Dagarna går fort

Har just läst ut en bok, vilken ska jag läsa nu? Har flera att välja bland, men ingen som riktigt ropar på mig. Samtliga från charity shop´n. På Storytel läser jag sakta, sällan, Marcel Proust´s På spaning efter den tid som flytt. Orkar inte med honom i stora mängder, men är varje gång jag läser helt fascinerad av hans sätt att berätta.

De här månaderna har jag läst nästan enbart på engelska, har inte haft lust med Storytels svenska författare, alltför många är enbart ljudböcker som jag undviker utan att veta riktigt varför, alltför många är gulliga feelgoodböcker eller hiskliga deckare eller thrillers och spänningsromaner. De sistnämnda kategorierna roar mig inte det minsta numera. Förr (länge sedan) läste jag gärna deckare. Läser gärna fantasy, och bra historiska böcker, på svenska eller engelska.

Det är måndagskväll, den 4 mars 2024, ljusen brinner på soffbordet. Det är mörkt därute. Jag har nyst och kraxat under dagen, och halsen känns varken bättre eller sämre. Har varit inne, utom när jag åt frukost och senare middag på balkongen. Varmt och skönt, lite lagom sol i morse och fin skugga till kvällen. Middagen blev sallad, två goda wienerkorvar (lätt kokta med lagerblad och hel svartpeppar) och hemgjort potatismos.

Och fort blev det tisdag, med sol och ganska kraftig vind – ingen snö dock, som i delar av norra Spanien. Satt en stund på altanen, gick en promenad för att lämna tillbaka lästa böcker, och få en cortado. Hem igen, behövde inte handla. Snyter mig tämligen regelbundet, hostar ibland.

Har pratat med en gammal vän som inte mår bra. Och med yngste sonen som gör det. Och med ena syrra. Pannkakssmeten till tunnpannkakorna står till sig på köksbänken. Det blir middagen idag.

Resten av manussidorna till demensboken lyckades fara iväg ut över golvet, när jag ordnade korsdrag i förmiddags. Nu ligger de i en stökig hög på soffbordet, och vill att jag ska ta mig an dem. Just nu säger jag till mig själv att jag är för snuvig, fryser lite trots fleece inomhus, tror inte jag har feber.

En vän till min värdinna skjutsar sondotter och hennes kompis till Alicante mycket tidigt på morgonen när de ska hem. Billigare än taxi, plus att jag vet vem som kör. Taxi här ser ut att kunna vara vad som helst.

Mina pannkakor var goda.

Profilbild för Okänd

About beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Lämna en kommentar