Igår

Det är måndag och det är trettondag, jag var tvungen att kolla. Lätt att bli dagvill. Har varit ute, morsat på Martti, gått till stan och hem igen – det var mycket folk ute, och det mesta av affärer och krogar var stängda. Fick en cortado på strandfiket, och en caña vid parken nära hamnen. Nu när klockan är kvart över ett är jag hemma igen, det är 22 grader och varmt ute. Det förmodade regnet syns inte till, varken på himlen eller i mobilen.

7 400 steg, alldeles tillräckligt. Annons om lägenhet för samma kostnad som den här, samma mäklare, en trappa upp utan hiss. Kanske är det t o m i samma hus som nu. Adressen ”Antarve” förvirrar mig, men taklampan ser väldigt bekant ut. Min vän tycker jag ska boka nu. Jag kontaktar Miguel per whatsapp och får besked att han ska kolla med Asia. Så det är i samma hus.

Såg en fisk hoppa upp ur havet när jag gick hemåt längs stranden. På ungefär samma ställe som häromdagen. Stranden bortanför ”min”.

Klockan fem har jag ätit en god sallad – grön paprika, finskuren purjo och dito vitlök, tomat, gambas, fetaost, färska champinjoner, perfekt avocado – och en ”sås” till med majonnäs, lite crème fraîche, en aning senap, svartpeppar och salt, ett löskokt mosat ägg från i morse. Även om det kanske låter konstigt var det mycket gott. Nu är jag mätt och belåten.

Någon dag ska jag kanske tvätta fönstren på utsidan – hur det nu ska gå till. Regn och smuts gör dem ganska ogenomskinliga, och jag vill gärna se havet utan gamla regndroppar i vägen. De unga männen som metade tidigare idag har lämnat en illgrön plastpåse på klipporna. Trist. Här finns fina gatsopare som gör gator och trottoarer fria från allt det skräp vi släpper, men inte därute. Hoppas nästa metare tar med sig påsen och slänger den i soptunnorna alldeles nära.

Allt kan dumpas där – madrasser, kylskåp, trasiga garderober och allt däremellan. Jag bär svenskt plikttroget mina tomma vattendunkar upp till plast-/glasbehållarna vid Casa C, men ser ju att många hamnar här också. Varför inte ha sorteringsmöjligheter överallt? Av samma orsak som man har avlopp och trasiga sådana rakt ut i Atlanten, är en tanke som faller mig in. Beslutsfattare långt härifrån, korrupta sådana om man ska tro de tygskynken på husen, som hävdar det. Folket här saknar sitt badvatten av många skäl. Nu har det inte varit tillgängligt sedan i juni (tror jag), inget tyder på att det blir åtgärdat snart.

Någon varm dag ska jag göra en utflykt till Bajamar, där jag bokade en lägenhet innan denna blev ledig. Där finns tydligen fina saltvattenpooler, enligt vännerna i Punta de Hidalgo. Om jag läser rätt är det buss 103, och tar en dryg timme. Via Laguna.

Profilbild för Okänd

About beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Lämna en kommentar