Lördag morgon, svalt på altanen. Friskare luft än igår. Femton grader, blå himmel och lite lätta moln. Löven från linden blandas med fröna och blåser omkring. Ingen idé att sopa. Jag har ätit frukost, mina gäster börjar just ordna med sin. Har en laddad sensor i morgonrocksfickan, så att alla steg registreras.

Solen gömmer sig bakom den stora asken. Passar mig bra, ser vad jag skriver.

Middagen igår med massor av kantareller, grädde och fläskfilé, med rostad potatis och sallad till, var god. Idag blir det kycklinglårfiléer, tillagade på ännu obestämt vis. Ris och sallad till. Och i morgon äter jag rester.

Lät fågelappen Merlin registrera ljud en stund igår eftermiddag, blåmes, talgoxe, kaja och sångsvan. När jag var nere vid sjön och tog ett dopp skrämde jag bort den grå hägern från stenen vid vasskanten, hörde den inte, men såg. Och kanske såg jag också skäggdoppingarna, men är tveksam, synen på långt håll utan därför anpassade glasögon är inte att lita på.

Jag får sällskap på altanen, och sonen hämtar ett fårskinn att lägga över mina knän. Skönt. Resten av mitt te har kallnat. Det får bli fika om en stund. Och så inser jag med ett tyst inombords fniss att jag skriver väldigt mycket och ofta om mat och ätande, mitt och andras. Undrar varför? En förklaring kan vara att det ju är kul att laga mat till flera än en, som jag gör den här helgen. Eller så är det någon ”genetisk” försäkran om att jag har mat, jag behöver inte svälta.

Här är tyst och stilla, en skata låter emellanåt och en bil far förbi. Idag klipps inga gräsmattor. Så småningom ska kanske Mischa se till att hjortarna har den mat de ska ha. Annars inget jobb på gården.

Jag går in och gör de övningar i artrosskolan, som jag missade tidigare i veckan. Nu ska jag bara fortsätta så här i de fyra veckor jag har kvar härhemma, så att jag hinner lämna in utrustningen innan jag åker. Övningarna känns bra, tog ett gummiband till hjälp idag för att få upp foten bakom ryggen och stretcha ”frambenet”. Godkänt av fysioterapeuten, utan band omöjligt.

Marinerar kycklinglårfiléerna i hemmagjord blandning av diverse, tar fram stora räkor från frysen för att göra någon sorts förrätt. Lägger in ett par böcker på Bokbörsen, fynd från omloppshyllan på biblioteket. En fin utgåva av Madame Bovary och en bok om en modedesigner verksam i Stockholm från 1870: Augusta Lundin, haute couture på svenska.

Det är sol och moln om vartannat idag, just nu sol. Ska ta en vända ner till sjön, bara för att få till lite flera steg. Tror inte jag ska bada. Men först rensa tinade räkor och ställa in i kylen. Och, jodå jag badade. Fort, medan molnen hopade sig. Glömde att jag hade hörapparaterna i öronen, men det gick bra. Nu hemma igen, nöjd med hittills 3 000 steg. Hälften av rekommenderade 6 000, men jag kan ju inte vara duktig jämt.

Hälsade efter vägen på en liten vit kortbent skotsk terrier (?), som vägrade gå vidare med sin matte innan jag hunnit ifatt. ”Hon vill hälsa på alla.” Jag tyckte det var trevligt.

Kollar Facebook och blir allt tröttare på alla annonser. Om jag tittar på en annons för läsglasögon så kommer det direkt upp massor av liknande annonser. Kan jag göra något för att förhindra detta? Ska kolla mina inställningar. Hittar inget användbart, någon som vet något om att slippa annonser? Vill inte ha dem.

Tänker göra det enkelt för mig med middagen. Förrätt: mina gäster får två blinier var med räkor och majonnäs, jag tar räkorna på ett salladsblad (har inte flera blinier). Huvudrätten, kycklinglåren som marinerats, sätter jag in i ugnen utan vidare krusiduller, riset kokas i min högt värderade elektriska riskokare, thaiwok-grönsaker lätt stekta till. Och sallad och tomater för den som vill. Efter middagen diskar gästerna.

En man springer förbi, i samma takt som sin hund. Ser avspänt och skönt ut. Själv springer jag inte längre, och inte har jag någon hund heller.

Anders tar en liten siesta, han vaknade visst flera gånger i natt. Lotta stickar. Hoppas han får till samtalet med sin närmaste chef, och att det kan bli några förändringar i hans arbetssituation. Han orkar inte ha det som det är nu, att vara på plats långt söder om Sundbyberg till halv sju. Den här chefen har han försökt prata med tidigare, kanske är det dags att leta på närmaste högre chef. Han vill helst ha kortare arbetstid, börja klockan 8, och förstås, helst uppdrag på samma sida om Stockholm som han bor, för kortare arbetsresor.

Samhall var en gång tänkt för de som inte fungerar väl på en öppen arbetsmarknad. Anders har jobbat där i många år, och varit stolt att ha ett jobb – men hans ork börjar tryta. Och Samhall har förändrats, inte till det bättre. Idag ska de anställda där konkurrera, t ex om städning, på samma villkor som alla andra. Det innebär – om jag begriper rätt – att man lägger offerter för jobb som är lägre än konkurrenternas. Och det i sin tur betyder att de Samhall-anställda får jobba ”ändan av sig” för att det ska fungera. Alla kollegor gör inte det, några får göra även deras jobb. Och cheferna verkar maktlösa.

Som morsa känner jag mig maktlös.

En liten lucka bland molnen