stämma. Har ätit ägg här, kokta utom den äggula som hamnade på min carbonara för några veckor sedan. Det är mycket jag som ovan utlandsresenär inte tänker på, eller vet.