Onsdag 6 mars 2024 – sol. Ingen vind, åtminstone är pinjernas kronor i parken stilla. Jag är snorigare än hittills. Tur jag har ett förråd av pappersnäsdukar. Behöver handla lite, men vill inte gå ut. Gör det inte heller, bara på altanen för att hänga tvätten på eftermiddagen.

Och vill nog inte skriva heller, här tog det stopp. Är inte i form för någonting. Om tre veckor packar jag och åker hem till Sverige igen. Känns både skönt och overkligt. Vad kommer jag att sakna? Solen och värmen förstås, möjligheterna att köpa böcker billigt, och kunna lämna ifrån sig när de är lästa, frukt (framför allt apelsiner och clementiner) och grönsaker. Cortados, Take a Break och Maria där, och fish&chips. Havet som jag bara doppat fötterna i. Att det är lätt att ta sig över trafikerade gator, eftersom bilarna stannar snällt när de ser en.

Vad kommer jag inte att sakna? Att det är kallt inomhus, väggar och golv. Att det tar tid innan varmvattnet kommer i duschen. Alla trapporna i huset där jag bor. Att nästan enbart möta gamlingar som jag själv när jag är ute. Hundskiten på gator och trottoarer, sophantering som inte sorterar plast, bara glas, grovsopor typ badkar och madrasser på samma ställe som andra sopor. Alla sopor slängda på grönytor och längs gatorna.

Fram på eftermiddagen pressar jag ännu en apelsin och en röd grape, C-vitaminer lär ju vara bra mot förkylning. Känner mig dassig, men vill inte lägga mig. Har satt på en tvättmaskin som snart är klar. Idag blir det ingen stund i solen, även om den är där hela dagen, nyss var det 18 grader ute.

Har lagt ännu en mycket lättläst bok på högen som ska återbördas till butiken. Jag har tio böcker att välja bland, och ingen lockar. Sonsonen leder wordfeud med drygt 100 poäng, syrran med drygt 50. Jag löser sudoku och wordle, medan jag väntar på deras drag. 

Det blir tidig kväll, klockan är sju och jag drar ner rullgardinerna. En kopp te, vatten, en bunt mjuka servietter på sängbordet. Tar en bok med, kommer förmodligen inte att läsa. Men jag vill vänta ut mina kombattanter i wordfeud innan jag går till sängs. Tre bokstäver kvar i mitt spel med sonsonen, jag vet hur jag ska lägga dem, men varje gång jag räknat ut något har han det också. Han har öga för det här. Och syrran likaså. Och jag har för mycket tid och för lite viktigt att göra.

Tror det är första gången på mycket länge som jag är så här förkyld. Känner mig som om jag har feber, men en koll visar bara på 36,8. Sedan tröttnade jag på att hålla rätt på termometern.  Mycket lätt middag, två kokta wienerkorvar, fyra små tomater, den sista biten Comte. Vatten till.