23 januari 2025, tid går fortare och fortare. Idag är här 16 grader och varning för skurar när klockan är halv tio på fredagsmorgonen.

Min bloggvän Gösta föreslår att jag ska göra det jag skrev igår, med många ”kanske” inblandade – titta på ”dåets tankar och nuets”. Gå tillbaka till gamla blogginlägg och samla ihop dem med mera nutida. Det skulle i alla fall intressera honom, och bara det gläder mig.

Gör en kopp kaffe efter frukostens te. Varningar om engelsk snö i Danmark och Sverige. Här ser himlen inte direkt inbjudande ut, med stora moln – så regnet kommer nog. Kanske blir det en av få innesittardagar. Än är jag enbart iklädd morgonrock, har ingen brådska någonstans. Det enda jag vet att jag behöver göra är hitta tillbaka till den tyska butiken som sålde te i lösvikt, och det är inte bråttom. Har lite kvar plus någon tepåse, och flera påsar kamomillte. Går till nöds att dricka. Dito kaffe. Bryggkaffet är fortfarande oöppnat i sin påse.

Igår kväll åt vi en god middag på krog i närheten – jag valde grillspett med gambas och kummel, lite sallad till och skrynkliga potatisar. Ett glas vin. Smakade mycket bra, huset bjöd på ett litet glas efteråt, spansk örtlikör, hierbas.

Det regnar.

Så vi samsas vid bordet i vardagsrummet, skriver och kollar mobilerna. Gör det vi behöver och vill. Pratar, på engelska så att jag ska hänga med, och K slippa växla mellan danska och svenska. Engelskan klarar vi alla tre.

Halv fyra är jag tillbaka i lägenheten, efter cortado först och hamburgare senare på Casa C. Regnskurar fick mina vänner att ta en taxi in till stan. Jag gick och köpte två dunkar vatten efter att till slut ha fått ett bord igen, och ätit. Fjuttiga 2 900 steg idag, skyller på regnet. Behöver ingen middag idag. Däremot en Dry Martini.

Talar med äldste sonen, det blir barnkalas i helgen, Milea fyller två år. Just nu är hon rädd för sin egen skugga… De mådde bra, bilen ska åtgärdas när beställda delar kommer. Och Erik och Lotta åker till Portugal i mars, en resa de fått avbeställa tidigare.

Försöker läsa lite i en Kindle-fantasy, men ids inte. Är rastlös, ofokuserad. Förmiddagens allvarliga samtal – som inte hade ett dugg med mig att göra – var nog ändå påfrestande. Och bra, som sådana samtal för det mesta är.

Mina gäster har just meddelat att de är på restaurang och äter kanin respektive get. Hoppas det smakar bra, Karin skrev enbart att det SMAKAR. Får fråga när de är tillbaka vad det innebär, vi pratade häromdagen om att man äter get här. Jag har aldrig ätit det, har fått för mig att det är skarpt i smaken, kan vara inbillning. Kanin har jag ätit, som barn och som vuxen i Frankrike, är inte förtjust, tycker det smakar lite för sött och jag vill absolut inte se kaninen innan den är styckad i småbitar som inte går att identifiera. Mat, vanor och föreställningar kopplade till mat är spännande.

Inser att gårdagens kummel i mitt huvud blandades ihop med kattfisk – på spanska heter kummel merloza. En utmärkt god fisk, dock inte lika dyr som kattfisk, bagre. Lubina är havsabborre, och rodaballo piggvar. Tänk om jag kunde komma ihåg det här nästa gång jag står framför fiskdisken och undrar vad som är vad. Har koll på gambas, bläckfiskar i olika former, langoustas och snäckor – men inte olika fisksorter. Klarar sardin. Angula är ålyngel. Ska man verkligen äta dem? Har sett dem i butikerna och gissat vad det var. Tur Google i alla fall kan bistå med översättningar.

Och Kindle´s gratisböcker är också bra, fyller på biblioteket trots att jag inte alltid är så förtjust i mina ”köp”.

Äter en mycket saftig apelsin mad skalet avknivat och skuren i bitar, droppar förstås på T-tröjan. Den jag hade på mig i morse lyckades jag spilla tandkräm på.

Tittar tillbaka i bloggen, till början – och blir mest deprimerad. Ledsen över min lätta ton, min låtsasvärld som i slutet av 2009 skulle rämna totalt. I början av året var det mest loppis och auktioner, livet på den lilla gården utanför Sala och mannen min. Katt och goda grannar. Så småningom blev det annat, men just idag vill jag inte läsa om detta ”annat”.

Och Grimwalkers ligger etta på alla möjliga listor, men skriver ändå sina åtagna 25 (eller flera) sidor per dag. Disciplin. Har ännu inte läst något av någon av deras böcker, vill kanske inte bli besviken. Men också för att deras (vad jag tror) våldsamma böcker inte riktigt är vad jag vill läsa.

Jag läser hellre fantasy utan någon som helst anknytning till någon verklighet. Eller, ibland, välskriven romance, mera sällan numera feelgood. Är trött på den genren. Böcker med historisk bakgrund och väl genomförd research gillar jag också, ibland förser mig yngste sonen med den sorten. Här på ön får Kindle duga, ibland något loppisfynd för max 1 Euro, eller lån från Skandinaviska turistkyrkans bokhylla. Dit jag får se till att bära tillbaka böcker innan jag åker hem, vill aldrig slänga böcker som fortfarande håller ihop och går att läsa.

Nu är vännerna hemma igen, och gillade både kaninen och geten – riktigt var krogen ligger förstod jag nog inte, men hittar kanske ändå dit. Vore kul att testa get – den här restaurangen hade dessutom en meny som enbart innehöll två rätter med gluten. En glädje för K, orsak: innehavaren hade själv problem med gluten.

Fick telefonfråga, ”finns socker”, jag svarar ja – men när vi skulle plocka fram det fanns det inte. Obegripligt, jag har bara använt det när jag gjort pannkakor. K går upp till lilla butiken för att kolla om det är öppet. Och har socker. Maken vill ha det på sina pannkakor. Liksom jag. Var min sockerpåse med det bruna sockret gömmer sig visar sig kanske.

Pixel-pancakes, not ours