Måndag kväll, sol och vind därute. Än ingen badstege i sjön, jag kan därmed inte bada.

Nyss sprang en hare över tomten. Den anade nog att jag satt härinne, stannade ett ögonblick och fladdrade med öronen, skuttade vidare. Så blev det tisdag och ännu en svart sorgens natt i Palestina. Israel beklagar sitt misstag.

Härhemma i än så länge tämligen trygga Sverige irriterar jag mig på bankernas rutiner. Betalningsuppdrag dras tidigt, kanske så tidigt som fem minuter efter midnatt. Jag vet inte, men ser det tidig morgon. De betalas inte till mottagaren förrän tidigast någon gång efter lunch. Alla dessa ”knep” för att göra pengar på oss kontoinnehavare.

Kör en tvättmaskin och hänger, torkar fort i värmen. Bäddar rent i min säng. Har ont i båda knäna efter söndagens loppisstående och bärande. Påminde om badstegen igen.

När jag kom in till glasögonbutiken för att betala idag, fick jag klart för mig att om det inte gick bra med de speciella glasen i de bågar jag redan hade, så skulle jag få lov att köpa glasen en gång till, och nya bågar. De lämnade inga garantier för att det skulle gå bra. Informationen var inte tydlig för mig från början – och kedjan har haft ögonen på sig för dyra hyrabonnemang med oklar information – men där stod jag och tittade på bågar för drygt 3 000…

Några sådana blev det inte, men väl ett par lagom tråkiga för nära tusenlappen. För all del minus 25%. Nu vill det till att jag ser bra med glasögonen också, när de väl kommer, om två-tre veckor. Nästa gång blir det nog en annan glasögonbutik. Tidigare har jag länge handlat hos Favoptic och varit mycket nöjd. Nu är jag inte nöjd, enbart uppgiven och irriterad. Inget som bådar gott för framtida köp. Det är dyrt att vara skelögd, vilket mina systrar väl känner till.

Det fick bli en sushi till sen lunch inne i Norrtälje, vilket innebär att jag inte behöver någon middag idag.

Tar in torr tvätt och viker, stoppar in i linneskåpet.

Läser en bok av Sara Gran, The Book of the Most precious substance. Ska förmodligen vara versaler lite här och där i titeln, har aldrig förstått hur och varför. Huvudpersonen är en bokköpande och -säljande amerikansk kvinna med en man i långt framskriden demens. Och den remarkabla boken, en magisk bok med märkligt inflytande. Den är både en skildring av livet med en man som inte längre är den hon älskar, och en thriller som beskriver sökandet efter boken. Människor dör omkring henne och hennes partner i sökandet. Jag har inte läst färdigt, men fängslas förstås av skildringen av hennes liv med sin demente man, och vad det kostar av livsglädje och sorg. Känner igen.

Ofta blir jag avundsjuk på författare med engelska som eget språk. Eller så är det mitt sätt att säga att det jag skriver kanske skulle möta en större publik om inte svenska vore mitt språk… Jag läser obehindrat på engelska (och andra språk), pratar hyfsat när jag behöver – men kan inte skriva det jag vill skriva på något främmande språk. Nyanserna (som jag inbillar mig finns på svenska) försvinner.

Nu har jag gått in och sitter vid köksbordet igen. Kan inte se vad jag gör med datorn utomhus. Huvan som jag inhandlade för dyra pengar, och som skulle göra det möjligt att se vad som står på datorskärmen därute, skänktes igår till något välgörande ändamål. Den fungerade inte, men det var en bra idé.

Behovet/viljan att kunna sitta ute och skriva gör att jag funderar på en Mac nästa gång, för skärmens skull. Samtidigt tvekar jag inför att lära mig (igen) att använda Mac, efter många år med PC. Priset för Mac gör mig också ovillig. Jag behöver ju bara en dator att skriva på, och kolla internet. Inga avancerade spelmöjligheter, inget behov av att skapa grafik och annat konstifikt. Men en bra klaviatur, ett skönt anslag, Word-program. Den ska vara lätt.

Den ”gamla” laptop jag nu har är lite seg, den är för tung att bära med sig, och den har inbyggt McAfee som jag hatar. Måste tala om varje gång att jag inte vill förnya. Bara det gör att jag nog inte vill ha en Asus laptop igen, även om jag tyckt om de jag haft.

Yngste sonen ringer, han har fått fotvård idag och var väldigt nöjd. Påminde mig om att jag borde se till att boka det också.

Såg en stor brun geting (?) ute på altanen. Bålgeting? Gillade inte uppsynen. De getingar som villar sig in i huset, släpper jag försiktigt ut igen. Spindlar klarar jag av även inomhus (häromnatten vaknade jag av mycket försiktiga mjuka någonting som for över mitt ansikte) – det var en spindel. Och den fick byta sovrum, hur territoriella de än må vara. Så nära behöver de inte komma.