13 000 steg, jämfört med 1 000

Tisdag morgon, den 12 mars 2024. Lugnt och stilla, mina gäster börjar vakna däruppe. De får göra frukost själva, som de vill ha den. Själv har jag nästan druckit upp mitt te, ätit två goda smörgåsar med sallad och skivad kyckling från igår, och ska nu pressa en grape och en apelsin. Lagom för ett glas. Nu gör det inget om pressen låter.

De är uppe och gör sin frukost, planerar dagsutflykt till Torrevieja. Jag är inviterad, men avstår. Min kropp vill inte flanera som de. Skönt med gäster som sköter sig själva. Jag gläds med och åt dem.

Jag lagar ingen middag idag, de kanske handlar något, annars får vi se när de är hemma igen.

Ena syrran har lånat och börjat läsa i Hags, av Ms Smith. Hon behövde inte läsa många sidor innan hon visste att hon skulle sluta läsa. Hon tyckte det verkade som om engelska kvinnor fortfarande lever på 50-talet, och kände inte igen sig. Nu måste jag ju läsa, och se vad jag tycker. När jag kommer hem och kan låna boken.

Tjejerna frukosterar på altanen, jag sitter härnere och lyssnar (utan att höra) till deras småprat. Trevligt. Hör tyvärr parallellt en polissiren på avstånd, inte lika trevligt.

Så småningom kom gästerna tillbaka – och Torrevieja var ganska tråkigt. Planerade sevärdheter befanns sig i Alicante. De lagade en jättegod pastasallad efter att ha vilat fötterna ett tag, vi åt och jag dök i säng. Var ut och handlade lite under dagen, 1 000 steg. Det var vad jag pallade. De hade gått 12-13 000 steg, tur jag avstod. (Skillnaden mellan oss är nära 60 år, spelar förmodligen också roll.)

Nu är en ny dag, solen lyser och det är 15 grader när klockan är kvart i tio. Jag har ätit min frukost inomhus, de väljer altanen. Idag vill de utforska närområdet, och det har jag gjort redan. Det blir upp emot 18 grader längre fram på dagen. Jag känner för att ta en kort promenad även idag, inget ansträngande. Känner mig hyfsat pigg på morgonen, men det blir segare och segare fram emot sen eftermiddag…

Profilbild för Okänd

About beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Lämna en kommentar