De första dagarna i augusti

Solig fredag, varmare vind idag än igår – men vi tog ändå ett skönt dopp i går eftermiddag. Nu jobbar Karin i sitt rum, jag har precis kommit in i köket efter frukosten på altanen.

Igår lade jag in ”demensboken” i chatgpt – AI-app. Ställde några frågor och fick svar, omedelbart. En del användbart, en del alltför känslosamt och sentimentalt. Titelförslagen oanvändbara. Men, sammantaget väckte bekantskapen lust och nyfikenhet, något att jobba vidare med. Lite skräckblandad förtjusning.

Börsen går kraftigt ner, jag försöker hålla mig lugn. Har fått tillbaka det jag betalade för den icke levererade laptopen från ASUS, måste nu komma fram till vad jag ska köpa i stället. Nu fika. Och ett bad tillsammans med Karin, före lunch. Middag idag resterna av fläskfilén från igår, förstärkt med wokgrönsaker och potatis.

Lördag in till Kjell&Co i Norrtälje för att byta mus till Karins platta. Nu har hon en som fungerar. Till biblioteket, där vi lånade flera böcker av Anne Carson, som Karin kände till. Och så hem, eftersom himlen såg ut som om den skulle börja störtregna. Än har den inte gjort det, klockan är kvart över ett och vi har ätit en lätt lunch. Middag idag blir nog laxpudding, ska bara bestämma mig för om jag ska koka potatisen först, innan alltihop hamnar i ugnen. Sitter inomhus, solen har gömt sig.

Svensk potatis i lösvikt kostar 24 kr per kg, på Ica. Dagens sura konsumentobservation.

Nu skriver Karin vidare, jag gör det inte – jo, sitter här och skriver. Men det är mera tidsfördriv, inte det skrivande jag kanske skulle ägna mig åt. Jag läser Kvinnan som samlade världen av Eva Tind, utgiven på Modernista. ”Historien om Marie Hammer, en av 1900-talets viktigaste vetenskapskvinnor.” Så bra, välskriven, jag nästan ser de kvalster hon såg i sitt mikroskop. Rekommenderas.

Och Karin har googlat Anne Carson som visar sig komma till Louisiana och Köpenhamn senare i höst. Gissa om Karin kommer att vara där. Idag söndag sitter vi ute på förmiddagen, och det är skönt även om solen inte är riktigt framme förrän vid tolvtiden. Lagom att äta lite fil med jordgubbar (jag), Karin jobbar med sitt bokmanus.

Photo by Brian van den Heuvel on Pexels.com
Profilbild för Okänd

About beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Lämna en kommentar