Varmt…

Torsdag 27 juni 2024 – varmt. Badar, tillsammans med fågelungarna från igår. Måsungar tror jag, eftersom måsarna flyger över mig när jag är på badbryggan. På väg dit såg jag på långt håll att kanadagässen (eller grågässen) var precis framför grinden. När jag kom dit var de borta, men måsungarna skyndade sig upp på bryggan och sedan ner i vattnet.

Tvätt hänger på tork, jag är redan svettig och kladdig igen, trots att jag sitter i skugga under parasollet. Har ätit upp det sista av vattenmelonen, det får nog bli en till i morgon när jag handlar. Och nektarinerna ligger till sig och är inte stenhårda längre. Har precis läst ut Matt Haig´s bok Historieläraren. Bra, klok, en bok fylld av visdom, sorg och glädje. Och reflektioner över vad tid är. Något som intresserar mig allt mer… Vill läsa mera av den författaren.

Jag blir lack. Något är galet med ”spara” på datorn, jag krävs på inloggning någonstans, eftersom ”autentiseringsuppgifterna löpt ut”, och så går det inte att logga in. Och den sparar inte det jag nyss skrev… Men nu gjorde den det, sparade. Opålitligt. Jag är också opålitlig, har redan glömt vad jag skrev nyss.

Minns i alla fall att jag häromdagen citerade Bodil Malmsten som skrev om hur saker far ur huvudet för fort – och någon menade att ”då var det väl inget viktigt”. Tvärtom menade BM, ”det är det viktiga som blåser bort”. Jag har just nu ingen möjlighet att bedöma om det ligger någon sanning i det påståendet.

Nere vid sjön finns ett par stora gamla träd med döda trädtoppar. Där hade en stor flock kråkor samlats idag, ”kråkriksdag” kallade vi det när jag var barn. Varför de samlas vet jag inte.

Dags för sjön igen, eller möjligen en sval dusch. Jag går in. Det blev dusch och hårtvätt inomhus, i stället för bad i sjön. Nu har jag ätit min middag (rester från igår), tagit in torr tvätt. Ska bädda om i min säng om en stund. Energin är inte på för fullt en sån här varm dag. Stackars alla som måste jobba.

Så gick jag i alla fall ner till sjön, träffade mina tre små kompisar och hånades av måsar som försökte skrämma bort mig. Nästan lika varm när jag kom tillbaka som när jag gick.

Nu blir det en stund på altanen i skuggan, med lite varm vind. I morgon säger mobilen att det blir ”oväder och storm”. Det visar sig.

Det är kanske ett ålderstecken, eller något annat – men jag orkar/ids inte bry mig om att informera mig om vad som sägs i Almedalen. Varken hjärna eller öron vill. Politiken idag är ett stort, mycket dåligt, skämt. Och Jan Emanuel är välkommen tillbaka till socialdemokraterna.

Lite senare, när det kanske är aningen svalare, ska jag kränga rent påslakan på mitt tunna täcke, och rena örngott på två kuddar. Underlakanet fick inte plats i tvättmaskinen idag, kanske i morgon. Annars får jag ta ett ur linneskåpet. Har stora underlakan så att det precis räcker för mig och ett par gäster, men syrran påpekade att det ju går att använda de smalare också, två på ”fel” ledd. Ett nödalternativ om regn hindrar lakan att torka utomhus. Någon torktumlare har jag inte. Den tvättställning jag använder inomhus är inte gjord för stora lakan.

Har bestämt att flädersaften var klar idag. Nu har jag ett antal icke helt fyllda plastflaskor i frysen, och en glasflaska i kylen.

Jag tycker om att sitta ute och skriva. När solen är på andra sidan huset ser jag dessutom vad jag skriver. Och jag ser att jag borde sätta på mig handskar och dra bort de nässlor som smyger sig in genom altanstaketet på ena sidan. Grönskan på andra sidan växer sig också stor, trots att jag kapar alltihop varje vår. En lönn och något annat trängs med potatisblasten, den senare håller sig dock än så länge kvar i sitt lilla ”land”.

Två vändor ner till sjön gör 2 100 steg, plus de jag tar inomhus utan att bära med mig mobilen. Bättre än inget, men inte kul att inse att det är ungefär vad orken räcker till för. Och knäna. Jag har fått vänlig inbjudan till artrosskola i augusti, och tänker delta även om jag inte direkt tror att de kan lära mig något jag inte redan lärt mig. Träningscykeln står mera oanvänd än motsatsen, men det kan i bästa fall bli några minuter varje dag. Så tråkigt. Och gummibanden har jag också försummat. När jag senast var i Spanien gick jag bra mycket mera än jag gjort sedan jag kom hem. Det märks.

Ett par svalor flyger högt. Har bara sett två här runt huset i sommar. Nere vid bryggan finns det också några stycken, liksom sädesärlor som tycks bo någonstans där nere. Inser att jag inte vet hur sådana bor.

Badkompisar

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Lämna en kommentar