Fredagsmorgon, 11 grader vid åttatiden. Känns höstligt. Viker sonens tvätt och funderar på när jag ska åka in med den. Kanske på tisdag då hans nya säng ska anlända, så kan jag bistå vid hanteringen, och kanske också hämta ben till sängen på Ikea. Om de fått hem dem… Det har de inte idag.

Min yngsta syster fyller år idag, och jag gratulerade per mobil mitt i ”födelsedagsgröten”. På söndag fyller hennes son år.

Jag ska göra veckans återstående övningar i artrosprogrammet. Gjort, känner mig nyttigt duktig. Stånkar och stönar och darrar i benen, men gör. Appen Icura är bra, instruktionerna tydliga och registreringen och återkopplingen från Jenny, på Rehab Norrtälje sjukhus, är uppmuntrande.

Fikar och läser en stund i Hiromi Kawakamis bok Nakanos secondhand butik – känns lovande. Har läst och tyckte om Senseis portfölj av samma författare.

Himlen blir allt molnigare, eller kanske mulnare. Molnen hänger ihop. Middagsfunderingar ör har nu syftet att tömma frysen så gott jag hinner. Därmed blir det sniglar till kvällen, Lidls, som jag gillat tidigare. Får lägga till lite mera vitlök.

Sitter ute och läser om Nakano-san och hans medarbetare. En stillsam bok, även om det också finns dramatik i det som sker. Språket och översättningen får mig att vila i orden.

När klockan är sex har jag ätit mina sniglar med en skiva rostat bröd till vitlökssmöret. Gott. Kawakamis bok är utläst, fin.

Jag ser harpalten därute på gröngräset. Fint, har inte sett hen på några dagar.

Och konstaterar att jag är trött på alla kändisar som agerar hit och dit, oavsett ämne. Vill inte se mera sådant, och då är jag ända aldrig på TikTok – eller hur det nu heter. Gardell ondgör sig över ”reels” och jag vet knappt vad det är. Finns nog på Facebook också, och jag tittar ibland. Känner mig inte som om jag är beroende av ”reels”. Möjligt att jag har lyckats missa något jag inte behlöver.

Och inte har jag badat på ett par dagar. Kanske dags i morgon.