Hemma igen vid halv två. Det blev ingen utflykt, längs vägen gick den ena av mina älskade och väldigt välanvända flipflops sönder. Ingenstans här hittar jag samma sort, från Birkenstock. Dem har jag gått i, inne och ute, i fyra år. Det blev ett par andra, kunde nätt och jämnt ta mig till butiken med glappande högersko. Inte perfekta, får duga. Slängde tyvärr de gamla, så jag vet inte vilken storlek jag hade. 40 eller 41. Det blev det senare på de nya. Hellre lite för stora än för små.
Trodde jag skulle göra kålsoppa till middag. Det halva lilla kålhuvud jag köpte på Alteza förra veckan var mögligt rakt igenom. Över huvud taget är grönsaker och vad därtill hör ofta dåligt just i den butiken. Ibland har butiken längs vägen in till gamla hamnen bra grönsaker, inte alltid. Nu blir det fisksoppa från frysen i stället. Avocado till, på sidan. Saknar franska Marché Provencal i Antibes, med allt som kunde köpas där.
Gick ändå 7 100 steg idag. Dusch och hårtvätt när jag kom hem. Skönt. Artrosprogrammet får vänta till i morgon bitti.
Tyvärr var en av gratisböckerna från kyrkan en sån där som hoppar från nutid till dåtid och tillbaka igen, om och om igen. Gillar inte det greppet. Läser ändå Emily Henry´s Sommarmöten. Alternativet just nu är att läsa Änglaträdet av Riley. Inte lockande den heller. Kanske mitt Kindle-bibliotek har något läsbart.
Varningen om hårt väder kvarstår, längre ner på väderkartan sägs ”regn möjligt denna kväll”. Verkar lite som att ropa ”vargen kommer” utan varg. Nu 23 grader, fortfarande halvklart, betyder mera sol än inte.
Löser wordle och sudoku, wordfeudar när mina kompisar vill. Just nu gör de annat. Skriver ”handla-lapp” – potatis, tomater, sallad, gurka, pålägg, kyckling eller fisk?, ägg, diskmedel. Extra par läsglasögon. Får kanske ta dramaten med mig. Och gå upp till större Dino-butiken. Tidigt, i skugga.
Ögnar rubrikerna i kvällstidningarna, orkar inte fördjupa läsningen. Trams blandat med sorgligt, djupt elände. Kändisar hit och dit, pengar, missbruk av diverse sorter. Banan-skrattande Ebba Usch. Alltihop ryms där. Men inte mycket till fördjupad analys av läget i Sverige och annorledes. Klimat? Trump´s politik? Gaza? Putin?
Då är det ganska skönt att vara här, långt från Sverige. Och med teve som pratar så jag inte begriper särskilt mycket, de få gånger jag alls sätter på den. Inte vet jag hur länge jag kan finnas i den här privata och tämligen skyddade bubblan. Men jag tänker njuta av den så länge det går. Idag har jag tagit ut kontanter till nästa hyra, inte på ATM som har högre avgifter. Har glömt vad den andra banken heter, och ids inte kolla. Men billigare än ATM.
Fisksoppan tinar sakta på spisen, utan att gasen är på. Klockan här är kvart över fyra, jag tar en mjuk gräddkola emellanåt, till min Dry Martini. Och gläds åt min julstjärna som än så länge inte tappar blad. Och i morgon ska jag köra en tvättmaskin med småtvätt och min kära urblekta före detta svarta linneklänning som jag svettats i de senaste dagarna. Den får hänga med ett tag till. Ändrar mig, sätter igång tvättmaskinen nu.
Noterade igår att Franciscaner-kyrkan i Puerto också har batteriljus. Även för de ljus någon vill tända för döda kära, lägg i en peng och välj vilket ljus som ska tändas. Förstår att de behöver försäkra sig mot brand, och de ljus jag såg – överallt, även i taket – var vackra. Satt där en stund i allt det obegripligt guldiga. Kändes vilsamt.
I turistkyrkan står det JESUS med väldigt stora bokstäver mitt i kyrkosalen. Känns nästan provocerande, men jag gillade både våfflorna och bokhyllan. Och värdparet. Såg inga batteriljus dock (eller andra för den delen).
Det känns som om jag kan ha de nya flipflops´en inomhus, men inte att gå längre promenader med. Så jag får använda mina Icebugs, som är sköna och mina andra, Stan Smith eller så, som inte är lika sköna. Klarar mig.
Nyser plötsligt. Flera gånger. Varför?

Disk efter fisksoppa