Den här onsdagen (kollar för säkerhets skull) har jag gått 5 000 steg. Handlade på vägen hem, inga vare sig fisk- eller fågelrapporter att dela med mig av. Drack en cortado på caféet längs stranden, eftersom Casa C är stängt den här morgonen. Nu, vid halv två, är det 21 grader och halvklart enligt mobilen. Enligt mig är det soligt. En saftig apelsin får kallas lunch.

Vinden skapar korsdrag så gardinerna fladdrar. Stänger fönstren i köket och där jag sitter, i sovrummet får det vara öppet. Känns lite svalt inomhus, jag sätter på mig tightsen jag tog av när jag kom hem från promenaden. Och även om nätterna nu är svalare (som lägst hittills runt 12-13 grader), så har jag inte behövt ta fram den tjockare filten ur garderoben. Det räcker med lakan och en tunnare fleecefilt, om jag ser till att vara väl omstoppad.

Middag idag, senare – vita bönor (burk), stekt ägg och mikrad bacon. En ostbit och röd paprika därefter. Den där fuskpaellan jag pratat om får vänta ett tag till, behöver tydligen ligga till sig. Än är det långt datum kvar på både gambas och pulpos, men champinjonerna vill nog bli hanterade snart. Lök, vitlök och ris klarar sig.

Försökte få min hjärna att acceptera de progressiva glasögonen idag när jag var ute, och framför allt i butiken. Det går inte så bra, jag behöver ta dem av mig när jag förflyttar mig för att inte kliva fel. Tror att det kan handla om att jag undvikit att använda dem. Får fortsätta testa.

Ibland ser jag tillräckligt bra för att inte heller ha några läsglasögon när jag som nu skriver, eller läser. Men i butiken, med liten text på förpackningarna, behöver jag hjälp av glasögon.

Syrran vann just wordfeud med 100 p igen, vi börjar om.

Jag har ätit mina bönor, spillt en mitt på magen på mitt linne, är mätt och har diskat. Smort in händerna, så att de åtminstone nästan ser nymanikurerade ut. Solen lyser forfarande därute. Klockan är snart sex.

Läser Tomas Sjödin med varierande engagemang. Har pratat med syster K, som mår bra, vilket gläder mig mycket.

Somnade och sov gott till klockan fem. Vaknade och somnade igen, efter någon timme. Drömde mardröm om allt möjligt, vaknade mitt i min maktlöshet. Gjorde artrosprogrammet som någon sorts mental städning, dammade av golven därefter i mera påtagligt städande. Nu frukost och försök att sudda ut drömbilder, som ovanligt nog håller sig kvar.

Det är torsdag, klockan är kvart över åtta, 14 grader och soligt enligt mobilen. Högt UV-index, smörj in.

Har duschat och smort in. Nedanför mitt fönster pågår någon sorts ”avloppsarbete”. Tre män iförda kommunala arbetskläder drar slangar i brunnar, en gubbe står nere i ena öppningen. Kanske kollar de bara kvaliteten, kanske gör de något annat, något reparerande.

Casa C öppnar inte förrän till lunch idag, så det blir en kopp kaffe härhemma, medan en tvättmaskin jobbar. Törs inte lämna den obevakad, vill inte ordna översvämning om något blir fel.

Min krona sitter där den ska, den känns lite ovant skrovlig. Och jag läser att Tre Kronor hade en snörplig avslutning på match mot Kanada. Min mardröm börjar upplösas.

När jag väl kom ut höll Casa C på att möblera med stolar och bord, jag väntade en stund och fick så min cortado. Gick vidare, in mot Puerto, runt lite – och det blev 9 700 steg innan jag var hemma igen. Då hade jag också ätit en pasta carbonara på Casa C. Den var sådär. Jag blev mätt. Och slipper göra mat själv i kväll.

Har kollat nätet och tagit del av Trump´s senaste galenskaper – skrämmande. Får mig att vilja gömma mig, och låtsas att han och andra gubbar med enorm makthunger inte finns. Men det gör de – och de tycks inte ta slut, bara bli flera. Bevare oss.

Här är fortfarande sol när klockan är halv sex, 19 grader. Ställningen i wordfeud är 111 till syrran, 96 till mig. Det kan ändra sig fort.

Avloppsjobb? En gubbe i hålet till höger