Har packat om lite, lyckades klämma in några prylar till i stora resväskan, och därmed klarar jag 10 kg handbagage… Om jag blir tvungen att ta med den här laptopen också. Är trött innan jag ens fått in väskorna i bilen.

Syrran kommer hem från London onsdag, inte måndag. Andra syrran korrigerade efter att ha läst min blogg. 

Min lilla taffliga kaktus har flera knoppar. Typiskt att den tänker blomma när jag inte är hemma och kan se det. Hoppas knopparna tål flytten till sonen.

Måndag morgon sista dagen i september detta år, minusgrader under natten och svalt i huset. Dimma, och sol som snart jagar bort diset. Har semesterstängt Bokbörsen. Går runt i huset och kollar att elementen står på tio grader. Drar ur sladdar här och där, ställer undan vattenkokaren och den tomma teburken, brödrosten får stå där den står, med sladden ur. Skrivarsladdar i mikron.

Lägger överkast på min säng, kuddarna in i garderoben, och kattkisspåsar ovanpå sängen. Hoppas inga möss hittar dit.

Jag dricker mitt svalnande te och kollar nätet. Har slutat fundera på vad jag packat och inte packat. Stoppar ner tesilen i ryggsäcken.

Det får vara klart nu. Ska duscha och tvätta håret om en stund. Går ut med soppåsen, ställer fram tunnorna. Nu när dimman lättat syns frosten i gräset.

Den grå hägern flyger hem efter en morgontur till sjön. Den flyger lågt och nära, benen dinglar utanför mitt fönster.

Swishar sonens betalning för böcker sålda på Bokbörsen.

Har haft en fin körtur från Addarsnäs till Kimstalund, och äldste sonens hem. Ett par lugna timmar innan sonen kom hem, jag läste Harry McFie, som jag hittade i bokhyllan. När han väl kom lyckades han få igång min nya dator, och ansluta till nätet. Glad. Och tacksam – nu kan jag lämna den tunga laptopen här, och hoppas att den nya vill med Wi-Fi därnere också. Om inte annat blir ryggsäcken mindre tung.

Om en stund kommer barnbarn och barnbarnsbarn hit, min sonhustru lagar middag.

Vi åt en god fisksoppa med saffran, vitlöksbröd och ost. ”Alla” kom, och vi hade några intensiva härliga timmar innan jag gick upp till sängen. Sov ganska ojämnt, men vaknade i tid för frukost ensam i köket, te och ostmackor. Sonen vaknade som han lovat halv fem och då var jag klar. Så körde vi i mörkret, han bar ner min tunga väska – jag glömde ”handväskan” med telefon och pass, och insåg det samtidigt som han nerför trappen igen. Så tacksam att han inte hann åka iväg. Lämnade min tunna jeansjacka hos sonen, insåg att den börjat rämna i sömmarna. Dags att säga tack och adjö till den, efter sisådär tjugo år. Den tunga laptopen får också ta igen sig hemma hos sonen.

Nu sitter jag svettig vid gaten med mina kassar. Kom igenom säkerhetskollen, där mitt vatten fick hällas ur – nytt hittades efter vägen till gaten. Lärdom: Ha inget vatten i din vattenflaska. Hoppas nu bara att det inte blir något krångel vid ombordstigningen p g a min sittdyna…

Ett par framför mig vid väskinlämningen hade två hundar med sig. Hundarna väntade snällt (och vant?) på att allt skulle bli klart. Många golfare med stora väskor, en del har minimalt bagage, andra som jag.

Tre kvart till avgång. Sitter precis framför ingången. Och jag ombord med alltihop, inget krångel. Kort resa, bara lite drygt 40 minuter.

Sitter nu på Gardermoen och väntar på att få veta vilken gate jag ska leta mig fram till. Har anslutit till nätet på flygplatsen, telefonen hade inga problem, men laptopen är lite tveksam. Tycker inte något är säkert nog.

E2, ska ta mig dit. Vi börjar samlas, vi som så småningom ska till Teneriffa. Nyss användes gaten för färd till Köpenhamn, men den avgången är nu stängd. Jag tar upp två stolar, och skäms inte. Än.

