På med min urblekta (kan nästan gå för intressant grå) svarta otvättade linneklänning. Den får duga idag också. Tand- och hårborstning, flip-flops. Solskydd. Klar.

Kvart i elva är jag i den stora ”hallen” utanför butiken, svalt och skönt. Buss och promenad. Och cortado.

Läser, på spanska, engelska och tyska, att det är ”rastro” här utanför på onsdagar och lördagar,  9-13. Loppmarknad med andra ord.

Ser många fula, obegripliga, tatueringar, och tänker på en rubrik någonstans häromdagen – ”tatueringar är för den som har dålig smak”, eller något liknande. Kan tycka att det ligger något i det, har nog hittills inte sett en vacker tatuering.

Hundar, just när jag började undra om de faktiskt är tillåtna också inne i varuhuset, ser jag kvinnorna med den senaste hunden gå ut igen.

Sur gubbe vinkar hafsigt åt de sina som sitter i en soffa mitt emot mig, ”kom nu, jag har väntat”. De lyder.

Promenerar ner till Playa Jardin och stället där jag brukade ta en öl eller kaffe. Samma sega servitör som då, ser mig men bryr sig inte direkt. Först när jag vinkar till honom kommer han och undrar vad jag vill. ”Un grande cerveza” och den kommer, med skum. Jag ville kolla om serveringen var öppen, trots att playan är avstängd för badande. Nu vet jag, här tänker jag sitta en stund, med min långsamma öl. Brukar aldrig dricka öl annars, men här är en kall öl god i värmen, med kort väg hem. 27-28 grader varmt.

Anders ringer, hans arbetssituation är ohållbar. Och hans närmaste chef säger ”bit ihop” när han försöker prata med henne. De som jobbar som de ska blir lidande när andra inte gör det, och när det fattas folk. Jag kan bara säga att han måste prata med sina närmaste chefer – eller se till att sjukskriva sig. Är ledsen för hans skull. Han var hemma idag från jobbet, och är ledig i helgen så att han förhoppningsvis har lite mera ork på måndag. De senaste veckorna har han nog varit hemma en dag varje vecka, av pur mental utmattning.

Här är det jag och gubbarna som dricker öl. Kvinnorna dricker skära drinkar med sugrör, isch. Eller kaffe. Några par pratar med varandra, många gör det inte. Mannen stirrar ner i sin mobil, kvinnan ut över havet – som de som sitter närmast mig.

Jag sitter hyfsat i skuggan, borden som är helt i skugga blir snabbt fyllda igen när någon lämnar.

Efter massagen för en vecka sedan, och massösens kommentar om mina spända axlar – ser jag bara hur höger sida är större än vänster, och därmed förmodligen också mera spänd. Får se till att bli masserad igen, om ett par veckor.

Många är trötta i ben och fötter, som jag. Ändå känner jag mig starkare än före artrosprogrammet. Trött och svettig som attan är jag oftast när jag kommer tillbaka till lägenheten – men jag har inte ont i kroppen, inte ens i de spända axlarna.

Livräddarna i sina röda SOS-tröjor är på plats, förmodligen för att hindra människor från att bada i det skitiga vattnet. Solbada går bra, men här finns ingen stoluthyrare nu.

Ibland, ofta, är jag nöjd med att vara ensam. Hellre det än i en relation där partnern inte ens visar att han ser att hans kvinna kommer tillbaka från toaletten. Han reagerar inte ens när hon kommenterar en BH-lös kvinna som ändrar ställning på handduken på stranden. Men han sneglar försiktigt på kvinnan därute, inte på sin partner. Här är för övrigt en jävla hissmusik igång. Jag tar hörapparaterna ur öronen, det blir ljuvligt tyst. Får kanske svårt att höra vad jag ska betala för ölen, men det är inte mitt problem. Än.

Havet är inte tillgängligt för bad, men det är här. Med hörapparater hör jag vågorna, utan ser jag dem enbart. Långa, så här dags, lite långsamma. Och en alldeles tom horisont, inga båtar eller fartyg av någon sort. Lätt vind. Skönt.

Byter bord till ett mera i skugga. Ännu skönare.

Mannen intill smakar på kvinnans smothie, och ser fundersam ut. Kollar i menyn vad det kanske är, och dricker därefter sin öl med god smak.

Här är tomt, jämförelsevis. Undrar hur serveringen kan gå ihop, jämfört med hur det är när badandet är i full gång. Många förlorar mycket på grund av taskig avloppshantering och antagligen dito politikers beslut eller icke-beslut. Jag har ingen aning om när något kan förändras, ser bara protestskyltarna, som också talar om korrupta politikers oinfriade löften.

Så går jag hemåt, längs stranden. Fötterna hittar. Klockan ett är jag hemma, iförd min tunna morgonrock. Dusch så småningom. Nu ska jag först ånga av.

Innan jag svettats färdigt…