Trött blast

Söndag, molnig himmel och lätta sköna vindar, känns varmt där jag sitter i morgonrocken på altanen. Flyttade routern häromdagen för att kunna lyssna i hörlurarna när jag ibland cyklar på träningscykeln i vardagsrummet. I köket fungerar internet efter flytten, men inte härute. Spelar ingen stor roll, jag behöver inte nätet just nu. Ser vad jag skriver tack vare att trädet fortfarande skymmer det mesta av solen.

Har ägnat morgonen åt att gå igenom lite ”medikamenter i vid bemärkelse”, som ska med till Teneriffa. Har en särskild mindre necessär för sådant (typ plåster och paracetamol). Bytte slangarna i mina hörapparater när jag ändå höll på, de blir ganska fort hårda, ska vara mjuka. Lagt in kantarellerna i frysen. Plockat fram ett par böcker som ska hamna i omloppshyllan på biblioteket, paketerat två Bokbörsen-böcker och tagit fram kontanter för att betala morgondagens besök på rehab, visar sig om det fungerar.

Nu en fika, efter duschen. När jag vattnat pelargonerna.

Mina knän tycker idag att de fick gå lite väl mycket igår. Morrar lite, men inte så att jag behöver smärtstillande.

Den här nya OLED-skärmen är bra, jag inser att jag suttit och skrivit med läsglasögonen på bordet. Skärpan gör att jag ser utan dem. Har förstås dragit upp storleken på texten, men ändå.

Tidigare i morse sprang en hjorthind över vägen. Annat djurliv märks inte. Inte annat människoliv heller. Kanske kommer några som promenerar längre fram på dagen.

Men, alldeles nu kommer harpalten längre bort på gräsmattan, äter samtidigt som den skuttar sakta framåt. Jag tycker den lever farligt, synlig på en stor gräsyta. Kanske är det inte många rävar kvar här omkring, jägare brukar skjuta räv när de ser en. Men rovfåglar finns det, havsörn och andra.

Och nu kommer Mischa med lillpojken på en rullbräda som pappa styr, och den lite större sonen på egen cykel. Mamma kommer efter med en plasthink i handen. Haren låter sig inte skrämmas, sitter bara alldeles stilla en stund och fortsätter så att äta. Några fjärilar flyger förbi, liksom tistelfjun. Altanen är täckt av lindens frön, igen. Ingen stor idé att sopa.

Gick bort till det tomma huset för att plocka lite vinbär. De svarta hade antingen redan plockats, eller trillat ner, fick bara lite bland alla nässlor. De röda hängde kvar, så jag blandade. Vildsvinen har bökat upp hela gräsmattan, bara jord överallt. Sedan tog jag bilen och for ut längs vilthägnet, hittade fyra torra kantareller på samma ställe som för ett par veckor sedan, då när diket var vattenfyllt. Idag var det lättare att ta sig över.

Nu hemma igen, stövlarna får stå kvar i bilen ifall att. Klockan är ett, ska kanske gå ner till sjön och se om vinden är för stark för ett bad. Nej, det gör jag inte – ser redan här på trappen att det blåser för mycket. Förbereder middag, steker en bit överbliven oxfilé, tärnad, rödlök, de få kantarellerna och färska champinjoner som jag inte åt igår (då festade jag på kantareller i stället), lite grädde och lite kalvbuljong. Tänker koka pasta till, när det är dags. River en bit parmesan som legat länge. Tror det blir en god middag.

Nu ut på altanen igen. Hyfsat lä, har sopat bort det värsta av lindfröna – tror kajorna har bidragit till att rafsa ner en massa ur stuprännan på baksidan av huset, bra.

Kvart över fyra är jag tillbaka i köket, med en Dry Martini. Middagen handlar nu bara om att koka den färska pastan. Osten är riven i en stor plastpåse med rum för rivjärn och min hand, tips från man på Facebook. Inget spill.

Läser Mhairi McFarlane´s If I Never Met You. (Har aldrig förstått mig på engelskans versaler i boktitlar.) Feelgood, eller feelbad, för det är vad huvudpersonen gör i de första 100 sidorna. Får se om jag orkar till slutet, som nog är förutsägbart redan. Det är en sådan där pocket där de första sidorna måste hållas i för att inte lossna helt, nu har jag tack och lov kommit förbi det ”lösaste” och behöver inte klamra mig fast.

Harpalten kom just tillbaka hit till mig, är alldeles utanför mitt köksfönster. Hoppas den hittar något att äta, kanske potatisblast. Blasten ser ganska trött ut nu, behöver nog ta upp potatisen. Det får bli sill och potatis i morgon. Jag ska definitivt sätta några flera potatisar nästa år.

Profilbild för Okänd

About beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Lämna en kommentar