Fredag, hade tänkt besöka skandinaviska turistkyrkan i Puerto för att låna böcker – men det blåser och har regnat, bara 19 grader… Mera regn senare under dagen, säger mobilen. Känns som att det får bli en stillsam hemmadag idag. Har kört igenom artrosprogrammet, känns bra att jag kommer ihåg övningarna.

Ser på FB att Grimwalkers skriver fem sidor var och därefter mejlar dessa till varandra. Redigerar och korrigerar, använder Word. Förmodar att de startar i någon sorts gemensamt upplägg. Synopsis, ordet gömde sig i min gamla hjärna. De lär ha givit ut femtio böcker var under femton år. Och jobbat hårt med att marknadsföra sig.

När jag tittar ut genom sovrumsfönstret ser jag Palmyra gå fram och tillbaka. En timme på förmiddagen, en på eftermiddagen. Hon har gått ner 13 kilo och har promenerat så här hela året. Just nu regnar det inte, men det är molnigt.

Ser bilder från turistkyrkan och torsdagens ärtsoppa – tydligen gjord gemytligare med gitarrspel, sång och glada miner… Känns inte som ”my cup of tea”, men kanske har de bra böcker. Jag löser wordle och sudoku.

Och gick ut i solen. Till Skandinaviska turistkyrkan, åt fräsch våffla med sylt och vispad grädde och kaffe för 3,5 Euro. Hittade fyra böcker i det lilla biblioteket, behöver inte bära tillbaka dem om jag inte vill. Satt vid ett bord (föreståndaren/pastorn närmast föste ner mig på den stol han suttit i) med två svenska par – som enbart pratade med varandra. Kände mig totalt exkluderad, och noterade att det just inte gjorde något. Pastorn med fru verkade vänliga.

Därifrån till caféet längs playa Jardin, där satt mannen från häromsistens med en öl. Idag bjöd jag honom, och talade om vad jag heter och fick veta att han heter Martti, stavar det på finskt sätt – vet inte varför. Han är inte engelsman, tror inte han är spanjor heller, eller finne. Han letar i huvudet efter engelska ord, blundar och hittar dem. Vi för haltande samtal, lär mig att han tar dagen som den kommer, han har inte bestämt sig för om han ska stanna på Teneriffa eller inte, jobba eller inte. Talade inte om vad han eventuellt jobbar med. Är välvårdad, snyggt klippt och har rena kläder. Dåliga tänder. Varma ögon. Yngre än jag. En människa, mera än man. Rökare som så många här.

5 500 steg när jag är hemma igen. Vinden har ökat, molnen samlas över bergen, här lyser solen ännu. Idag har jag varit social så det räcker för nu.

Läser med förtjusning En katts resedagbok av Hiro Arikawa. Fynd på kyrkans hylla. Men Nana, i boken, är en vit katt med svart vinklad svans och ett par svarta fläckar i ansiktet. Inte helsvart som den på omslaget…

Middag idag – potatismos (egentillverkat) med tysk Bockwurst och avocado plus tomat. Tror jag halv tre. Det kan ändra sig.

Fotbad, så skönt. Någon gång här ska jag kosta på mig proffsig pedikyr, manikyr är inte stor idé med mina naglar (ovilja till nagellack). Idag får jag klara mig med mig. Och tånaglarna målar jag.

En katts resedagbok är så fin, förtjusande är ett ord som föresvävar mig, tror aldrig jag använt det om någonting. Och den har en sorgsen underton, jag vägrar att kolla i slutet för att inte bli ledsen innan jag läst hela boken.

Det blir nog pasta och köttfärssås med paprika och tomat till middag. Har tagit fram påsen ur frysen, och även den rivna osten som jag annars kunde ha glömt i kylen. Har ätit nu när klockan är halv sex. Mätt.

Inget regn ännu, kanske uppe i bergen. Och kanske här senare eller i morgon bitti.

Och längst bak i boken finns förklaringen till katten på omslaget, som inte liknar katten i boken. ”Teckningen heter ”Människan och världen” och är gjord av Shuai Liu, en kinesisk målare med cerebral pares vars verk stöds av Chilture.com, en sammanslutning av konstnärer med olika funktionshinder.” Förlaget förälskade sig i bilden och valde den. Tack för en fin bok, och mina tårar på slutet.