Tisdagsmorgon, svalt med bara 11 grader klockan sju, var upp i natt och såg supermånen mellan trädgrenarna. Nu frukost, tidningsrubriker och annat på nätet, ännu en Bokbörsen-beställning.

Har lite ont i mitt övertränade vänstra knä, men annars är inte träningsvärken som jag trodde. Kroppen ska få ta det lugnt idag, möjligen ett dopp i sjön senare.

Trivs så himla bra med min nya laptop. Ibland kommer jag felaktigt åt någon tangent och förflyttas dit jag inte vill, men annars är allt toppen. Lär mig väl att hålla fingrarna i styr. Klaviaturen är nog lite mera hopträngd än på den större, men betydligt bättre än på den lösa klaviaturen till plattan. Den är för liten. Möjligen får både platta och skrivdon ändå följa med på min resa, som reserv. (Det börjar bli trångt i min imaginära resväska.)

Beställer pennor, har bara två kvar och vill ha den sorten, Uniball Signo 207, svart.

Min harpalt springer från gräset på min sida till den skyddande häcken på andra sidan vägen.

Halv tio är jag ute på altanen, har burit ner en stol till källaren, där den står bättre. Fika på bordet, går att skriva när solen är bakom den stora asken (för det var väl en ask? Kollade häromdagen, har redan glömt). Solhatt på.

Lär mig av syrrans wordfeudande att ”stä” förmodligen är ett kommando till hund att stå stilla. Godkändes i alla fall av annars mycket strikta ordlistan. Varför inte ”stå”?

Har stoppat en sensor från Icura i morgonrocksfickan, för att se hur många steg jag går härhemma. Mobilen talar om att det är 200 drygt på bara någon timme. Trots att kroppen är trött efter gårdagens träningspass. Nästa pass får nog vänta till torsdag.

Flyttar på routern så den kommer närmare altanen, och därmed ger mig tillgång till internet även här. Några steg till. Kör wordle och sudoku, kollar börsen. Lagom kul.

Åkte in med de beställda böckerna, och hittade bankomaten för Euro (bl a) där jag inte såg den för några dagar sedan. Nu har jag tillräckligt för första hyran. 3 300 steg dessutom tack vare sensor i fickan.

Beställde en räksmörgås vid fiket nära Hamnbron, orkade bara äta halva, resten fick följa med hem till middag idag. Stor och dyr, men eftersom den räcker till både lunch och middag, så okej. Hemma igen och ut på altanen i solen och den ljumma vinden. Går kanske ner till sjön när räkmackan har satt sig lite.

Det var skönt i sjön, vinden låg på från sidan och var inte lika våldsam som igår. En gråhäger stod på stenen borta vid vassen, annars tomt på fåglar (såvitt jag såg och hörde, dåligt bådadera).

Pratade tidigare med yngste sonen och påminde om att vi inte ska åka till Ikea (som först bestämt) på tisdag nästa vecka. Då ska jag till hurkliniken. När jag kom hem ringde jag till äldste sonen.

Först ringde jag fel, till E.B som också fanns med bland mina kontakter (apropå att se dåligt utan glasögon). Det visade sig vara en vänlig, såvitt jag och hon begriper, okänd kvinna. Vi gjorde klart för varandra att vi inte hade någon son ihop. När jag väl fick kontakt med Erik kunde han berätta att han och jaktlaget lagt många timmar på att försöka jaga vildsvin. Tror han sa att de lyckats fälla ett. Tydligen får man just nu inte skjuta suggor, men väl smågrisar och galtar. Problemet är att smågrisarna inte syns i sädesfälten… Jag berättade om den numera icke existerande gräsmattan borta vid det tomma huset mitt emot Smedjan.

Glad att jag aldrig har önskat eller behövt jaga. Nu har jag i alla fall berättat att jag åker den 1 oktober och behöver övernatta hos dem, plus få skjuts till Arlanda.

I och med att jag haft Icura-sensorn med mig hela dagen (just nu i fickan på den tjockare morgonrocken som har just det, fickor), så har jag knåpat ihop 5 500 steg. Bra, nästan de efterfrågade 6 000.

Wordfeud, syrran leder med drygt 70 poäng.

En av de röda pelargonerna har inte några knoppar alls. Den andra tre har skapat nya knoppar, en av dem blommar för fullt. Och sonhustruns rosalila pelargon (dyrare variant) har blommat vackert hela sommaren, så även nu. Kaktusen ser (kanske) ut att må hyfsat bra där den står bredvid julstrjärnan, som också ser ut att må hyfsat bra. Ingen av dem är särdeles vacker, men de lever efter flera år och många vedermödor, så de får fortsätta med det om de vill. Ungefär som jag själv, som vill.

Någon på Facebook har aldrig sett en trädpiplärka. Det har inte jag heller.

Nu har jag bytt bakgrundsbild på skärmen – den jag haft många gånger tidigare, tio år gammal. Mörk, med trädgrenar i förgrunden och himmel därbakom. Tycker om den. Också om den är väl mörk.

Det här är en bild frånTenerife, kanske är det Lago Martianez som syns i bakgrunden