Onsdag, somnar om vid halv sex och vaknar ur djup sömn vid åtta. Vaknar är att ta i. Känner mig fortfarande klockan nio bara halvt vaken, trots frukost och internethantering. Tur att jag inte ska göra något viktigt idag. Möjligen klippa håret när jag ändå ska in till Norrtälje och skicka en Bokbörsen-bok. Ska också kolla om jag kan köpa nya kuddar till mina högtalarlurar.
Kör halva träningsprogrammet, tar resten när jag varit in till stan. Jobbigt, men känns bra. Tog ett dopp i stället. Orkar inte träna mera idag. Jag har gått 7 570 steg idag, det får räcka.
Inga kuddar till hörlurarna, får kolla med Bose´s hemsida. Beställer på nätet, och kollar en youtube-film som visar hur man byter. Rea – kostar bara 79 kr för ett nytt par. Resten av ärendena utförda. Kom nyss ihåg att ta in trasmattan som tvättades igår. Den är torr.
Har suttit ute under parasollet under eftermiddagen. Vet inte om jag törs kleta in ansiktet med solskydd – är rödfläckig och ful både här och där efter frysningen. Har i alla fall klippt håret, det var skönt att bli av med det alltför långa. Tog också ut lite flera euro, nu har jag till första hyran och lite till. Längtar.
Talar med äldste sonen och berättar hur jag gillade trappen han gjort på landet. Och resten. Den yngste sonen kommer hit i morgon, och hans särbo kommer på fredag, de stannar till söndag. Jag får plocka fram något ur frysen, har mat där. Basvarorna finns. Diskar och torkar middagsdisken.
Klockan åtta sitter jag ute igen, en stilla och skön kväll. Solen har nog gått ner, och vinden har lagt sig. Hade tänkt läsa, men blev bara sittande, med tankar som snurrar utan att vara påfrestande. Funderar på orden ”excess of lack” som jag träffade på någonstans häromsistens. De pratar förvisso med mig, men jag är inte klar över vad de säger, förstår kanske inte språket. Eller så vill jag inte förstå och begripa.
Och så tänker jag på Joruns (Modén, skrivcoach och författare) nyckelord för en roman – ställ till, trappa upp och knyt ihop. Om jag minns rätt. Mitt dilemma är svårigheten att ta mig från det som är mitt, och in i en fantasimänniskas liv. Hon kan säkert vara lik mig, men jag fastnar i kronologi och ”sanning”, åtminstone min sanning. Har problem med att se utanför det jag uppfattar som ramar.
