Lördag morgon, sol och 20 grader klockan nio. Frukost och internet. Snart går jag ut en vända längs stranden och tittar på vågorna. Tar med en av mina ”nya” böcker.

Halv ett är jag hemma igen, med en liten julstjärna à 2,5 Euro. I brist på fin kruka står den nu i en kaffemugg. Har gått 8 600 steg, de känns. Bra ändå i värmen, 24 grader. Har sett några paragliders packa sin utrustning, och ett par landa. Fantastisk precision, på stranden mellan alla som ligger och solar. Till och med seglet hamnade rätt. Ser på nätet att många drunknat här på Teneriffa hittills under november – de allra flesta turister söderöver. Jag blir nervös när jag ser föräldrar en bra bit upp på stranden, som låter sina 5-6-åringar leka i vattnet. I mina ögon alltför nära de stora och starka vågorna.

Satt och läste en stund ute, men hittade inte riktigt någon ro. För många människor överallt. Och andra levande personligheter, som den papegoja jag kände igen från för några dagar sedan. Då var den ute med sin ägare/vårdare/husse, nu inne i lägenheten, men samma olåt. Jag hade precis satt mig på bänken utanför, när den började klaga. Åtminstone lät det som klagan. Jag gick vidare. Appen Merlin noterade ljudet, men kunde inte identifiera fågeln.

Byter till min snart utslitna tunna morgonrock. Pratar med syster K som visade sig ha gått ungefär lika många steg som jag idag, i kraftig vind hemma i Uppsala. Sol även där, och ”inte så kallt”.

Nu ska jag läsa lite igen. Lucinda Riley Änglaträdet. Den är tämligen seg. Gratis från kyrkans bokhylla.

Skalar potatis till middagens potatismos, med bockwursten och grönt. Gillar inte de potatisskalare som finns här, köpte en när jag inte hittade den som gömde sig i en låda. Två dåliga gör inte en bra. Tacka vet jag min gamla därhemma, den får följa med mig nästa resa. Har skrivit upp på listan ”ta med/ta inte med”.

Syster K läser om Maja Ekelöfs Rapport från en skurhink och konstaterar att det inte hänt något (bra) sedan den kom ut. 1970. Tror tyvärr att det stämmer. Drygt femtio år har gått, och just nu ser det mesta eländigt ut i världen, och i lilla Sverige. Råkar samtidigt se Richard Moss på Facebook, har inte tagit del av hans tankar på länge. Idag menade han att det inte hjälper ett dugg att förtvivla. Oavsett vad som sker i omvärlden (valet av Trump som president i USA till exempel) så har jag, liksom var och en av oss, att vara medveten i mitt liv, välja att leva det så väl jag kan. ”Nothing has essentially changed.”

Utmanande. Jag tänker på en vän som är mitt i oönskade förändringar. Önskar att jag kunde skicka styrka, och glädje och hopp. Vet ju hur svårt det är att vara i den situationen, också om du medverkat till den, som jag hade. Försöker tänka på Will Schutz som hävdade att ansvaret för en relation – bra eller dålig – är alla inblandades. Lika stort, inte större och värre på ena sidan än på den andra. Plågsamt sant.

Söndag morgon bjuder på sol och stark vind. Halv tio är jag på väg ut.