Tisdag kväll, har talat med yngste sonen som är hostig och förkyld igen… Själv är jag mätt och belåten, har ställt in resten av soppgrytan i kylen, innan jag äter upp den. Så god.

Natten är svart utanför mina fönster. Jag har diskat, och läst Kindle-böcker och är less på dem. Ibland glimtar det till en bok som är välskriven och fin att läsa, för det mesta inte. Men de är gratis, de jag tar hem till datorn. Och det är de böcker jag har tillgång till här.

Onsdag morgon lyser solen på mig, även om en molnvägg borta över bergen också syns. 17 grader klockan åtta. Pratar med Palmyra när jag går ut, hon är i full gång med sin timmes gående på plazan.

Hemma kvart i två, efter 8 350 steg och ”dos cañas con Martti”. Lite prat, lite tystnad, båda gillar vi sällskapet, att sitta och se havet, ha ett parasoll över huvudet så att solen inte blir för varm. När hans tyska kompis kom hade jag betalat min öl, och gick hemåt.

Middagsmaten väntar i kylen. Och två måsfåglar ser väntande ut, där de sitter på klipporna, kanske hoppas de på att metaren från igår ska komma igen. Men idag lär han inte komma, vågorna går långt upp över den plats han brukar inta. 20 grader, och soligt enligt mobilen. Jag har inget att invända. Bara lätta moln lite här och där.

Klockan fem har jag ätit min goda gryta, och är belåten. Lika god idag, och räcker till ännu en måltid. Sedan får jag börja fundera på vad Sofia och jag ska äta, när vi äter hemma. Någon kväll ska vi nog gå till Restaurant Marlin i grannhuset, där var maten god och servicen perfekt när jag och mina danska vänner var där. Och på lördag, när Sofia kommer, är hon kanske nöjd med att äta hemma – pizza eller kyckling med ris och sallad. Cola? Får nog försöka passa bussen till Lidl i morgon, det är för backigt att gå dit.

Har sett ett program på SVTplay om dödshjälp. Borde tillåtas i Sverige liksom i de andra länder som är föregångare. Vem mer än jag ska bestämma om/eller hur jag ska leva? När ingen hjälp finns. Då vill jag inte finnas heller. Ett liv utan hopp är inget liv. Jag är gammal, och dör kanske av det som kallas ”naturliga orsaker”. Men de andra, de som är unga och ändå inte har något liv framför sig, inget liv de vill ha – bara det de inte vill ha. Låt dem avgöra själva. Det är inte politikers jobb, de har annat de behöver ägna sig åt.

Försöker titta på Netflix – den kanal jag har – men nej. Julia Childs – personifierad av Meryl Streep i fånig gestalt – klarar jag inte, gillar hennes italienske make dock. Inte heller Kärlek fårever – svensk film. Eller något annat av det jag bläddrar mig igenom. Om det inte vore för att sonen och jag delar konto (jag betalar) skulle nog Netflix ryka. Behöver det inte.

Och SVTplay – se ovan, dödshjälp. Viktigt, men inte inspirerande, inte distraherande, inte varken fånigt eller roligt. Bra, ja. Men just nu skulle jag vilja se något som motsvarar böcker jag gillade förr, till exempel Olivia Goldsmith och hennes ”nutcracking” books of women and men. Men hon dog visst i samband med en amerikansk skönhetsoperation, och böckerna är gamla. De också. Opretentiöst läsande, som ändå är lite kul och humoristiskt, lite elakt mot de som förtjänar det. Läsflykt.

Jag har alltid läst flera böcker samtidigt, sedan så långt tillbaka jag kan komma ihåg. Minns biblioteket som låg längst uppe vid Karlbergs-parken i Avesta (vem var Karlberg?)  – där tillbringade jag mycket tid. Och lånade, läste. Minns hur jag läste de böcker som fanns hemma – Harry Macfie, Moa Martinson, Vilhelm Moberg, Lo-Johansson. Och de som stod upp och ner i mormors bokhylla – därmed signalerande att de inte fick läsas, och därmed lästes. Sex-någonting, minns inte något av det. Men jag minns Bara en mor, Katrina, Lägereldar längesen.

Just nu har jag inga hanterliga böcker, inga böcker att hålla i händerna. Är antagligen en bokstavlig översättning av ”hanterlig”. Saknar det, och ser fram emot att rätta till det när jag väl är hemma igen. I april. Just nu är molnen härutanför rosafärgade av solen, havet skummar och vinden är ljum. Martti försökte förklara hur vågor, vind, sol och måne hängde ihop, jag begrep nog inte. Gör inget, än har jag ögon att se med.

Nu, halv åtta, är det svart därute, och lysande lampor här och där. Ett höghus är upplyst, andra inte. Mycket syns inte. Jag tänder mitt batteriljus bredvid datorn. Det får mig inte att se bättre, men det ser trevligt ut. Och det flämtar lite så där som ett vanligt ljus kan göra.

Så här ser jag ut när jag kommer hem, svettig och trött – bakgrunden är konstverk på väggen