Vad handlar livet om? Jag är 82 år gammal, och vet inte. Förstår inte, allra minst förstår jag att jag förmodligen snart ska dö. Snart? Hur långt är ett snöre? Ingen har ett vettigt svar på frågan. Det enda jag vet är att jag inte vet någonting.

Jag vill inte dö. Inte än. Inte ens snart. Men jag vill heller inte bli någon som inte förmår någonting, bara ligger där i en säng och inte vet vad som är upp eller ner. Om det blir så, då vill jag dö, fort.

Just nu är det ”bara” knäna som strejkar. Jag kan fortfarande gå, men bara långsamt. Ännu något jag måste lära mig. Har aldrig gått långsamt i livet, snarare tvärtom.

Trodde ett tag att jag planerat in besök här och mitt besök där – idag visar det sig att inget blir av. Har länge hävdat att det där med att planera bara är att glömma – idag visade det sig att det är så. Karins besök efter midsommar (från Danmark) blir inte av, hon bröt benet för någon vecka sedan. Nu tror vi att hon kommer alldeles i slutet av juli i stället en vecka. Och vännen jag skulle träffat i Knivsta kommer över huvud taget inte till Sverige, ledsamheter med släkten. Så, jag, sonen och hans särbo har hela juli för oss själva, om vi vill.

En hare springer förbi på vägen. Djurlivet hittills idag, men än är klockan bara nio. Mitt te kallnar i muggen, gröten är uppäten och disken ligger färdig för disk i diskhon. Sol, vind och moln. Blombladen faller sakta från midsommarblomstren på köksbordet. Längre fram på dagen blir det en färd in till Norrtälje, behöver handla. Min planeringshorisont.

Fasantuppen spatserar över vägen när jag kommer tillbaka. Förfärligt många människor överallt, men jag fick gjort det jag skulle. Alla utsorterade glasburkar är lämnade, några böcker till omloppshyllan (och två andra fick följa med hem), kyl och frys påfyllda. Idag kostade färskpotatisen bara 8 kronor per kg, så jag fick förstås lov att köpa, även om jag har. Rickard Juhlins alkoholfria bubbel ligger i kylen, godare än många med alkohol i. Småflaskor med nubbe sedan i påskas, vitt vin, gin och tyvärr inte Marezzo, men torr italiensk vermouth. Vet inte varför jag inte gillar Noilly Prat… Cola och Sprite, alkoholfri öl, vi klarar oss i helgen.

Kanske gör jag lite gubbröra, vi har kallrökt lax, hårdkokta ägg, räkor om vi vill, renskavsgryta med egenplockad svamp eller fläskfilé med champinjoner – mina gäster kommer sen midsommaraftons eftermiddag, eftersom Anders jobbar… Jag hämtar i Norrtälje.

Mobilens väderspåmänniska (?) säger oväder på väg, storm onsdag. Just nu blåser det så att jag fällde ihop parasollet på altanen och gick in. Solen gömmer sig och kommer fram, molnen är stora. Klockan är bara kvart över tre.

Hade tänkt plocka ännu en bukett blommor på ängen längs vägen ut från gården, men där var nyslaget. Och lupinerna en bit bort var på väg att vissna. Vet att det finns stora fina prästkragar bortanför hjorthägnet, kanske åker jag dit en vända i morgon och kollar. De får dock stå ute på trappen (i den eventuella stormen), eftersom de luktar illa. Gör vanliga mindre prästkragar det också? I fjol plockade jag, och tog in – och tog ut. Minns inte att det var så när jag var liten.

Onsdagsmorgonen är blåsig, men knappast storm. Den kanske kommer. Jag ser framför mig en dag med läsning, kanske något skrivande, möjligen litet städande också. Lite. Nu är klockan nio och min frukost avklarad. Middag idag blir något ur frysen.