Mannen med den alltid stängda krogen kom just hem – eller skulle just gå ut, det vet jag inte förrän jag ser honom öppna dörren. Dessförinnan drar han upp något från våningen under, vet inte vad. Men han går in, med en Lidl-kasse. Kanske har han semester nu, när det mesta är off-season.

Jag har ätit middag, är mätt, nöjd, belåten eller vad det nu kunde heta när svärmor protesterade försiktigt mot ordet ”mätt”. Hon var född i Göteborg, för mig räcker det som förklaring. Vi hittade vårt gemensamma språk så småningom. Och jag saknar henne. Också.

De blir allt fler, de jag saknar. Såg häromdagen en dansk författare som skrev upp alla sina vänner på ett papper. Jag skulle kanske skriva upp alla jag saknar, alla som dött, eller försvunnit av andra skäl. Eller de jag inte vet något om. Men nej, de som är vänner ännu är det, de andra är något annat. Men jag saknar er, ni som fanns, och ni som inte finns längre. I alla fall inte som levande vänner.

Oj, vad jag är glad att jag fick med mig min svarta sittdyna efter höftoperationen. Var rädd att plikttrogna kontrollanter när jag checkade in skulle stoppa mig – men det gick bra. Hoppas det gör så även på hemvägen. Dynan behövs, jag sitter bra i lagom skrivhöjd med den. Utan den., inte.

Torsdagskvällen fortgår. Molnen samlas över bergen och staden, men än är det inte mörkt. Om en timme ungefär blir det svart.

Himlen är nu jämnt gråsvart, höghusen tänder sina lampor. Klockan är sju på kvällen, mörkret kommer snabbt. Nu är det svart, och jag kan inte säga om det tog en minut eller flera. Upphör inte att fascinera mig, denna övergång från dag till natt, från ljus till mörker.

Vaknar till en mulen fredagsmorgon, 15 grader klockan sju. Blir runt 20 under dagen. Nordnordostliga vindar på 15-30 km/tim. Tolkar det som tämligen blåsigt, som igår kanske. Klockan tio har jag ätit rejäl frukost, te, två smörgåsar med skinka respektive ost, en liten burk yoghurt och en banan.

Har inga planer för dagen, mer än att jag behöver köpa bröd. Det innebär en promenad in till Puerto, brödbutiken ligger nära gamla fiskehamnen. Kanske ska jag vänta tills jag bli lite hungrig, och äta en arepa där i närheten, så slipper jag göra middag.

Det blev ingen arepa, men väl en caña med Martti. Middagen ändrad till hemgjort potatismos med två tyska goda wienerkorvar. Tomat och gurka till. Handlade gott mörkt bröd för 5.10 Euro, magnesiumtillskott och Q10 för ännu mera Euro… Drack också en cortado på Casa C innan jag fortsatte in till stan. 8 200 steg var alldeles tillräckligt idag. Det blåser, är soligt och temperaturen är 20 grader, nu när klockan är halv tre.

Senare under eftermiddagen jagar vinden fortfarande havet långt upp på stranden. En man badar, duckar under de kraftiga vågorna och försöker hålla sig på fötter. Det går inte så bra. Så låter han en våg bära honom i land, och han springer för att inte nästa våg ska fånga honom. Solen lyser, molnen börjar samlas över bergen och långt borta. Enligt mobilen är luften nu ”måttlig”. I morgon är det den första februari, och jag har en bestämd känsla av att tiden går fortare här än därhemma.

Klarade just wordle på sista försöket. Börjar inse att det ofta är en bokstav som förekommer två gånger i orden. Vägrar att kolla några fusktips. När det gäller wordfeud leder syrran som vanligt, men kanske med lite färre poäng än vanligt, drygt femtio. Brukade vara hundra.

Potatisen är skalad och väntar på kokning. Häromdagen köpte jag smör, och det vill jag ha i moset, lite mjölk också, salt och peppar. Kanske en aning grovt riven lagrad ost också. Möjligen en öl till, vännerna från Danmark lämnade flera i kylen. Men klockan är bara kvart i fem än så länge. Läser lite fantasy på Kindle, varvat med den ganska sega boken från turistkyrkan. Kaktus, av Sarah Haywood.

Tittade in på Röda korsets loppis i stan idag. Böckerna står i absolut kaotisk oordning, språken hur som helst, och ingenting lätt att vare sig hitta eller läsa. Det blev ingen bok. Inget annat heller. Lite kul var det idag att Martti frågade var jag hittat min rutiga skjorta. Den köpte jag i La Zenia i fjol, för 3 Euro – och idag var den bra att ha i vinden. Han tyckte den var fin. Gladde mig, liksom den glade spanjor med paraply mot solen, som jag mötte i morse. Han log vackert, och sade någonting med quiero i orden. Väljer att tro att han gillade det han såg. Eller uppfattade att jag gillade det jag såg.

Har ätit min middag – den rivna osten gjorde nog enbart potatismoset lite stabbigare än det brukar vara. Någon ostsmak kände jag inte – men det var gott hur som helst. Och jag är mätt, äter en gräddkola som efterrätt. Eller två.

Nu bäddar himlen in bergen i nattens dis. Ljusen i staden lyser, havet rör sig. Jag är lugn där jag sitter och ser ut.