Fredag, 16 februari 2024 – regn igår kväll, idag runt lunchtid halvklart (mera sol än moln), blåsigt och 21 grader. I morgon och framöver nästa vecka verkar det bli sol varje dag. Och gräspollen, vilket såvitt jag vet inte påverkar mig.
Talar med min ena syster, hon hade en ny mobil och ljudet gick fram ryckigt, om beroende på den eller min mobil är oklart. Det regnade i Uppsala. Andra syrran vann wordfeud med några få poäng, och sonsonen leder stort. Nyss passade han, medan jag faktiskt kunde lägga ett ord. Han vinner nog ändå. – Han vann.
Har gått 1800 steg i vinden, tänker inte gå ut mera idag. Lämnade tre böcker, köpte två, vill ha något att läsa när jag dricker min cortado på Take a Break. Om jag ids drar jag till marknaden i morgon förmiddag, apelsinerna där är oslagbart goda. Och grönsakerna, och ”rätt” äppelkaka.
”Cornflower blue” sjunger i mitt huvud. Neil Young? Emmylou Harris? Kate Wolf? Minns inte melodin, bara de där orden, de blåklintsblå.
Middag idag blir potatisklyftor (airfryer), ostronskivling, purjo och vitlök försiktigt stekt, röd paprika, och fläskkotlett. Tunt skivad på spanskt vis, antingen det eller så tjock att jag inte förstår hur den ska kunna bli färdig utan att bli förskräckligt torr. Potatisen ligger nu i olja med kryddor, resten väntar på bänken. All disk är undanplockad, det är bara själva lagandet som återstår. Det blev gott.
Bilvraket som stått på parkeringen härutanför någon vecka har nu forslats bort, igår fotograferades det mycket noggrant av man med digital kamera på stativ.
Kvarteren runt omkring är mycket stillsamma, inget oljud om kvällarna, inga berusade människor verkar vara ute. Kanske är det närheten till Guardia Civil som gör det lugnt, stor byggnad tvärs över gatan, någon sorts central myndighet.
Fish & chips var gott från C&C, bar och restaurang. Men deras lokal är ohjälpligt trist, mörk och med irländsk allsång eller uppträdande om kvällen, åtminstone till helgen (och då har man ingen fisk på menyn). Fet man som basade högljutt in till köket (när han väl kom in från stolen ute på trottoaren och det viktiga han höll på med där, i köket en närmast anorektisk mycket vänlig kvinna som efter en stund kom med maten, snyggt paketerad för att ta hem. Så, antingen får jag köpa fisken ”to go” igen, eller skippa. Kanske är den lika bra på Paddy´s Point, med aningen bättre miljö. Gillade torsken tillagad så, med hemgjord pommes frites. Och var glad att jag beställde ”regular”, hur ”large” skulle se ut vet jag därmed inte. Förstår inte varför jag aldrig smakat det i England…
Aleksej Navalnyj rapporteras död. Det gör ont i mig. Förmodligen var det bara en tidsfråga, innan ”man” skulle göra ett nytt försök att tysta honom för gott. Hatar dessa maktfullkomliga omänskliga män (ja, de flesta är nog män, även om det också finns kvinnliga medlemmar i det här gänget). Beklagar Ryssland som förlorat en kämpe.
beskrivarblogg 
Har undrat mycket VARFÖR han utsatte sig för denna uppenbara dödsdom att återvända till sitt fosterland.
Kanske, kanske det blir ett uppvaknande hos somliga? Av någon anledning finns ju begreppet ”martyrskap” som något eftertraktansvärt – något att se upp till – något att kämpa för.
Vem vet. Inte jag, men funderar gör jag på hur människor tänker om det som är uppenbart I det här fallet döden. För över 2000 år sedan var det ju en annan person som gick sitt Golgata. Hmm..?
Ursäkta mitt babbel, men du vet ju hur jag är.
Kram till dig. Här skiner solen. ❤
GillaGillad av 1 person
Inte vet jag varifrån någon får mod som hans – han och hans familj måste ju ha förstått att han skulle dö där i fängelset, förr eller senare – men kanske handlar det om att världen/vi behöver människor som han – för att något annat ska ske än det som pågår – kram min vän, glad att solen lyser över dig
GillaGillad av 1 person
Han var något så sällsynt som en hjälte med karaktär, mod, själ och fundament. Svaret på din fråga är absolut en annan fråga, som du redan anat: Varför lät Jesus sig bli korsfäst?
Mordet på vår ryske vän är början på slutet för ännu en despotisk diktator. Diktatorer förlorar alltid. Men bara om det finns människor som Nawalnyj.
Är vi beredda att vara som han? Eller är vi bara en stor massa av egoistisk lort, för att citera ur Bröderna Lejonhjärta?
Nawalnyj kände att livet inte är ett liv om man ger upp mot det som är fel.
Hans namn blir statyer i det förenade Jorden, år 2029.
Till dess måste vi alla stödja hans fantastiska hustru som nu tar över frihetskampsfacklan.
GillaGillad av 2 personer
med minus 8 och 50 cm snö är din blogg alldeles lagom, till yttermera visso en mörk tid på många sätt. Åt stora vitlöksräkor i olja igår, och var på så sätt litet mer i den iberiska delen, där vi åt det först för 30, 40 år sedan. Ser fram emot nästa rader.
GillaGillad av 1 person
Fint att få en glimt av var du befinner dig, här är definitivt varmare och ingen snö – äter ofta de stora räkorna här och bläckfisk, skriver kanske lite för mycket om min mat… Ha en fin dag, jag ska just äta min frukost.
GillaGillad av 1 person
Det var nog inte ”förmodligen en tidsfråga, innan ”man” skulle göra ett nytt försök att tysta honom för gott” utan helt säkert, tyvärr! Han är ju ingalunda den enda, där tas ju livet av alla som inte tänker som den fega ledaren, faller från fönster o balkonger, skjuts, förgiftas, förtalas, fängslas – vilda östern m.a.o. och folket, de stora massorna, bara fortsätter som ingenting hänt, såsom jag tidigare skrivit, dom är inte kloka de där ry….. och deras ledare är det definitivt inte!
GillaGillad av 1 person
Kan nog bara instämma!
GillaGillad av 2 personer