Lördagen fortsätter, ännu utan regn. Men molnen blir allt flera och klockan är bara kvart i två. Kvart över tre ska det regna – säger mobilen (som just aldrig är särskilt pålitlig när det gäller regn i Puerto).

Havet skummar nedanför mina fönster, vinden drar upp stora vågor. Tacksam att jag inte ser några som badar.

Halv tre är min fuskpaella klar så när som på att jag nog också ska tillsätta några pulpos. Rensade gambas tinar. Riset var kanske inte optimalt, men duger – lök, vitlök och röd paprika tillsammans med många bruna champinjoner gör det hela både vackert och gott. Tror jag. Den får stå till sig några timmar.

Strax kvart över tre, inget regn. Än. Mycket moln dock. Gör min Dry Martini, med både citron, oliver, och is, inte pk. Men gott.

Min nya morgonrock hänger på tork, en Ben Sherman original, chillwear. Vad nu det kan betyda. Skön tunn bomull. Nu slipper jag köpa en dyr japansk yukata. Ibland blir det rätt.

Linneskjortan jag köpte tidigare på loppis lade jag i en plastpåse bredvid soptunnorna. Någon kanske hittade den. Den var för liten för mig. Gjorde detsamma med vännens skor som skulle slängas – jag kunde inte ha dem, men någon kanske kunde. De placerades bredvid soptunnorna – båda påsarna var borta nästa gång jag gick förbi – och jag får aldrig veta om det jag ”slängde” blev till glädje för någon, eller inte.

Jag ser hur min och andra turisters konsumtion påverkar de som alltid har bott här. Idag stod en man och gick igenom soporna, hade hittat en kaffepanna (typ italiensk) och kanske alla delar. En annan man, han som har en liten krog nära, kollade också om där fanns något användbart. Återanvändning är bra, om den får en chans.

Molnen täcker nu nästan hela himlen, någon glugg här och där, men inget regn. Klockan har passerat ”regntidpunkten”.

Jag läser om halkkaos i Sverige, med bilar som kör in i varandra. Hoppas sonen spänner fast sig i morgon när han åker tillbaka från landet. Och hoppas förstås att ingen annan jag känner är ute i halkan. Det här är väder jag bara inte gillar i Sverige, alla som är beroende av att köra bil, men som faktiskt inte kan ta sig fram. Klimat. Vore jag hemma, skulle jag sitta still i huset. Men någon gång måste även jag ta mig därifrån – och då vill jag inte ha halka. Är väldigt dålig på att köra bil på hala vägar. Har fullt sjå att ta mig fram, gående, med icebugs inbyggda i kängorna. En anledning till att jag är här nu.

Äter en saftig mandarin före middagen. Klockan är halv fem, och middagen får vänta ett tag till. Det regnar inte.

Försöker läsa Kindle-böcker, går dåligt. Blir less på liknande historier, känns som om jag läst den boken förr. Kanske jag har, kanske inte. De är för stöpta i samma form, den form som böcker ska ha, de som publiceras på Kindle.

Så jag tittar ut genom fönstret, i stället för att läsa, ser hav och himmel, moln. Dis. Kanske är det dags för middag, min ”paella” värmd i mikron i en sopptallrik. Men än är jag faktiskt inte hungrig, så jag väntar en stund. Och inser att jag har mat för flera dagar…

Himlen är just nu, halv sex, inte halvklar. Den är väldigt oklar. Moln/dis täcker hela. Eftersom jag vet att det finns berg runt om Pueerto, så vet jag. De syns inte, det är som om de inte finns, aldrig har funnits. 18 grader, inget prat om regn längre.

Jag har ätit min middag, och tagit hand om det som blir middag ett par dagar till. Diskat, och ätit en palmerita som efterrätt. I tacksam brist på kola.

När jag vaknar i morgon ska jag inviga min nya, nytvättade, morgonrock.