Torsdag 13 juni 2024 – åkte in och handlade, lämnade böcker och åkte hem igen, i skyfall. När jag kom hem slutade det regna. Åt lunch, pitabröd med hårdkokt ägg, och kaviar, philadelphia-ost. Ut på altanen en stund innan molnen fick mig att gå in igen. Det är svårt att räkna ut när det ska regna, eller inte… Idag upplevde jag för första gången att mina nya progressiva glasögon fungerade. Jag såg inte dubbelt när jag körde! Om jag har dem när jag går så blir jag fortfarande yr.

Nu inne. Lånade George RR Martin´s böcker, fortsättningen på A game of thrones. Vet inte vilka jag redan läst, men A Clash of Kings känns bekant. Maester Cressen har just tagit livet av sig själv, med det gift han avsåg för the red lady… De är härligt tjocka och räcker länge, oavsett om jag läst dem tidigare. 

En börsförståsigpåare uttalar att Synsams strategi kommer att gå åt pipsvängen, aktien faller kraftigt. Tur att jag inte har många. Samtidigt kan jag inte låta bli att förundras över att en person kan åstadkomma detta. Aktien har inte gått bra på länge, men det här verkar vara rejält sänkande. Visar sig, de få aktier jag har får ligga kvar. I morgon är det kanske någon annan ”expert” som uttalar sig.

Köpte glasspinnar med päronhölje på Ica. Hade en förhoppning att de kanske skulle smaka som barndomens päronpinnar, runda, goda. Det gjorde de inte – eller så är det mitt smakminne som fallerar. Åt en nyss ändå.

Tror att middagen idag blir färskpotatis med en sillbit, kanske rökt eller gravad lax. Om alls, just nu är magen full av pitabröd (veckans gåva på Ica) och hårdkokt ägg. Och glass. Inget regn ännu. Jag stannar nog inne i alla fall.

Men jag gick förstås ut igen, är inte pålitlig när det gäller att vara ute, eller inne… Nu är klockan halv fem, och jag avser att vara inomhus resten av den här dagen (och natten). Solen har flyttat sig till framsidan av huset, det blåser lätt. De svarta molnen är borta för ögonblicket. Jag tänker på hur konstigt det är att sitta här i Roslagen och läsa George RR Martin´s A Clash of Kings. Livet, i alla fall mitt liv, är ibland alldeles absurt. Kanske är det det märkliga som gör livet levbart. Nyfikenheten. Som fortgår även under fredagen, trots att jag vaknade 3.33 enligt mobilen, jag kollade för att se om jag såg rätt på den lilla klockan vid sängen… Gick inte ur sängen förrän halv sju.

Den här går lite fel…