En lat rapport

Måndag, sol, 16 grader klockan elva. Seg morgon, sov för länge (till kvart över nio), tar då tid innan jag och kroppen vaknar riktigt. Nu har jag ätit frukost, rutbröd med rökt skinka, behöver köpa bröd. Te, ska pressa ett par apelsiner och äta en liten yoghurt med citron.

Har kollat nätet, spekulationer om vad som hände när Navalnyj dog. Och trams om schlager-Gunillas kronofogdebeslagtagna ägodelar. Ser bilder från Thailand med snorklande son, ödla och hav.

Får nog gå ut och gå en vända, om jag ska klarna. (Ett närmast fult ord numera, men adekvat just nu.)  Ett par timmar, drygt 2 000 steg och en cortado plus två böcker senare är jag hemma i soffan igen. Piggare, hade tänkt sitta på altanen en stund i solen, men den (solen) har gömt sig. Lätta moln på himlen, lätt vind.

Gör pannkakssmeten till middagens tunnpannkakor, den kan stå och svälla tills det blir dags. Och ser till att Sofia får adressen hit, plus lite anvisningar om buss och taxi. I kväll har jag 3inga ljus att tända, de sista värmeljusen brändes igår. Al Campo har vanliga ljus, får ta mig dit när nu Consum inte har något annat än värmeljus.

Pannkakorna var som alltid supergoda.

Tisdag nu, klockan elva, sol och ungefär samma temperatur som igår, 17 grader. Det blir en stund på altanen.

Och senare en stund på balkongen när solen på altanen blev för stark – så småningom åt jag middag ute, en mycket god sallad, med tomater, färsk lök, vitlök, gambas, ett hårdkokt ägg, kryddor, lite olja, hot madras curry paste, portionsmozzarella, majonnäs och philadelphia cheese som ”sås”. Låter det krångligt?  Var det inte, men mycket gott. Och lätt.

Det är kväll, mörkt bakom min rygg. Fönstren är stängda nu, klockan är halv nio och det är snart läggdags. Jag har läst, jag har wordfeudat, kollat internet. Är nöjd med min dag.

Profilbild för Okänd

About beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Lämna en kommentar