Söndag, sol och 20 grader när jag är hemma igen vid tvåtiden. 8 500 steg och en caña med Martti och en tysk kompis. Glad att han har några sådana. Han har fortfarande ont av sitt skadade revben, och oroar sig för besked från sin arbetsgivare i Tyskland, nu i början på nästa vecka. Förstår (när jag hör) tyska, men pratar dåligt. Gick något så när.

Vinden är ljum och blåser gardinen in i rummet, där jag sitter med öppet fönster. Havet är vitt av skum idag också. Just nu syns bergen. Har bytt om till min sköna tunna morgonrock, ett fynd. Duschade och tvättade håret i morse, så det får vara nu.

De så kallade nyheterna försöker jag hålla ifrån mig. Möte i EU angående Trumps ”förhandlingar” med Putin, är bara ett exempel på galenskap från USA nu. Metylenblått, som rekommenderades av skådisen Mel Gibson som cancerkur, har tydligen något att göra med den nyutnämnde hälsoministern Kennedy. Förvånas inte. Det finns tydligen utrymme för alla sorters tokigheter i nuvarande USA-ledning. Och det verkar saknas balanserande krafter, den kvinna som kallas ”isladyn” räcker nog inte, även om hon just sägs ha läxat upp Musk.

Tacka vet jag den lokala nyheten att temperaturen idag är snudd på rekord för månaden, 22 grader. Trots att den nyheten förmodligen också har en eländig bakgrund, klimatkris. Mitt gamla förstånd blir utmattat och jag är tacksam för att jag kan skylla på min ålder. Det jag möjligen kunde ha gjort, borde ha skett för många år sedan – och då hade jag annat för mig. Är rädd att de som kan göra något nu, också har annat för sig.

Jag har ätit lunch/middag med två goda tyska wienerkorvar, pan normal (istället för korvbröd), saltgurka, senap, ketchup och majonnäs. Nu en Dry Martini, med oliver och is. Skulle gärna ha en kola också, men har som tur är ingen. Har inte råd att äta kola. I stället blir det den sista palmeritan. Lättuggad.

Himlen här är svensksomrigt blå med lätta moln. Det där regnet är annanstans. Och i Sverige är det ganska kallt, snö och halt och masskrockar med hundratals människor i bilar som står på varandra. Borde vi inte vara vana vid halka? Det är ju inte direkt ovanligt. Glad att vara här, och hoppas att de mina haft förstånd att hålla sig hemma utan bilkörning. Undrar hur det går med reparationerna av min bil, som väl har körförbud fortfarande… Jag behöver bil när jag kommer hem runt sista mars.

Klockan är halv fem. Här.

Min nya morgonrock har fickor, och det gillar jag. Också.

Däremot gillar jag inte Facebook särskilt mycket numera. Och om jag ser ytterligare en annons om Draknästet och fantastisk viktminskning på tre veckor, så kräks jag – går kanske ner i vikt av det, av bara farten. Är så trött på annonser som jag inte kan värja mig mot, frågor om jag gillar inlägg, etcetera. Och är samtidigt rädd att tappa både vänner och bloggläsare om jag överger FB… Så, jag hänger väl kvar i ett tunt snöre ett tag till. Uppfattar att många delar mina känslor och tankar kring Facebook.

Messar mäklaren, men får till svar att det inte går att boka det jag vill förrän i augusti… vi möttes i trappen när jag kom hem efter min promenad på måndagen. Jag återkommer i höst, han vet att jag vill. Nu på våren bokar man enbart sommaruthyrningarna.

 Mina för någon vecka sedan snyggt manikurerade naglar börjar växa ut. Och är inte lika snygga längre.

Har idag måndag gått 12 500 steg, känns som lite för många. Bar hem två dunkar vatten i morse, och var till Dino och handlade, och hem med det jag handlat. Därefter ut till caféet längs stranden för en öl, satt där när Martti kom och blev överraskad av att jag var före honom. Åt en hamburgare efter vägen hem så småningom = ingen middagslagning.

Nu har jag tvätt på gång, lyckades tappa en skiva tomat i knät när jag åt. Och har bytt om till min sköna morgonrock, klockan är snart tre. Det är disigt, 19 grader och kan bli regn till natten. Luftfuktighet 80%.

Brädkille med våtdräkt och äldre metare på plats, den ena i och den andra vid havet. Metaren fick just en stor fisk, klättrade raskt över räcket och ner på stranden när han långsamt fått fisken in mot land. Han verkar nöjd med sin fångst, tar hem sitt metspö och går tillbaka till klipporna där han har sitt bete. Fisken släpper han ner i en skreva i berget där det finns vatten. Bra jobbat.

Här en bild på annan fiskelycka – Mats var skicklig fiskare och den här fångsten fotograferade han också.