6 februari 2025 – Livet är konstigt, glädjande, eller inte så glädjande, men hela tiden rörligt. Det är spännande, det känns ibland otäckt och farligt, men det är liv. Som inte går att förutse, som inte går att planera, som bara är och blir. På gott och mindre gott, ont vill jag inte säga.

Just nu talar jag om för mig att jag sitter här, i Puerto de la Crux i en hyrd lägenhet som är för stor. Men där jag har havet precis nedanför fönstren, hur obadbart det än må vara. Just nu, och kanske länge framöver.

I morse tyckte Palmyra att jag skulle stanna, ”vem ska jag annars prata med?”. Jag sade att jag kommer tillbaka, hon visade mig på lägenheter eller uthyrare som fanns i närheten utöver Asia. Har fortfarande inte fått bekräftelse från mäklaren om att hyra här igen. I morgon är Palmyra åter hos tandläkaren, hon berättar när hon inte kommer att gå utanför på Plazan. Av någon obegripligt mänsklig anledning behöver vi varandra. Och gläder varandra. Apropå nya vänner.

Jag vill ha något att äta, trots mättnad tidigare. Går ut i köket, öppnar besticklådan för att ta fram en sked. En liten kackerlacka dyker upp, jag skickar ner den på golvet. Den försvinner… Rostar en brödskiva, lägger på Philadelphia-ost och jordgubbsmarmelad. Gott. Varje morgon när jag går ut ser jag döda kackerlackor på trottoarerna – de är mycket större än de små jag mött inomhus.

Fredag morgon, sol och 17 grader halv tio. 22-23 längre fram på dagen. Har tillbringat morgonen med att damma av golven med en mopp, avsedd därför. Inspirerad av Asia som gjorde detsamma igår i trappen. I morgon kanske jag torkar golven med den blöta moppen. Kör en tvättmaskin med lakan också, och stannar därmed inomhus tills den är klar att hänga på terrassen. Och torkar ur skåpet under diskhon, tror det är där kackerlackorna kommer in. Tror också att jag numera vet hur deras lortar ser ut, som mindre musdito…

En timme senare är jag duschad, och tvätten hängd. Nu en cortado. Och därefter promenad, in till pedikyrstället för att boka både pedi- och manikyr. Gick inte förrän halv fyra, pedikyristan börjar inte jobba förrän då. Så jag gick, och gick – åt försumbara baby squids med en caña, och gick igen. Till klockan kvart över tre, då klev jag in och fick vänta en liten stund.

Fötterna låg i blöt medan pedikyristan tvättade och klippte håret på en kvinna. Därefter tog hon hand om mig, så proffsig och så vänlig. Omsorgen om mig tog en timme, och kalaset kostade 30 Euro. Så värt det. Nu har jag vackert målade och putsade tånaglar, mörkt röda. Och på fingrarna ofärgat lack. Känner mig som en annan kvinna.

Var så upp och tog ner morgonens tvätt, bäddar i kväll med de lakanen. Klarar inte riktigt det turkosa underlakanet som är alternativet. Inga middagsbekymmer idag.

Allt gåendet idag ledde till 9 900 steg. Bra jobbat av en tjock gammal kärring. Som nu är trött.