Söndag efter frukost, 25 februari 2024. Middagen är redan klar, står i kylen, resten av salladen från igår, fyller på med några gambas, lite sallad, paprika och kanske ett hårdkokt ägg.

Igår var det två år sedan Ryssland anföll Ukraina, ett krig som kostar hundratusentals liv på båda sidor – som alla krig. Soldater och civila. Navalnyjs mor har fått hem sin sons kropp, när och var begravningen ska ske är ännu oklart.

Jag kan inte föreställa mig hur modern, hustrun, barnen har det idag. Kan bara lite dela sorgen inför förlusten av en son, men för dem är det en sorg som de burit med sig sedan han fängslades. Som han bar med sig hela tiden i fängelse. Kanske finns en aning av lättnad att den ständiga oron och väntan på att det skulle ske, som till slut hände. Han dog, dödades, till slut. Hans mod och hans kamp lever vidare.

Och i Palestina fortsätter Israels totala förstörelse av liv och infrastruktur, ingenting finns kvar som gör det möjligt att leva i det som hittills kallats Gaza. FN-bilar med mat beskjuts av Israel. Sverige nekar fortsatt bistånd till den FN-organisation som utan hållbar bevisning beskyllts för terrorism, av Israel. Norge fortsätter bistå, liksom andra länder. Och ingen ser någon fungerande lösning, oavsett om några dagars vapenvila kan förhandlas fram. Kanske får några människor leva lite längre. Israel talar hela tiden om att kriget kommer att fortsätta tills Palestina utplånats. Biden och USA bannar Israel och fortsätter skicka vapen.

I USA fortsätter en galning att få röster i de val som föregår höstens presidentval. Oavsett hur han fälls i domstolar för alla möjliga brott. Alternativen för presidentposten är klena, den påtagligt åldrande nuvarande presidenten tycks inte stå högt i kurs, och den kvinna som försökt ge Trump en match lär numera betrakta foster som levande människor – hoppas jag har missförstått. Så kallad kristendom i USA har företrädare som gör mig mörkrädd.

Historiskt har det förmodligen alltid funnits krig någonstans i världen, vare sig vi känner till dem eller inte. Skillnaden idag handlar om snabb kommunikation, information och desinformation. Vem kan snart avgöra vad som är ”sant” och inte?

Artificiell intelligens på internet, ”troll” som arbetar frenetiskt på många nivåer för att misstänkliggöra, eller förhärliga, diverse personer och företeelser. Små svenska otäckingar med maktvilja och -anspråk skyr inga medel.

Parallellt växer den andra världen, gangster- och gängvärlden, som mördar och spränger. Regering, riksdag, myndigheter och polis pratar om insatser, justitieministern förespråkar Polen som ett gott exempel i bekämpningen av brottslighet. Fängelser i Sverige är överbelagda, polisutredningar läggs ner, ”mindre” brott läggs på hög. Advokater betalas av brottslingar som slåss om narkotikamarknaden, samtidigt som helgknarkandet bland de som har pengar ökar. Och så länge tull och polis inte får stopp på införseln lär alltihop fortsätta.

Tacksam att jag inte är ung idag. Sorgsen är jag över det samhälle vi skapat, vi som fick möjligheterna efter andra världskriget att göra något annat än det våra föräldrar fick ta över.

Kontrast – ett problem i min lilla värld: väggklockan, högt upp på väggen, som hittills visat en timme för mycket (spansk sommar-/vintertid?), visar nu en stelnad kvart i tio-tid. Batteriet är slut. Gäller att jag inte glömmer det och slänger ett öga på klockan, och litar på den. Klättra tänker jag inte. Apropå vad som är pålitligt, sant och icke.

De finns också.