Tisdag kväll

Tisdag 19 november, kvart över elva är jag uppe vid Dino Municipal, svettig så det droppar om mig. Avundas alla gubbar som antingen tappat eller rakat av sig håret. Kom inte iväg tidigt som jag tänkt, pratade med kompis om narcissism.  Men jag fick min cortado på Casa C. Har dramaten (och därmed datorn) med mig och sitter skönt i soffa i den stora svala entrén. Går inte in och handlar omedelbart, behöver svettas färdigt först.

Glömde ta med titsa-kortet, så jag får gå hem också. Och inga näsdukar att torka svett med, får köpa. Liksom vatten. Att ena hörapparatens batteri ideligen talar om att det snart är slut gör inte något. Det jag glömde ligger i ryggsäcken som fick stanna hemma idag.

Min vän Helen, omtänksamma Helen, ska försöka köpa de Birkenstock-flipflops jag haft, och ta dem med när hon och Isaac kommer i mitten av december. Chansar på storlek 41, som lär motsvara EU 7,5. Helen hittade min gamla feed (vad nu det är) och har beställt storlek 40, eftersom det var den jag köpte då. Tar skorna med när de kommer. Tack min vän!!

Entrén är det bästa med den här butiken. Här finns rulltrappor upp till ett par våningar till, med caféer och (tror jag, har inte kollat) butiker. Hoppas jag hittar lite fräscha grönsaker. Det gick sådär, potatis bara i 10 kg säckar t ex. Köpte inte. Men resten hittade jag och det såg okej ut. Inte vare sig kyckling eller fisk i den här butiken, bara hel ”pullo asado” som inte såg kul ut, och kostade runt 70 kr. Köpte inte det heller. Har därmed fortfarande ingen middagsmat. Lunch åt jag på serveringen utanför butiken, grillad sandwich med skinka och ost, en öl till, gott. Kostade 3.20 Euro.

Klockan här är kvart över tolv. Ska gå hemåt om en stund. Men jag måste först se vad det är i de svarta långsmala fodral det äldre paret nu gått flera vändor för att hämta. Nu sitter paret vid ett cafébord, medan deras yngre sällskap pratar med en man, som nhu hälsar på paret. Ytterligare en kvinna ansluter, hon och mannen diskuterar någonting. Paret vill uppenbarligen något som inte verkar självklart, kanske skylta upp med det de har i de svarta fodralen? Medan den yngre kvinnan (tolk) och den äldre pratar, äter mannen i paret något och dricker en öl. Mannen de diskuterat med går omkring och samtalar i sin mobil, ser inte glad ut. Nu rullas en stor vagn med stolar in, tror det är dags för mig att gå härifrån.  Ett femtiotal stolar, plus ett par bord. Ännu ett svart fodral, och en Ikea-kasse – den unga kvinnan. Gröna bordsdukar med ett stort vitt M som logga. Jag får leva med att inte veta. Tror insamling av något slag, en ung flicka (afghansk?) på ”skylten” den äldre kvinnan rullade upp.

Hemma, efter att ha gått in på Dino närmare Punta Brava. Trodde jag kunde använda kupong om 2 Euro, som man får när man handlar för över 20 Euro. Men icke, du får kupongen, men du får bara använda den om du handlar för över 20 Euro. Då du får en ny kupong. Etc. Vilket konsumentkorkat system!

Asia och maken jobbar på med målning i våningen på en trappa. Tror (hoppas) det var sonen jag släppte in i morse när jag gick ut, en vacker spansk yngling.

5 500 steg idag. Svettiga sådana, 24 grader nu.

Kollar vad Henry´s bok heter på originalspråket – People we meet on vacation. Översatt till Sommarmöten. Det är just semestrandet som leder till mötena, inte sommaren. Dum översättning. Läser ändå, måttligt engagerad. Varvar med Kindle-fantasy. Och dricker vatten, vatten och vatten igen. Måste ju ersätta all svett.

Ser att det är snö/isvarning utfärdad därhemma, gul sådan. Stackars alla som ska ut och halka.

Det där med att skriva minnen tog visst slut när datorn kraschade. Jag drömmer visserligen om både levande och döda, men minns just inte i vaket tillstånd. Kör igenom artrosprogrammet, jobbigt och bra. Missade det i morse. En gång till denna vecka. Gruppmöte på fredag klockan 13, om tekniken vill. Hittills har det varit lite si och så med kallelser och tider.

Middag idag – en stekt brödskiva, några skivor bacon tillagade i mikron, stekt ägg, tomater och gurka. Så blir det när jag inte hittar något lockande i butiken. Har diskat. Klockan är lite över sex.

De unga och havet

Profilbild för Okänd

About beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Lämna en kommentar