Fredag 1 mars 2024 – blåsigt och sol även idag. Nu klockan två på eftermiddagen är det 19 grader varmt. Har promenerat, handlat lite, druckit min cortado, suttit på altanen så länge jag orkade i solen. Nu nere i soffan igen. Påklädd.

Fläskkotlett ur frysen, ostronskivling och potatisklyftor, sallad till middag så småningom.

Talade med äldste sonen igår, de är hemma från Thailand och en kort vända till Sri Lanka. Väldigt nöjda med sin resa. Flyget tar 14 timmar… Inget för mig av diverse skäl.

Väggklockan stannade på kvart i tio, dessförinnan gick den en timme före aktuell tid. Innebär det något, och i så fall vad? Jag flinar åt mig själv och letar tecken här och där, vad eventuella tecken månde tyda på är väldigt oklart. Hittade ett litet blått plasthjärta på trottoaren häromsistens, och strax därefter en ”guld”stjärna med död magnet på baksidan. En billig trasig ring på marknaden.

Som sagt ovan, jag gick ut. Kom på att jag glömt mina läsglasögon hemma, och ville läsa när jag drack min cortado. Gick in på affären under Take a Break och köpte ett par, lite starkare än de senaste, à 2 Euro, hittade de kolor jag vill ha där också. Fortsatte upp till charity shop´n och köpte tre böcker. Gick tillbaka till Take a Break och fick mitt kaffe, och läste lite i en bok. Handlade på Lidl och hittade mitt glasögonfodral i en av fickorna i ryggsäcken… Så nu har jag tre par läsglasögon. Och många böcker. 2 700 steg.

Kvart i sex har jag ätit middag och diskat. Dörren till balkongen är öppen bakom mig, skönt att vädra ut stekos, men lite för blåsigt att sitta ute. Kanske blir det en sväng till marknaden i morgon förmiddag, beror lite på om det blåser hej vilt eller inte.

Det blev en sväng till marknaden, apelsiner, grape, blomkål och en cortado plus liten öl på mitt vanliga ställe. Spanjoren med sin pratsamma lilla jycke var där idag också, den hunden är väldigt uttrycksfull, en liten grå en med schnauzer i sig. Spanjorens spanska förstod jag ingenting av, men vi log och gladdes åt hunden. Och ”bon´dia” klarade vi båda.

Noterade också några andra infödda, det går tydligen bra att prata med munnen full av mat, bara man håller handen för.

Lite vind även idag, men också sol, min stora skjorta åkte av efter en kort stund och ner i ”dramaten”. Halv ett är jag hemma igen, efter nära 4 000 steg, väldigt tillräckligt. Skönt med en vilopaus på Take a Break, idag fick jag en liten tapa gratis av den vänliga kvinnan som alltid ler så glatt och numera vet hur jag vill ha mitt kaffe. Uppskattade vänligheten mera än tapa´n, en liten fyrkantig brödbit med potatissallad och två små capris. Behöver ingen lunch, och vet inte vad jag ska ha till middag. Om jag ids gör jag fisksoppa.

Jag ids. Just nu står blivande soppa och småputtrar på spisen. En liten guindilla roja, smal röd stark chili fick mig att hosta direkt. Gamla kvinnor ska inte hosta, om de inte varit på toa alldeles nyss… Nu är chilin uppfiskad och i soporna, men den fick vara med en stund.

Senare ska tilläggas gambas och diverse fisk, bläckfisk, musslor och annat från havet (fryst påse, Sopa de Marisco från Consum). Lök, vitlök, en chalottenlök, två morätter, tre små potatisar, fiskbuljong och en liten sked Rajah´s starka curry paste ingår redan. Kanske en skvätt Cava på tampen, det får visa sig. Blir gott med bra bröd och några skivor lagrad Comte. Har inget torrt vitt vin, så det får bli Cava Brut i stället. Tur jag tog med mig min vakuumkork hemifrån. Men inte än, stänger av spisen nu, så får kastrullen stå.

Är nöjd med min dag nu när klockan är tre på eftermiddagen. Satt en stund nyss på balkongen, men det blev lite för blåsigt. Jag kommer att ha suttit ner den här soffan innan jag åker härifrån, hoppas Johanna förlåter mig för slitaget. Kommer dessutom inte ut på balkongen genom det första fönstret bakom mig, det verkar ha gått i baklås…

Nu en stunds läsning, Reginald Hill´s A Cure for all Diseases. Den är en riktig pusseldeckare (om jag förstått termen rätt) och är lite seg, men kul eftersom språket inte bryr sig om citation hit och dit, skriver dialekt och slarvig polisengelska, likaväl som ungdomligt mejlspråk med förkortningar som kräver att jag tänker till, och jag vet fortfarande inte hur Andy Dalziel uttalar sitt efternamn. En tanke som fastnade, en gravt kriminell inser att kärlek (inte den sexuella)  nog är ”den smärta som infinner sig, när man tvingas ljuga för den man älskar”.

Höll på att glömma, jag hittade ”vanliga vita ljus utan doft” på Asian Market, längs vägen tillbaka från marknaden. Så nu står två ljusstakar här på bordet, i en eldfast form för att inte stearinet (eller vad de nu är gjorda av) ska rinna ut på det nya soffbordet. En av ljusstakarna sprack nästan när ett värmeljus brann lite för häftigt, så den åkte i soppåsen. Det blir fint att tända ljusen när det mörknar. 12 ljus för 4,5 Euro. Ikea nästa resa.

Soppstart – det blir bättre