Det är lite kul att se alla människor. En vänligt leende kvinna går omkring med plattor där den villiga kan fylla i en flygplatsenkät. Jag är ovillig. Vill inte bli störd. Informationen om gate var sen tycker jag, borde ha synts direkt när planet landade. Men då hade det blivit trångt vid E2, och det vet de förstås. Min plats i planet verkar ha ändrats, jag har hamnat lite längre bak enligt boarding passet. Gör inget. Men oj vad man får gå på flygplatser, här och på Arlanda. 3 500 steg redan idag. I morgon får det bli ett träningspass med ortrosprogrammet igen, och en vända ut för att skaffa en ”dramaten”, så att jag kan handla lite nödvändigheter.

Ännu en avgång till Köpenhamn, sedan kommer min. 11.15. Ännu en stunds väntan när klockan snart är tio.

 På planet igen, tur den här gången också, ingen vill sitta i mitten. En läsande man längst in, tomt, och så jag. Det ger mig lite rörelsefrihet när kassar och ryggsäck och sittdyna och jag ska på plats.

En man framför till höger hittar inte knappen på insidan av armstödet, för att fälla upp det. Och den äldre (än jag) kvinnan framför honom spiller ut papper under sitt säte, papper som legat i en plastmapp som halkat ur väskan. Folket framför mig hjälper henne få rätt på sina papper. Två mycket svårrörliga personer ska ut från sina mitten, och längst in, säten och mannen som satt och läste lugnt och fint i sin platta väntar oroligt på att de ska komma tillbaka och klättra in igen. Kvinnan kan nästan inte gå. Och ingen fäller upp armstöden, vilket skulle underlätta förflyttningen. Jag känner mig spänstig jämförelsevis.

Det såg ut som om det är 28 grader på Teneriffa, på skylten vid gaten. Jag tänker inte dra på mig min tröja, även om det kändes lite svalt precis när vi startade.

Ombordvarande småbarn sitter inte i närheten, jag är tacksam.

Tänker beställa en ”tapas tray” med lite ost, lite bröd, lite blandade oliver och lite skinka. Till detta en Gin Tonic (med Harahorn gin, hittills okänt, men bra), någon Dry Martini finns inte. Det är jag nog tacksam för, martini i Spanien brukar vara söt, även om den heter torr. Huruvida Norge har Martini alls vet jag inte.

Den läsande mannen till vänster, bok Jensen Oxen, tar på glasögonen och tittar ut, det finns bara moln att se. Han har flera böcker i sin väska under mittsätet, och har självklart lagt boken som läses i mittsätet, när den inte läses. Manligt?

Pratar med min läsande granne, som åker ner flera gånger om året, är neråt södra delen av ön en månad, åker hem till sin gamla mor, och så ner igen. Köpte lägenhet för elva år sedan när han blev pensionär och Euron stod i lite mer än 7 norska kronor. Låter som en bra affär.

Han handlar tre flaskor rödvin, är inne på andra när jag druckit upp min GT.

”Tapas tray” var den gemensamma nämnaren. Och den var bra. Blir den på hemresan också.

Hans väska är laddad med böcker, vi pratar lite om böcker och om att jag inte har plats för böcker i packningen. Ett ögonblick trodde jag han skulle visa bilder på sin lägenhet, men så var det inte. Han lade enbart sin mobil på bordet mellan oss.

Min fantasi kutar iväg med mig – paret framför mig har börjat prata med varandra igen. Plötsligt en stund blev hon ledsen, och vaksam – han hade gått till toaletten och kommit tillbaka – hade han druckit? Eller något annat? Han ser lite ut som om han skulle kunna vara en ”lurifax”, ler mycket och ser samtidigt lätt stressad ut. Fantasier. Stämningen verkar ha lättat lite efter maten.

Nu läser min granne igen, efter att ha förklarat för mig att Oxen är en del i en serie, där alla böcker bygger på varandra. Och killen som samlar in förpackningar tar enbart sådana som innehållit beställd mat. ”Beklager”.

Nyss blev jag ändå av med skräpet. Försöker ansluta datorn till nätet, men den vill inte. Hoppas oviljan går över.

Framme