Försöker uppamma tillräckligt intresse för att läsa del två av fantasyserien (som jag dessutom tror/vet att jag läst på engelska), men det är inte lätt. Läser förstrött några sidor, lägger boken åt sidan. Undrar vad det är jag vill göra i stället? Skriva som nu, kanske.  Men även det utan passion, utan lust. Bara flinka fingrar.

Kanske är det inte enbart kroppen som är trött. Resten också är på något sätt melankoliskt, dämpat. Jag sysselsätter mig med disk, klart. Och att pumpa över Canoderm (mjukgörande lotion) från stor pumpflaska till hanterlig tom plastburk, som det varit Eucerin-kräm i. Burken tejpas och läggs i plastpåse med påsklämma. Klart.

Jag har spritt ut ett antal pinaler som jag tror att jag måste ha med mig, här och där i huset. Allt ifrån batterier till värmeljus och tre sådana där fula, men praktiska, Ikea-ljushållare i glas. Två ljusstakar till batteriljusen, förpackning att stoppa tillbaka batteriblockljuset i för transport. Ett par mjuka gamla herrnäsdukar att torka glasögon med. En diskhandduk, ifall sådana inte finns. Några Wettex-dukar. Bokmärken, anteckningsböcker, tändare till gas och ljus. Pennor, med mera ditåt som ryms i pennfodral (som en gång innehöll Jans ”compression socks”; bra förpackning med draglås). Post-it-lappar (bara några).

Kommer jag att få plats med några kläder?

Sover ojämnt, vaknar och somnar om. Ser fel på klockan och går upp och duschar vid halv sex. Nu är frukosten strax avklarad och klockan sju. Åker till mina systrar i Uppsala vid 8-tiden för vidare färd mot Avesta och kusin Lena.

En vacker morgon med dimma som nu försvunnit. Fina möten under dagen, syrran B körde. Vi träffade inte enbart Lena, som bakat god äppelkaka, utan också Ketty och Jörgen (de bjöd på annan variant av äppelkaka) och Bitten och Olle som bor i By utanför Avesta, med ännu en variant på kaka med äpplen – roligt att möta barndomskompisar (även om de mera var mina systrars än mina) efter ett helt liv. Barbros dotter hade plockat rejält med kantareller som vi delade upp mellan oss systrar och kusin.

Jag var hemma klockan nio, efter en mörkerkörning där något inte var som det skulle med halvljuset. Jag såg egentligen bara när jag kunde ha helljus på. Det gick bra, i morgon får jag kolla vad jag ställt in fel – för något var galet. Och jag ska inte köra när det är mörkt ö h t.

Tacksam att vara hemma. Trött och fylld av minnen och nya intryck. Dagens program var nog lite väl fullspäckat. I morgon dags för visit hos sonen och kanske Ikea.

De vi fick oss till livs idag var alla olika, och alla goda!