Vart tar vi vägen om natten, i drömmen, alla vi som bara har oss själva att prata med?
När natten kommer och du småningom somnar, så har du ingen annan än dig att hålla om. Och när du vaknar, alldeles för tidigt och samtidigt nästan för sent för att somna om, är du också ensam. Den spanska natten försvinner vid åttatiden om morgonen, du ligger där och du vet att du ”borde” kliva ur sängen. Men du undrar, varför då?
Vilja får dig att kliva ur sängen. Vilja får dig att duscha och tvätta håret, inte varje dag som förr, men tillräckligt ofta. Vilja får dig att gå ut, får dig att fundera över vad som behöver handlas för att du ska kunna laga middag. Vilja får dig att göra en dry Martini lite för tidigt på eftermiddagen, medan du lagar den där middagen.
Den här vistelsen i en urbanisazión (bostadsområde) i Spanien som är avsedd för turister, för pensionärer med god ekonomi – den gör mig melankolisk. Jag ser många gamla som går hand i hand och ser belåtna ut. Jag blir avundsjuk. Jag ser också många ensamma, som jag. Och väldigt många hundar som forslas runt i hundvagnar av ensamma kvinnor. Finns det en man med i hundsällskapet går hunden också på egna ben.
Det är inte en miljö som får mig att uppskatta min ensamhet. Samtidigt kan jag inte tänka mig att sitta vid ett långbord i Torrevieja och se tacksam ut för att få äta bredvid andra ensamma gamla människor. Inte äta tillsammans. Bredvid.
Hemma har jag en miljö och en natur som kan glädja mig i min ensamhet – inte vintertid, men annars. Inte många människor där heller, men grönska, träd, diverse djur emellanåt, en sjö att bada i från tidig vår till sen höst. Hemlängtan, ja kanske lite, just nu.
Miljön här är så steril, även om här finns blommor som inte finns därhemma så här års. Här finns sol och värme. Men, ingen natur. Parken härnedanför är inte natur, den är okända barrträd och barmark därunder, torr barmark. Några bänkar. Stentäckta gångar i ett en gång tänkt mönster. Hundskit, som överallt annars.
Jag rör mig inte mycket eller långt utanför närområdet, det ska medges. Och det är säkert annorlunda annanstans. Tar ibland bussen in till Torrevieja och knallar runt, tittar på utomhuskonst och människor. Havet, där och här i La Zenia, inga bad ännu annat än för fötterna. Inga våtdräktsklädda vadare heller, som i Juan les Pins i fjol.

Rekordmycket snö i Avesta i går, hörde jag på väderleksrapporten. Mest i hela Sverige. Vintern tänker nog fortsätta ett tag, känns det som. Några plusgrader skulle vara välkomna, men å andra sidan: februari ÄR en vintermånad.
Det där med drömmar är fascinerande och obegripligt. Häromnatten drömde jag att Curt Nicolin (som jag aldrig träffat eller ens varit i närheten av) kommenterade mina akvarellmålningar och han var inte nådig! Framförallt var det slöseri både med tid och material att måla. ”Ska du säga” sa jag ”som har en dotter som är konstnär”. Något mer minns jag inte av drömmen, men när jag vaknade insåg jag att det var PG Gyllenhammars dotter Charlotte som jag menade. Knäppt och konstigt!
GillaGillad av 1 person
gillar din dröm – mina är också en snurrig blandning av kända och okända, bekanta och obekanta – mest snö i landet, i Avesta! Stackars. Hoppas vintern fått nog tills jag är hemma igen i slutet av mars! Läser din blogg med behållning, även om jag inte kommenterar så ofta – och fortsätt för all del att slösa tid och material på dina målningar!!
GillaGilla
Förstår dig så väl. Du lägger orden så väl i fråga om ensamhet och lite leda så jag behöver inte ens själv försöka sätta ord på det.
Här går jag i väntans tider efter att ha utmanat teaterfolket: Ska det bli en teater i år så får ni var så goda och hjälpa till. Detta kommer att visa sig på mändag.
Helena har fixat lägenhet i Arboga som står och väntar på mig. Lämnar blommor och natur och insett att balkong duger alldeles utmärkt. Kunde hon så skulle hon redan vara här och packa. 😀 Kram
GillaGilla
Glad att du ser fram emot att flytta, hoppas teatergänget får ändan ur vagnen på måndag så att du antingen kan börja jobba med teatern eller lägga den på hyllan. Sköt om dig hur som helst – livet är i alla fall varmare här, temperaturmässigt… Kram
GillaGillad av 1 person