Jag måste ha gjort något konstigt med inställningarna för Facebook, eftersom jag varje gång jag vill in där måste bevisa att jag inte är en robot. Så tjatigt. Försöker förbli inloggad, men det tycks inte fungera.

Solen lyser fortfarande på oss som befinner oss här, nära Puerto de la Cruz på Teneriffa. Lite moln samlas som vanligt på eftermiddagen över bergen, men de skymmer inte solen. När jag är utomhus, t ex på Casa C för min cortado, behöver jag dämpa hörapparaterna. Människor pratar väldigt högt här, och har mycket att prata om. Och jag gillar cafélivet, där många möts varje dag i samma gruppering. Känner mig hyfsat inkluderad, utan att egentligen vara det – men personalen kommer numera med min cortado utan att jag behöver vifta. Och farbrorn som brukar stå och balansera på klipporna här nedanför, med sitt fiskespö – han såg på mig i morse och sade faktiskt ”hola”, när vi möttes på plazan.

Palmyra pratade med en kvinna när jag gick förbi, så vi vinkade bara. Jag vet att hon kollar mitt fönster, och håller lite reda på mig. När hon inte ser mig på någon dag, undrar hon om jag varit ”poorly”. Än kan jag försäkra henne att det har jag inte.

När jag så kommer hem och tar hörapparaterna ur öronen, blir det TYST. Väldigt tyst.

Tänker på hur tyst det är därhemma, också utomhus, när jag är ensam och bara något enstaka arbetsfordon eller bil åker förbi huset. Kan längta efter den tystnaden ibland här.

Grovriver ost på det liggande rivjärnet, till pastan med fläskfilé och svamp. Lite grädde och lite curry under osten blir bra.

En person med en bräda ligger i vattnet i timmar (i alla fall två drygt) och försöker hela tiden ta sig upp till mera och längre stående i vågorna. Ser mest hur han (?) paddlar med sin bräda för att hitta en bra våg. Nu kom han nästan ända in till stranden. Han har våtdräkt, åtminstone upptill, och den behövs nog. De bästa vågorna är väldigt nära klippor och stenar, ser farligt ut för mina okunniga (och klena på håll) ögon. Jag minns kaliforniska surfare jag mött och deras besatthet av hav och vågor. Undrar om de surfar fortfarande?

Middagen blev god och är konsumerad. Klockan är snart sex på eftermiddagen, med några badande fortfarande. På himlen syns en nästan full måne svagt.

Tandläkarrespons – tid i morgon 10.30. Tacksam.

Snart solnedgång säger mobilen. Ser inte så ut, men är nog så om någon halvtimme. Just nu 18 grader. Klockan är snart halv sju.

Såg igår mannen som så gott som varje dag springer med sina tre schäferliknande hundar ner till gamla fiskehamnen i Puerto, från Orotava. Där badar han och hundarna, han lägger lite grus i tomma vattenflaskor och slänger ut dem för jyckarna att hämta. Igår lyckades han häva iväg en grusfylld vattendunk upp bland folk som stod runt hamnen och tittade på. Det gick bra, alla log och var glada. Hans hundar är otroligt väl fostrade, har koll på husse hela tiden och det faller dem inte in att göra något annat än det han tillåter. Alla hundar, och alla hundägare, är inte som han och hans hundar.

Och nu, strax efter sju, lyser fullmånen klart på en djupblå, snart svart, himmel. Solnedgång.

Det blev tisdag morgon, lite kylig på morgonen, men nu när klockan snart är två på eftermiddagen är det 20 grader och sol, lite moln.

Var hos tandläkaren en och en halv timme, och ”fick” en provisorisk krona till min avbitna tand. Kostade 2 000. Jag kan rekommendera Dr Anya på Puerto Dental nere vid gamla fiskehamnen i Puerto – hon är proffsig, vänlig och tålmodig. Från Kroatien ursprungligen, talar bra engelska. Nu får jag leta på min svenska tandläkare Ulrika Molund i Vällingby för någon sorts permanent åtgärd, när jag väl är hemma igen.

Idag blir det pannkakor till middag, lagom skonsamt för en provisorisk tand.

På min strand står två män, en äldre och en yngre. Och pratar, om det inte är grälar de gör, ibland är det svårt att avgöra av kroppsspråk och gester. Hör gör jag ju inte. Den äldre är nog spanjor, den yngre kanske turist.

Antalet steg idag 7 400, snabba på ditvägen (till tandläkaren), långsammare hemåt. Nöjd, stegräknaren säger att jag bara har 6,3 km kvar på min färd från Miami till Peru. Kan vara bra att veta.

Och hur viktigt är det att få veta att en ”influencer” har opererat sina bröst – enligt henne själv ”har hon ett ansvar”. Världen och viktigheter är felinställt, det glappar i kontakten med verkligheten. Och det gynnas av det som faktiskt fortfarande kallas journalism. Min senaste koll av svenska media är för ögonblicket avslutad.

På hemväg