Då – och nu

Har gått igenom ”demensboken”, alla kapitlen. Har tyvärr ett dokument för varje kapitel, nu behöver de komma in i ett dokument. Och jag behöver kolla att jag fått namn och annat rätt… Är inte alltid konsekvent.

Det får bli när jag kommer hem, blir lätt snurrig när jag kopierar och flyttar saker. Nyss hade jag bara två ord i kapitel 8, där ska vara betydligt flera. Hittade tillbaka och kunde korrigera. Behöver också kolla kapitellängd, några är förmodligen för korta, andra för långa. Så det återstår en hel del jobb. Så länge jag lever har jag tid.

 Idag fyller vår son Mats 57 år. Och han har varit död i snart tio år. Tiden är obeveklig, den bara går – oavsett om vi lever eller dör. Å andra sidan är mina döda med mig, så länge jag finns.

Och i övermorgon åker jag hem efter fyra månader i Spanien. Fina, lugna månader i sol och relativ värme, och noll snö. Några nätter med regn, mera skulle nog behövas. Molnigt de senaste dagarna, skurar i närheten, och 13 grader nu sen eftermiddag. ”Torr dag på väg”, i morgon enligt mobilen.

Middagen idag är redan äten – köttfärsbiffar med stekt lök och vitlök, mycket persilja. Hemgjort potatismos till, sallad med gurka och tomater. Jag är både mätt och belåten. Glömde som för det mesta att fota maten.

Är lätt utmattad efter läsandet av manus till demensboken. Och tankar på saknad och sorg, och kärlek som var och är.

Har torkat de vackert röda köksluckorna idag, så att inte alla mina fingeravtryck lyser min värdinna i ögonen när hon kommer på fredag. I morgon slutlig städning. Eftersom jag tänker ligga i sängen och sova även natten till torsdag får hon tvätta mina lakan. Jag tvättar inget mera, har tagit in torkställningen och fällt ihop den.

Älskad bild från länge sedan, då när det fanns flodkräftor i sjön på landet, Nina granndotter, Mats och storebror Erik

Profilbild för Okänd

About beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 Responses to Då – och nu

  1. Profilbild för Jack Jack skriver:

    Fin bild från tider som var fantastiska. Jag har en del kvar jag med. Det mesta har hamnat hos storebror eftersom jag lärt fastnar i dåtid när jag kikar på våra egna släktfotografier. Men jag glädjer mig att läsa och följa dina tankar och minnen. Önskar nu en säker och lugn hemresa. Du gör äventyr när du övervintrar i solen. Jag är lätt avundsjuk på det positiva sättet.

    Gillad av 1 person

Lämna en kommentar