Snö och inte

Fredagskväll, nollgradigt eller möjligen någon grad kallt. Kanske blir det mera snö i natt, kanske inte. Tror för ögonblicket att jag kan köra till busshållplatsen vid Rösa och ta bussen där, in till Stockholm.

Har ätit en alldeles för dyr entrecôte (550 kr/kg) till middag, fint marmorerad. Med mandelpotatis och bearnaisesås, sallad och gurka. Tomaterna tog jag hand om häromdagen och gjorde tomatsås av, med de champinjoner som också låg kvar i kylen efter påsken. Har halva köttbiten kvar till pålägg, skuren i tunna skivor till frukostmackan i morgon.

Har inte gått längre än fram och tillbaka till brevlådan idag. Med det väder som råder blir det för lite gånget. Särskilt som jag äter och stoppar i mig som om jag motionerade en aning.

Börjat läsa Thomas Bernhard´s Självbiografierna (Orsaken, Källaren, Andhämtningen, Kylan, Ett barn, samlade i en volym).  Lånad på biblioteket. Hans sätt att skriva får mig att tänka på Marcel Proust – långa meningar som kräver långsam läsning. Krävande läsning. Och samtidigt givande på ett sätt som jag inte kan formulera. Tar den tjocka boken i små vändor, ungefär som jag gör med Proust. De räcker länge, går inte fort över, som den lättare litteratur jag emellanåt ägnar mig åt. Och jag har stort behov av att veta att jag har böcker att läsa, alltid.

Varje kväll tror jag att jag ska läsa när jag lagt mig. Och varje kväll läser jag inte i sängen. Jag släcker lampan och ligger där och funderar över dagen, minnen, jagar bort tankar jag inte vill ha med att ersätta dem med mitt mantra. Andas och slappnar av, somnar så småningom. Och vaknar för det mesta runt 1-2-tiden och ligger vaken ett tag, går på toa och ligger sedan vaken någon timme. Ibland längre. Det är då min ensamma säng är mest plågsam. Att inte ha en annan sovande människa bredvid mig, ingen jag kan känna värmen av, ingen jag kan kura ihop mig hos.

Lördag 6 april 2024 – har varit in till Nina och gratulerat på födelsedagen. Morgonens lätta snöfall tröttnade. Stannade inte länge, hör dåligt i sällskap och ville hem. Var hemma strax efter tre. Tror hon tyckte om den confiterade ankan och oliverna hon fick, jag uppskattade salsan mest av allt hon lagat. Som hon har jobbat… Hon påminde mig om att göra limoncello. Hoppas hon håller också efter födelsedagen.

Bussen till Rösa, bilen till systemet på hemvägen för att hämta beställd Marezzo, till biblan för böcker och Ica för att lämna böcker och för grillad kyckling mm. Har nu ätit två kycklinglår, som doftade gudomligt i butiken och hela vägen hem. Och smakade okej. Resten nu i kylen för framtida bruk.

Dricker Dry Martini med Marezzo för första gången på fyra månader. Och det är godare än annan vermouth.

Läser, försöker tala om för kroppen att den inte gör ont – men den lyssnar dåligt. Knäna är ovilliga, resten hänger med, men mer är det just inte. Kan handla om för lite rörelse de senaste dagarna, eller sedan jag kom hem.

3 600 steg idag, alltid något. Jag behöver inte mera middag än den kyckling jag nu ätit. Resten av fågeln får vänta till i morgon, kanske blir det en sallad, kanske curry och ris och kyckling. Visar sig.

Oj, vad jag längtar efter vår och blomster och värme. Gläds åt de små blå under linden, scilla kanske. Och några frusna lila krokusar bland mandelblom (som kommer senare) och vintergröna (med blå blommor). I den sk gräsmattan har inga små violer ännu visat sig. De är kloka och väntar ut snön. Den inte alls underhållna rabatten visar upp gröna blad här och där, påskliljor och små tulpaner, tror snödropparna har gett upp.

Skulle nog behöva räfsa bort massor av gamla lindlöv från backen, kanske gör jag det någon dag. Men inte idag. Idag är jag nöjd med att vädret tillät mig att köra till busshållplatsen i Rösa, åka buss in till Stockholm (och tillbaka) och fira min väns födelsedag. Var orolig för snö och sommardäck ett tag.

Så här såg det ut när jag försökte ladda över en selfie – förmodligen begrep datorn (AI?) att bilden inte borde visas…

Profilbild för Okänd

About beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Lämna en kommentar