Annandag, en annan dag, ännu en ny dag. Klockan är snart tio på förmiddagen, jag har suttit vid datorn någon timme, klarat wordle på sista försöket, lagt ett wordfeud-ord, kollat tidningar och annat. Vackert utanför fönstren, sol (ser ut som om det blir sol hela veckan) och 18 grader. Ska snart klä på mig och gå ut.

Men först ytterligare en mugg med te.

Gick så ut i solen, bort mot Puerto. Träffade så småningom mina vänner i brödbutiken, gick med dem för en barraquito (utan likör) vid stället med arepas. Jag tog en klassisk med bacon och cheddar, rostat majsbröd – mättande, får kallas lunch. Nu vet jag var det finns arepas, och gott kaffe. De fortsatte därefter sin promenad, jag gick sakta hemåt och duschade. Svettig. Har gått 11 700 steg, ”nytt rekord” säger stegräknaren. Nu tänker jag nog mest sitta stilla resten av dagen. Klockan är halv tre.

Lär mig att jag kan skaffa en särskild VPN-app för att se program här som annars inte visas i Spanien. Tror jag klarar mig utan.

Låter öronen vila en stund utan hörapparater, så länge jag är ensam hemma.

När vännerna kommer hem igen pratar vi en stund. De delar med sig av minnen från liv och resor, toaletter lite överallt, mat och människor. Så annorlunda liv än det jag har och har haft. Fint att få ta del av berättelserna. Hörapparaterna är tillbaka i öronen.

Jag läser lite fantasy igen. Och konstaterar att jag blir väldigt stel i kroppen om jag sitter för länge. Upp och gå emellanåt. Vi tittar ut genom köksfönstret, stranden där nere har lager av röda alger, som luktar illa. Säger den som har en känsligare näsa än jag. Stänger fönstret. Har inte sett just de här resterna på stranden tidigare.

Har nu ätit några oliver och ett par bitar ”semi-curado” ost (inte särskilt smakrik, lite torr, lär ha lagrats i 4-5 månader). Dricker en whisky till. Klockan är snart sex på eftermiddagen.

Pratar med yngste sonen, som missat att jag ringt. Nu vet jag att han mår bra, och åker hem för att jobba lördag-söndag. Kanske åker han tillbaka till mitt hus på måndagskvällen. Ledig tisdag.

Och i morgon ska sonsonen ta min bil till besiktning, hoppas det går bra.

Spanska ord smyger sig in i mitt förstånd, ibland tror jag att jag begriper och inser att det gjorde jag inte. Men, ibland förstår jag faktiskt både vad som sägs (tillräckligt långsamt) och vad jag kan läsa. Och precis som med ord på svenska så får jag ibland låta orden vila och vänta in att jag ska komma på vad det heter/vad de betyder…

Sov gott, och det blev fredag, vanlig fredag. Fick info om VPN som gjorde att jag kunde se filmen En sista resa, och den var fin. Blev lite stressad av sonens vilja att fadern skulle vara likadan som han varit… Men, filmen var en gåva mellan son och pappa, båda bidrog starkt.

Så gick jag ut i solen, nu när klockan är fyra och jag är hemma igen, är det 19 grader. Jag gick 8 800 steg, med en kort busstur från Martianez till Charco för att vila benen. Satt en stund med Martti, bjöd honom på en öl som han mig häromsistens. Det är fint hur vi pratar och är tysta tillsammans. Han berättade lite om hur det var när muren föll, om att hans mamma dog för två år sedan i covid, men också hade Alzheimer – berättelse som jag kunde relatera till. En fin stund, han rekommenderade ett ställe, Guapa, nära biblioteket. Kanske kollar jag in det. Två av hans vänner kom förbi på väg tillbaka till hotellet. Verkade trevliga.

Så gick jag hem – och på bordet väntade en ”spicy lunch” – den var god! Jag har ätit och diskat av, stoppat det lilla som blev över i kylen. Gjort mig en Dry Martini i ett vinglas (?) i stället för det som gick sönder för några dagar sedan. Det fungerar. Har tänt ljusen som inte behövs för annat än att de är lite fina att se också när det är ljust.

Vännerna är fortfarande ute.

Jag kollar internet, ringer sonen som har annat för sig. Hoppas han fixar hemfärd med allt som ska ut ur mitt hus. Och att han hittar plats i frysen för sådant han vill ha där… Etcetera – vad ska jag göra åt det härifrån? Dumt att ens bry mig. Undrar ändå hur det gick med bilen och besiktningen idag. Tänker inte fråga, lär få veta.

När vännerna kommer tillbaka pratar vi en stund, om uppväxt och barndom och religion, annat som format oss. Jag tackar för maten, vi bestämmer att i morgon lagar kocken inte mat åt mig, jag får göra min egen. Det blir bra. Och på söndag är det kockens födelsedag, då äter vi ute på restaurang de väljer. Det blir också bra.

Jag är tacksam för ännu en fin dag här i Puerto de la Cruz. Klockan är halv sju, jag stänger datorn.

Kanske ser söndagsmiddagen ut så här, ”indian food” on Pexel