Det blev tunnpannkakor idag, med hemgjort äppelmos – gick att äta, trots att jag saknade min pannkakslagg.

Syrran B hävdar att farbror Hilmer hette Hellevi och inte Hillevi plus Hilmer, utan något Karl, inte vet jag. Och Mauritz var pappas farfar. Hon får i alla fall lust att fortsätta släktforska efter mina inlägg, korrekta eller inte. Och jag lär mig att kusin Göran i Flogsta, Uppsala, är 80 år. Han med.

Lördag i morgon, ska inte gå upp till loppisen utanför matbutiken vid 381´ans hållplats. Har hittills inte sett något jag vare sig vill ha eller behöver. Just nu står en ljusblå liten skål på köplistan, den som fanns här hoppade ur min hand för någon dag sedan. Höll inte för fall på stengolv. Och kanske behövs en bunke, att t ex göra pannkakssmet i, i stället för den fruktskål som idag fick fungera.

Försöker se på Netflix, men nej. Alltför sällan något lockar. Minnena får ta igen sig, och förhoppningsvis jag med.

Batteriljusen pulserar trevligt och jag släcker bordslampan bakom ryggen. Har diskat. Klockan är bara åtta, kan inte riktigt gå till sängs redan. Så vad göra – skriva.

Fick en glädjande kommentar från en av kusinerna nyss, Ingegerd, dotter till Hilmer och Kerstin. Vi har just aldrig haft någon kontakt genom åren, men nu talar hon ändå om att hon tycker om det jag skriver. Glömde fråga henne om pappa Hilmers Hellevi eller Hillevi. Syrran löser det nog.

Det är mörkt och svart ute. Vågorna långsamma och fina. Vinden ljum, inte vare sig hundar eller människor på stranden. Snart låter jag mig vaggas till sömns (ska det vara ett ”s” där eller inte?). Hoppas myror/minnen sover när jag sover. Spännande att se vilka som är vakna i morgon.

Yngste sonen är ledig i helgen, hoppas han och hans vän har en fin veckända.

Lördag morgon vaknar jag med soluppgången, då ljuset letar sig in i sovrummet. Lite efter klockan åtta. Drömmer och glömmer. Tror minnena tar igen sig. Plockar medvetet fram tankarna på pappas förmåga att få allt att växa på ”landet”. En kolonilott nära ridhagen vid Villorna i Avesta, numera bebyggt med radhus. En ersättning för de odlingsmöjligheter som försvann när vi flyttade från tvåfamiljshuset på Rotegatan till lägenheten på Malmgatan. Huset på Rotegatan blev nog för litet för två familjer med tillsammans sju barn – morbror Bertil, moster Maja, tvillingkusinerna Lasse och Lena, och yngste sonen Hans-Åke, fortsatte att bo där.

På den här lotten växte vinbärsbuskar, jordgubbar, potatis och andra nyttigheter, där fanns ett äppelträd. Moster hjälpte till och rensade en gång, tog tyvärr bort en del av det som skulle varit kvar. Ännu en familjehistoria. Vi ungar fick förstås också bidra, när vi väl var pålitliga. Och vi hade tillgång till mera än jag begrep när jag växte upp. Pappas gröna fingrar har nog inte gått i arv till någon av oss systrar, kanske i någon mån till de barnbarn han aldrig fick se som vuxna.

Vi var ofta ute i skogen och plockade svamp. Kantareller och blek taggsvamp var nog de enda sorterna. Jag har lärt mig flera genom åren och gillar att gå i skogen. Åtminstone tills mina ben inte riktigt klarade av den ojämna terrängen. Kanske när jag kommer hem och förhoppningsvis är mera vältränad. Det längtar jag efter. Men då får det bli på Djurö, där jag har mina ställen. På Addarsnäs, där jag bor nu, är mycket av skogen inhägnad för kronhjortar, och överallt finns det mycket vildsvin. Gillar inte tanken på att sällskapa med grisar i skogen.

Pratade länge med min vän Karin i Danmark under lördagsförmiddagen. En rejäl regnskur kom samtidigt, men vid halv tolv kom jag iväg ut. Och gick till gamla hamnen i Puerto, en person simmade och trotsade vind och vågor. Jag beställde ”una caña” och lyckades välta ut den när jag skulle dra på mig tröjan. Glaset for i backen och gick sönder, jag försökte få betala för det, men behövde bara betala 1,5 Euro för ölen. Trevligt, törs kanske gå dit igen. Efter detta gick jag hem, och det regnade inte på mig. (Glömde ta med mig något paraply hit.)

Var hemma vid tvåtiden, efter 7 775 steg. Och artrosprogrammet i morse. ”Bra jobbat”, som det står i Icura-appen när övningarna för veckan är genomförda. 35 000 steg i veckan som gått, 5 000 i genomsnitt. Och då återstår söndagen. Nöjd.

Äter en halv, tyvärr tråkigt omogen, avocado till lunch. Tuggade försiktigt. Det blir nog havregrynsgröt med resten av äppelmoset till middag i kväll. Känner inte för att gå ut mera idag.

Havet är våldsamt idag, vågorna drar långt in på stranden så här mitt på dagen. En skrämmande kraft.