Första maj, igen. Jag är 82 år och beter mig som om jag har många år framför mig. Som om jag kommer att vara icke-dement och fungerande ännu åtminstone tio-femton år. Det är inte rimligt.
Men, jag skjuter upp sådant jag kanske borde hantera. Jag skriver inte färdigt någon släktkrönika åt äldste sonen som ”beställt” en sådan. Jag sköter inte om mig, dricker för många Dry Martinis, motionerar för lite, går för få steg varje dag (eftersom de gör ont).
Skriver inte alls det jag inbillar mig att jag ska skriva. Slösar fortfarande bort mina dagar, oavsett väder och annat som kan användas som orsak. Jag behöver ingen orsak.
Jag har visserligen sparat pengar och investerat på börsen. Med hyfsat gott resultat, räcker i alla fall till en enkel begravning med fest därefter. Jag vill att någon ska fira mitt liv. Sedan får sönerna med familjer tömma huset, framför allt på alla böcker. Då kan jag inte längre bry mig.
Om tre veckor börjar loppisen vid Roslagsstoppet, kanske kan jag bli av med något där. Böcker eller något ur flyttkartongerna utanför skrubben. Kan nog tänka mig att skänka bort (ta fem eller tio kronor betalt) det mesta. Och strunta i om utflykten går med förlust, bara jag blir av med något. Alla prylar börjar jaga mig.
Måndag, fast det är torsdag. Sover och vaknar under natten, svårt att somna om efter turen till toan. Drömmer konstiga drömmar. Går för det mesta upp mellan sju och åtta, fixar frukost – ibland havregrynsgröt med äppelmos, oftare enbart te och två smörgåsar med pålägg.
Stel och mör i kroppen – konstigt att använda de två orden samtidigt. ”Mör” i det här fallet betyder inte mjuk, bara ont här och där. Men, än kommer jag ur sängen utan hjälp.
Den 2 maj bjuder också på strålande väder, sol och ingen stark vind. Svalt kändes det när jag klev ut på trappen och luktade på dagen. Elva grader klockan åtta säger mobilen.
En familj grågäss, med sex dunbollar efter föräldrarna, går just nu över min lilla väg och bort över gräset. Hoppas de vuxna kan böja på halsen och gå under stängslet, som ska vara i vägen för vildsvinen. Det blev ingen bild, jag bara njöt av att se dem.
En kort vända in till Norrtälje för att lämna böcker och handla, så hem till altanen igen. Större delen av dagen tillbringades där, jag smorde in mig med nyköpt solkräm. En fin dag.
Här andra gäss, flera och större ungar än de jag fick se
beskrivarblogg 
Jag är 77 år, mår bra (men inser att jag tids nog kommer att få pröva på annat).
Tycker att den stora fördelen med att vara gammal är att man kan vara som man är, göra det man tycker är kul så länge man klarar det. Och strunta i många (alla?) förpliktelser.
Jag tycker det är jätteroligt att skriva, numera har jag snöat in på stockholmarnas historia som jag läser o skriver om. Tror att hjärnan gillar det, men gör det bara f a det är kul. Tränar med Sofia eftersom det känns bra, men går inte mycket (fast jag inte har ont).
Vi har pengar så att den efterlevande nog kan bo kvar (trots särkullbarn). Döstädar inte – kanske vill jag dyka ner i nåt gammalt nån gång? Eller inte.
Vad som händer med mig och mina grejer när jag är borta bryr jag mig inte ett smack om. Då tänker inte vara med längre.
GillaGillad av 2 personer
Gillar dit synsätt på att vara/bli gammal – och hoppas det håller hela vägen, för dig och för mig
GillaGillad av 2 personer
Vilka sötisar ^^;
GillaGilla