Kvart i sex denna torsdagskväll. Molnigt över bergen, ljum vind än så länge. Blir kanske regn på lördag.

Har pratat länge med min danska vän om vänskap, och vad som gör att vänskap tar slut. Samtal vi båda behövde. Och det jag försöker praktisera, att acceptera också det jag inte förstår, eller bara delvis tycker mig förstå – det är svårt. För hur ”försiktig” kräver vänskap att man är? Vad kräver vänskapen i form av att välja sina ord, försöka vara ”politiskt korrekt” (ett jäkla uttryck, men jag tror mig ungefärligen begripa vad det kan omfatta).

Om hjärnan behöver sysselsättas med annat så var det i kväll en bra övning att få bilden av gubbarna i avloppsgrunkan nedanför mitt fönster att ta plats i min blogg. Gick till slut – förstår inte heller här varför det först inte gick och sedan gjorde det. Accepterar dock, lättare i sådana sammanhang än andra.

Läser Tomas Sjödin. Någon kommenterade att han är ”förtroendeingivande”. Och det är nog det han är, också för en som jag, som inte delar hans förtröstan eller hans tro. Han prackar inte sin uppfattning på någon, han är ödmjuk och tvivlar som Jesu lärljunge Tomas Tvivlaren en gång lär ha gjort, där han reser i dennes fotspår. Han är vilsam att läsa, ger mig ett lugn. Ingen sträckläsning, men något kapitel nu och ett annat lite senare, eller kanske mycket senare. Vill nog läsa hans senaste bok också, har glömt titeln, men den lär finnas på biblioteket i Norrtälje när jag kommer hem.

Försöker ändra namn på mitt personliga valv, eftersom det jag har inte godkänns, det är fel med rött kryss i molnet – fattar inte hur man gör. Så det fortsätter att krångla till min tillgång till dokument som ”hamnat” där. Ibland gör datorteknik mig lätt (!) irriterad.

Moln med en rosagrå ton (kvardröjande sol?) börjar samlas utanför mina fönster och ovanför bergen. Det är snart kväll i Puerto de la Cruz. Farbrorn med krogen som inte är öppen har klättrat ner från den stege han stått på. Han har målat lite vitt i kanten ovanför stenväggen till sin bostad/krog. Glad att han kom ner från stegen utan bekymmer.

Jag ser hur det lite överallt pyntas och fixas inför kommande säsong med nya och flera turister. Växter i planteringar byts ut, idag gallrades ogräset som dolt hönsen i häckarna längs stora vägen in mot Puerto. Glädjande nog hörde jag ändå en hes tupp gala när jag gick in mot stan. Kanske kan hönsen smita in i Loro Parque genom något hål i stängslen, om de behöver gömma sig. Kul att de finns där, och att de får kycklingar.

Funderar, har inte hört av mäklaren Miguel igen angående att hyra här i höst. Ska jag stanna lite kortare tid – tror nästan det, kanske är fyra eller fem månader vad jag behöver av bortovaro från svensk vinter? Vill Asia hyra ut kortare tid? Behöver kontakta Miguel igen. Vill ha detta klart när jag åker hem den 29 mars.

Och nu, när klockan är kvart över sju, är det mörkt. Jag behöver tända bordslampan bakom ryggen. Vännen Jack delar med sig av en AI-text om min blogg och det jag skriver. Han kollade om något fanns. Lite konstigt och nästan skrämmande, men hyfsat okej trots allt. Se hans kommentar i bloggen.

Den här världen blir allt märkligare.

Den känns dock som vanligt när jag vaknar efter god sömn utan mardrömmar. Solen skiner, det är 17 grader och halvklart (betyder att det finns moln någonstans, även om jag inte ser dem). Jag gör som jag brukar, tar god tid på mig med frukosten, har ännu lite te kvar i muggen. Sedan ska jag ut och gå.

I det här mäktiga rotsystemet gömde sig en liten ödla precis när en fågel for förbi