Lördag, Spartan-tilldragelser lite överallt. Vet faktiskt inte vad det går ut på, fysiska prestationer av svettiga människor. De var många. Lika svettiga som jag när jag kom hem efter några timmars promenerande. 6 900 steg. Och artrosövningar i morse. Heja mig!

Köpte en bit ostkaka med blåbärssylt, för söt. Som det mesta av bakverk här.

Pratat med syster K som kunde berätta att det är kallt och mycket snö i Uppsala. I London var det en grad kallt igår, idag femton grader varmt. Ur led är vädret. Här halvklart och 24 grader klockan halv två. På måndag blir det kanske regn, men fortfarande varmt.

Kväll, har ätit sallad igen, god igen. Och läst fantasy på Kindle. Tja. Diskat också. Pratat med yngste sonen som nog vill vara hemma hos mig helgen före jul och dessutom över juldagarna. Ska informera förvaltaren så att han värmer upp huset.

Söndag, molnigt och 21 grader vid åttatiden, varning för åskväder och regnskurar, runt 26 mitt på dagen. Nu ska jag köra en tvättmaskin med svettiga T-tröjor bland annat. Då hinner jag se om det blir något regn, innan jag går ut.

Inget regn, gick mina 5 500 steg (inte ända ner till gamla hamnen) och hemma igen halv två. 25 grader och övervägande molnigt, enligt mobilvädret. Svettigt och kvavt säger jag.

Hänger min tvätt inomhus. Och gör pannkakssmet till middag, med överblivna baconskivor till (mikrade när det är dags), röd vinbärssylt. Smeten får stå till sig tills det blir dags. Det blåser nu så att jag stänger fönstren lite, och en dörr, för att slippa korsdrag.

Har laddat ner ett antal gratisböcker från Kindle igen. Den litterära kvaliteten är nog diskutabel, men jag må erkänna att jag är imponerad av förmågan att hålla ordning på allt som händer i fantasyberättelserna. Folk, fiender, allierade, magiska hjälpare, krig och allt annat. De böcker som är gratis är ofta första delen i vad som blir en serie, och därmed kommer jag sällan längre. Har inte lust att betala…

Känner igen en del författarnamn, som producerar nya böcker i häftig takt. ”Receptet” är nog ungefär detsamma, åtminstone när det gäller basen. Detaljerna förändras, namn och skeenden också. Avundsjuk på förmågan att skriva så.

Läser tills jag tröttnar, nästa vecka får det bli ett besök hos skandinaviska turistkyrkan igen. Kanske för fika och bulle, men definitivt för böcker. Jag missade kanske några senast – och kan återlämna de jag läst (och de jag inte läst).

Jag har tid, jag har en bra laptop och ett bra skrivprogram (Word). Jag har inte vare sig disciplinen eller fantasin. Borde kunna plocka ur allt jag läst, kan inte. Gör det i alla fall inte. Och tappar fart och lust när jag enbart ska hålla mig till ”mitt”. Det drömmer jag om i stället, nu. Ibland fina drömmar, ibland annat. Minnen, fantasier om minnen, önskeliv, nuvarande liv. Människor som en gång fanns i min tillvaro, en del finns fortfarande. Många gör det inte. En del sörjer och saknar jag, andras frånvaro är jag mera likgiltig inför. Hela tiden förundras jag.

Jag är tacksam för min nyfikenhet, även om den inte hela tiden omsätts eller testas. Det är inte så att jag ställer de frågor jag kanske kunde ställa, eller kollar det som gör mig nyfiken. Men någon sorts öppenhet för ”annat” finns nog där, ofta. Ibland blir det enbart en observation, en obesvarad fråga inom mig. Ibland tar jag Google till hjälp och kollar.

Det är svårt att riktigt omfatta det som hänt med oss alla genom utvecklingen av internet och vad därtill hör. Jag ser alla som går med näsan i sina mobiler, jag ser barn som inte får sina föräldrars uppmärksamhet – och jag ser motsatsen. Föräldrar som faktiskt leker med sina barn. Leker barn med varandra idag? Jag vet inte.

Förstår via nätet att läskunnandet är klent, också på universitetsnivå. Hur kan ”man” inte kunna läsa (dyslektiker är en annan sak)? Hur ser ett liv utan böcker ut? Vet att många lyssnar till upplästa böcker i stället för att läsa själva – i fysiska böcker eller på nätet. Jag skyller mitt icke-lyssnande på min dåliga hörsel, men visst skulle jag kunna lyssna. Med hörapparater och hörlurar.

Vill inte, så enkelt är det nog. Tycker om att hålla en bok i händerna, vända på sidorna. Klarar att läsa e-böcker, men föredrar den gamla vanliga boken. Förmodligen präglad sedan all bibliotekstid hemma i Avesta, där biblioteket ovanför Karlbergs-parken var en fristad.

Jag fick Sally Salminens Katrina av mormors och morfars vän Alfred Göransson, när jag nog var för ung. För honom var den gåvan dyr, och jag hoppas jag var tillräckligt tacksam. Den finns fortfarande bland de böcker därhemma som jag inte gör mig av med. Liksom Lo-Johanssons Bara en mor, som stod i bokhyllan hos mormor eller hemma hos oss, minns inte. Har läst om båda som vuxen, de håller.

Idag hittar jag få böcker som lämnar lika starkt intryck. En katts resedagbok nyligen var en av få.

Har inte min bok här, denna får duga – Salminen är en läsvärd författare, Katrina var debutboken